SE BILDEN
SE BILDEN: Svårigheterna med att gatufota barn
Ibland händer sådant som man knappast förväntar sig. Som det jag såg på väg hem från jobbet idag. Mitt i centrum ställde sig plötsligt den lille figuren här ovanför och kissade precis utanför ingången till Bokia. Jag kunde självklart inte låta bli att knäppa av en ruta.
Bilden är ett hastigt snapshot i ordets rätta bemärkelse. Därför finns ingen märkvärdig komposition, inget snyggt ljus, inga spännande färger eller någon egentlig dynamik – bilden är bara bisarr och komisk på något sätt. Man tar sig för pannan, liksom.
När jag tog den tänkte jag på en diskussion här på Fotosidan under artikeln om Henri Cartier-Bressons utställning på Fotografiska. Diskussionen handlar bland annat om att det enligt många har blivit mycket svårare att gatufotografera och då speciellt när kameran riktas mot barn.
Och jag skulle ljuga om jag inte sa att jag upplevde en viss oro när jag tog bilden här ovanför. Tänk om någon trodde att jag var en pedofil som nu såg sin chans? Eller om en arg förälder eller någon annan skulle konfrontera mig efteråt? Den sortens tankar snurrade faktiskt i huvudet.
Samtidigt har jag aldrig råkat ut för några otrevligheter när jag har fotograferat barn. Det har alltid gått jättebra, även när föräldrarna varit närvarande. Och de gånger jag har frågat har jag aldrig fått ett nej utan snarare har föräldrarna blivit glada.
Så kanske skiljer sig attityden mellan storstäderna och småstäderna. Men jag tror också att mycket sitter i huvudet på en själv.
P.S. Här kan ni läsa ett blogginlägg av Camilla Grönbladh på Moderskeppet. Det handlar om att tänka analogt när man fotar digitalt och hon bad bland annat mig att svara på några frågor i ämnet.
jag tycker att du ska ta bort bilden innan den hamnar på Internet..
mvh Nicklas...
men jag förstår vad du menar ;)
Sedan till det moraliska. När det kommer till den här typen av bilden får man nog ha en slags relation till motivet, ha ett personligt okej någonstans, att sedan gå bananas som vissa gör här är både förståeligt och i mina ögon lite överupphetsat.
Var drar man gränsen i foto? Om man skulle fråga alla om allt så hamnar man snabbt i sitsen att då kan man snart bara publicera bilder på träd. Det är en otroligt svår gränsdragning, men de bästa fotograferna publicerar sällan bilder som går över integritetsgränsen. Se Bresson, Koudelka osv,,,det är ett otyg som kommit allt mer på senare år, för de dåliga fotograferna behöver markera sig. Jag tror stenhårt på att man måste ha en relation till tex den här killen för att publicera en bild som Joakims.
Bilden saknar ju totalt charm och integritet, och visst är den ett klart övergrepp, men det betyder inte att man inte kan ta en liknande bild, men då måste den ha en slags känsla, charm och motivet och fotografen ha en relation,,,,som sagt, men ett bra debattinlägg i alla fall,,,lev väl..
Nu är ju detta också ett typiskt snapshot - en enda exponering tagen i farten på gatan. Alltså ett typiskt gatufotografi. Att lära känna människor och så vidare funkar ju inte riktigt när det handlar om att snabbt dokumentera ett vardagligt ögonblick.
Jag blir både äcklad och förbannad.
Hade någon ställt sig och tagit en bild av min lilla gosse som tänker "nöden har ingen lag" hade jag blivit helt vansinnig och med största sannolikhet gett mig på fotografen. Det är verkligen INTE ok att ta såna här bilder.
Jag var för ett par somrar sedan i en lekpark där en man smög omkring med kameran och fotade barnen...jag säger bara "om blickar kunde döda".
Nej Joakim...denna bild får du ta bort. Du är duktig på foto men detta gick verkligen över gränsen.
/Lena
Bilden blir kvar.
Jag har rätt att tycka precis det jag skriver... Och du gör som du vill. Jag har märkt att man som nybörjare knappast någonsin får rätt i det mycket omdiskuterade gatufotograferandet.
Men jag håller nog käften allt för ofta...
Tack för era synpunkter. Jag ska försöka svara er enskilt sedan, men först en allmän kommentar.
Det känns ju helt underbart att som omväxling verkligen diskuterar foto på djupet. Istället för evighetssnacket om vilken kamera som är bäst, analogt eller digitalt, Leica eller DSLR, hur man gör en färgbild svartvit och så vidare pratar vi nu etik, moral, rätt, fel, bra, dålig, känslor, tolkningar och så vidare. Äntligen, får man lust att utropa!
Nåväl, när jag såg pojken reagerade jag som flera andra i omgivningen med att ta mig för pannan (bildligt talat). Situationen var helt enkelt så otroligt dråplig och komisk på ett smått generande sätt. Denna lilla parvel med sin spindelmannenmössa som ställer sig en och en halv meter utanför stans största bokhandel för att kissa.
Magnus har slagit huvudet på spiken i sin tolkning. Här ser vi den lille superhjälten som egentligen bara är en liten kissnödig pojk ute på stan med sina föräldrar. Bilden ställer också frågor om vuxenansvar och uppfostran, Jag tror att alla vi som passerade undrade: var är mamma och/eller pappa?
Slutligen så finns det inget som säger att en bild alltid måste vara trevlig, att den inte får röra upp känslor, och så vidare. Det finns heller inget som säger att just din etik och moral är den rätta.
I det här fallet så är det bara smaklöst.
Det finns dessutom ganska många liknande historiska bilder som jag nog inte tror någon skulle reagera över mer än att dra på mungiporna. Att bli upprörd över en bild på en liten oidentifierbar pojke som kissar kan jag nog personligen därför finna extremt märkligt.
Edit: Läste kommentarerna, nu efteråt. Väl talat, Magnus! Annars förvånas jag över hur vissa personer inte verkar kunna skilja på bild och motiv (att om motivet är dåligt/äckligt/frånstötande etc, så är det en "skitbild").
Kan väl säga som såhär att jag håller med Magnus och Joakim här, den här typen av bilder har sin plats. I dagens samhälle hade jag nog kanske censurerat den lite, mest då det är svårt att kontrollera spridningen över internet och jag skulle, personligen, inte gilla att bilden så att säga missanvänds.
Men diskussionen här, lite som Joakim var inne på, är inte bara om barn eller ens nakna barn. Det är om att dokumentera. Någon sa att det här händer hela tiden, men hur många bilder ser vi? Det är kanske bara Joakims bild som kommer att överleva om 100 år? Till vilket värde? Vem vet. Kanske platsen blev mer känd efter vår tid, kanske den redan har en historia. En sådan här bild skulle bli klockren i en fotobok som samlar bilder genom tiderna. Om den överlever tidens tand dvs.
Sen måste man även göra en avvägning och det har skett här. Det är ett barn. Det är nästan så att barnets egna föräldrar skulle ha svårt att se att det var deras barn. Att få alla bitarna på plats, situationen, platsen och att barnet inte går att identifiera - är svårt. Skulle man bestämma sig för att ta "en likadan bild", tror jag man skulle få hålla på i många månader. Och bara det säger lite om bildens kvalité.
Sen är det inte bara vår etik och moral som råder. Ser att den ligger på Facebook och jag skulle ta bort den illa kvickt då jag är 99% säker på att den inte är tillåten där. Men här, tycker jag den allt ska få stanna kvar. Och den får gärna fortsätta att skapa debatt. Även det ger bilden ett värde.Något som är värt att tänka på.
Men jag tycker inte att detta du fotat hör till sådan fotografering då det är på ett barn i en sådan situation.
Så ett som du beskriver det;
"Ett hastigt snapshot i ordets rätta bemärkelse " är alltså då man har kameran utan linsskyddet på, runt halsen ev i handen, och med inställningen klar på kameran för att bara kunna vända kameran åt det håll man vill fota och som du skriver: "att knäppa av en ruta". Och sen går man vidare?
Min tanke blir ju att detta måste ju ändå ha varit ett beslut du tog och att du tog den tid att fota detta, och inte ett hastigt jag går förbi och fotar i farten? Så vad är poängen med min undran,Jag menar, det var inget som du var tvungen att fokusera in för att ej få en suddig bild? Bilden är ju som sagt med klar skärpa och inget sudd så jag måste anta att du stått stilla en stund.
Jag tycker inte alls om sådana bilder där barns sårbarhet så som blottat kön ska fotas och absolut inte spridas på facebook. Tycker inte det hör ihop med dokumentation som visas så öppet på nätet.
Barnet är oskyldigt och ska inte behöva råka ut för en sådan sak för att nöden har ingen lag, oavsett vart vårdnadshavaren befinner sig vid detta tillfälle så borde du som vuxen inte vilja fota detta.
Jag reagerar för att barnets privataste del är så blottat och att du valde att fota detta och sen lägga ut det på facebook.
//JO
Det du säger om att du inte gillar bilder där barns sårbarhet blottas tycker jag är väldigt intressant, själv tycker jag nämligen motsatsen. Att skildra barn utifrån deras verklighet och sårbarhet är verkligen ett spännande ämne och något som sällan sker.
Sedan det där med privata delar. Kanske beror det på att jag själv var en liten kille en gång i tiden, men jag tycker ju att en pillisnopp är en av värdens naturligaste saker. Personligen blir jag snarare väldigt illa till mods när vuxna försöker få barns naturliga förhållande till sina kroppar och sina behov att vara något vi inte ska visa eller tala om på grund av moralpanik eller panisk rädsla för pedofiler.
Sedan vill jag återigen poängtera att pojken inte går att identifiera och att jag inte hade lagt ut bilden om det hade gått.
Bilderna var inte lika avklädda så diskussionen blev inte lika stor. Men jag börjar nu inse vidden av frågan. Oaktat sakfrågan håller jag med Joakim om att det är roligt när något annat än kromatisk abbrev...... (Vad det heter) diskuteras. Så länge bilden håller sig inom lagens gränser tycker jag nog vi här på fotosidan kan tillåta oss att publicera lite mer kontroversiella bilder än på andra ställen på internet, t ex facebook, instagram, blipfoto, flickr, etc. Men var gränsen går, det vete fan.
Ja, att ämnet rör upp känslor är det ingen tvekan om, det såg jag i din blogg också :-) Vad är då rätt och vad är fel, svårt att säga. En sak vet jag i alla fall och det är att moralpaniken och skräcken för pedofiler har infekterat detta med att fotografera barn på ett väldigt obehagligt sätt. Hade min bild tagits för 30 år sedan hade förmodligen ingen brytt sig.
Det finns en hysteri kring detta som också är farlig, och det är när vi börjar censurera oss själva och när vi blir hämmade i vår kontakt med andra människor på grund av rädsla för starka reaktioner från dom som ständigt går i taket.
Och, i dina bilder Per, så förekommer ens ingen nakenhet. Ändå så vill folk att du ska plocka bort dem och t o m radera bilderna från kameran, samt kontakta föräldrarna och be dom om ursäkt för din "tanklöshet". Om nån kan se nåt "sexuellt" i dina bilder på flickorna med sina hundar, så är det nog de själva som har problem.
Men skillnaden mellan ett barn och en vuxen är att den sistnämnda förmodligen bara skulle ha gjort en sådan sak i kraftigt berusat tillstånd, alternativt om personen hade varit psykiskt sjuk. Och då undviker man ju helst att fotografera. I alla fall gör jag det.
För ett barn är det däremot en högst naturlig grej och något som jag tror vi alla vuxna kan känna igen oss i. En gång tiden gjorde vi lite som vi ville, utan tankar på rätt och fel.
Folk är otroligt rädda för bilder och vad de kan ställa till med. Vi kan aldrig riktigt skydda oss från, eller censurera oss för galningars sexualitet eller fetisher.
Det kanske finns folk som går igång på att mitt barn är fullt påklädd iförd vantar, men jag tänker inte censurera mina bilder på ungen för det. Jag kan omöjligt värja mig och mitt barn för alla konstigheter som existerar därute.
Det här bilden visar något som händer i vår närhet och kanske är det därför människor reagerar på den.
Det verkar helt enkelt mer ok att publicera en bild på ett naket och dött barn från Syrien. Annars hade väl folk "rasat" över Paul Hansen och hans bilder.
Update: Förövrigt så borde "motståndarna" här försöka dra tillbaka Mikael Anderssons bok "Barnmark". Det är massor med barnsnoppar i den.
Joakim, jag har sätt bättre bilder från dig men den här bilden är för den skull inte på något sätt dålig. För mig får den sin styrka just i sambandet mellan en serietidningsfigur och en bokhandel.
Själv så fotograferar jag både mina egna barn och andras ungar. För mig är det viktigt att fotografera barnen som de är. Ibland är de bara glada och söta men lika ofta är de ledsna, rädda och blottade. Precis som barn är!
Jag har bilder på nakna barn publicerade på fotosidan och har haft motsvarande bilder med på fotoutställningar. Bilderna har endast fått uppskattning! Var går skiljelinjen? Är det som Micke Berg nämner att man som fotograf måste ha en relation till motivet? Relationen framgår ju inte självklart av en bild utan kräver oftast en beskrivning som ger sammanhanget.
/Jocke
Jag tycker man får skilja på de olika förhållningssätten. Gatufoto har ju sitt speciella uttryck och handlar om snabba ögonblicksbilder på okända människor. Sedan kan man tycka att det ena är sämre eller bättre än det andra. Men det är ju upp till var och en att avgöra.
Kul? Jo visst, litegrand. Speciellt för småbarnsföräldrar, men det var länge sen jag skrattade åt något sånt här. Lite bonnig Ullaredskänsla liksom.
Spekulativ? Javisst! O det vet du också.
Pedovarning? Nä inte alls.
Att den skulle skapa debatt? Japp - det vet du också.
Många visningar som blogginlägg? Jorå det visste du helt klart och det är troligen huvudanledningen.
Ha det bra o vänligen visa upp lite mer seriösa inslag framöver.
PS - vänligen plocka bort bilden. Den är redan nerladdad och kommer aldrig försvinna från nätet tack var dig, men du kan minimera skadan genom att ta bort den nu.
//Tommy
Angående det övriga du skriver så uppfattar jag en viss humor hos dig, det är ett gott tecken. När det gäller bilden så blir den självfallet kvar.
P.S. Lite mer att titta på: http://tinyurl.com/axnw9tx
Bilder på barn
Bilder på lättklädda barn: tänk en extra gång, se det som att bilden du laddar upp här sätts på en anslagstavla mitt i stan. Skulle du vilja se bilden på en sådant plats? Skulle du vilja att någon plockade ner den till sin samling? Har du tagit en barnbild av lite mer utlämnande natur kräver vi att det är förälderna själv som laddar upp bilden, eller att det finns tillstånd för föräldern .
För övrigt instämmer jag i Tommy Anderssons analys,
Angående Fotosidans regler så tycker jag att bilden håller sig till reglerna i och med att pojken är anonym, men skulle admin tycka motsatsen så är det såklart helt okej att ta bort den.
I övrigt tycker jag flera som har kommenterat har missat sammanhanget och bara stirrat sig blinda på denna enskilda exponering. Bilden ingår i ett längre gatufotoprojekt där jag dokumenterar min hemstad. Den är en av många flera som ska visa på alla de vardagliga händelser som sker i en stad. Försök gärna se bilden i den kontexten.
"Bilder med kommersiella budskap eller säljande bildtexter är ej tillåtna. Fotosidan.se säljer annonsplatser för företag som vill synas.
Redaktionen på fotosidan.se förbehåller sig rätten att när som helst ta bort bilder som bryter mot någon av ovan nämnda regler. Om någon, mot förmodan, regelmässigt bryter mot reglerna kan han/hon stängas av från fotosidan.se och tas ur medlemsregistret."
Bilder du laddar upp kan komma att visas på andra ställen på Fotosidan, tex "Veckans bild", dock aldrig utan att vi anger vem som tagit bilden"
visst är det lite naket men hur beter sig ungen? är det moraliskt rätt att en individ ställer sig utanför bokia och slänger fram brandsläckaren för ett lite lättande på trycket?
hade jag gjort det hade de nog blivit aftonbladets framsida och 100 tals stämmningsansökningar som vill att jag ska betala deras psykologer i åratal.
för er föräldrar som blir förbannade så kan ju ett händigt tips vara att se till att era ungjävlar inte får för sig att man bara kan slänga fram den när de behövs. då kommer ju inte sånna här bilder komma ut i den farliga cybervärlden.
jag ser det som en fantastisk bild på sitt egna lilla sätt och sen får väl moraltjärringar och gubbar säga sitt men hacka inte så förbannat på jocke, han kör ju fram en skit bra diskutionsfråga tycker jag :)
ursäkta mitt språk men det kränker mig att ni tycker att jag ska sluta skriva svordomar eftersom det är jag ^^
Jag tycker det är en komisk dokumentation av samtiden. Jag upplever inte bilden som varken sexuell eller kränkande. Men jag upplever hoten i kommentarerna som mer omoraliska och ja, kränkande. Att andra fotografer säger att om de sett fotograferingen skulle gå fram och ta till våld!
"hade jag blivit helt vansinnig och med största sannolikhet gett mig på fotografen"
Jag håller med för övrig, själv skulle jag nog inte höjt kameran. Själv skulle jag nog inte lagt upp bilden om jag tagit den. Men att påstå att den är kränkande är för mig galet. Det är inte en närbild på pojkens könsorgan. Det är inte en pornografisk avspegling. Det är en dokumentation. Diskussionen runt ämnet är välkomnade och vad jag läst i kommentarerna, behövligt.
All diskussion får mig att fundera. Hade bilden varit tagen av Anders Petersen. Hade vi haft denna diskussion då?
http://www.anderspetersen.se
Men vi ser att visa inte har den kapacitet,
mvh Rolf
De senaste åren har forskare återupptagit jakten på den förbjudna handlingen och man börjar nu nå resultat. Vad man främst av allt vill veta är förstås vad handlingen består i men lika intressant är frågan varför handlingen/situationen i fråga är så universiellt förbjuden att dokumentera.
Teorier finns att det är handlingen i sig som är förbjuden men en stark falang anser att det är dokumentationen av den som till varje pris ska förhindras. Oavsett vilken teori som ligger närmast sanningen blir konsekvensen att alla bevis för att detta outtalbara någonsin har skett måste hemlighållas för alla som lever i framtiden.
Jag har själv ingen aning om detta som är så j-la hemligt. Men jag blir förbannad över att du har fotat en gul skylt, vet du inte att pestfanorna är gula? Och fråga en grek vad gult står för.
-Men det måste vara en gammal grek, för alla ungdomar har ingen aning om gamla värderingar.
Och det här måste du ta på fullaste allvar för något annat sätt att förstå min bild av det hela borde inte kunna missförstås antar jag. Vi är väl båda människor? -Ja, då så!
I min verklighet är det ärligare att stå för sin reaktion och visa den öppet istället för att listigt vrida in den i en sörja dold aggression som jag personligen uppfattar din direkta kommentar till mig.
Jag står för min reaktion, ilsken eller inte och om du har svårt med min ärlighet är det ditt eget problem att lösa.
Fotografering innefattar så mycket mer än ett kissande barn på gatan så jag förstår verkligen inte hur du kan dra slutsatsen om min totala syn på fotografering.
Jag har sagt mitt i denna tråd och avslutar min medverkan här med ett vänligt leende och en förhoppning om att någon lärt sig något av alla reaktioner, positiva som negativa för det har verkligen jag i sanning gjort..
Så jag tackar dig med all min ödmjukhet, Daniel Högberg för att du gav mig möjligheten till detta avslut.
Må solen skina över dig
Annelie Hallberg
/ Bengt