Joakim K E Johansson

SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

Av 30 000 bilder var bara 60 värda att visa

Ibland får man sig en fet tankeställare. Det fick jag för en stund sedan. Hittade nämligen en filmintervju med den danske Magnumfotografen Jacob Aue Sobol. Ni vet han som åkte tåg mellan Moskva och Peking med en Leica M Monochrome. Projektet heter Arrivals & Departures. 

Jacob Aue Sobol säger framförallt två intressanta saker i filmen. Det ena är att han tog 30 000 exponeringar (1 000 om dagen) under sin resa och av dessa blev bara 60 stycken utvalda i slutändan. Det får mig att fundera en del över mitt eget fotoprojekt. Så här långt har jag tagit cirka 2 000 bilder under två år och målet är att köra på ett år till. 

Så medan han tog 1 000 bilder om dagen kommer jag att ha tagit lika många per år. Det är utan tvekan en viss skillnad, för att inte säga en helvetisk skillnad. Kommer jag över huvud taget att kunna rodda ihop något av värde? Svårt att veta. 

Det andra är att han inte jobbar enligt metoden gå omkring och vänta på att något ska hända. Istället tar han kontakt med människor som han följer med, ibland i förväg via facebook vilket är ett spännande och proavktivt förhållningssätt. 

Ja, vad ska man säga egentligen? Imponerande och intressant är det helt klart.

Photographer Jacob Aue Sobol "Arrivals & Departures" from Jim Casper on Vimeo.

Inlagt 2012-12-01 21:36 | Läst 3992 ggr. | Permalink
ArrivalsAueDeparturesGatufotoJacobJoakimJohanssonK EKarlskronaSobol
2012-12-01 22:23   l1nd3c0n
Tycker faktiskt dina bilder är bättre ;)
Svar från Joakim K E Johansson 2012-12-01 23:05
Tack Ola! Känner väl inte riktigt att jag kan mäta mig med en Magnumfotograf, men jag suger såklart åt mig som en svamp av ditt beröm ;-)
2012-12-01 22:33   jacglenphoto©
Man brukar ju säga att även en blind höna kan hitta ett korn ... klart att om man skjuter av 1000 exponeringer per dag att nån borde vara värd att visa upp - frågan är väl då kanske mer inttressant hur han gör sitt urval? Vilka kriterier? - är han FÖR kräsen ?
Om jag skjuter av 30,000 exponeringar så hoppas jag verkligen att fler än 60 är berättigade att visa upp ... ett mycket intressant projekt dock , fast jag tycker ändå att 60 bilder är väl snålt ..
Antar att din träff-rate därmed är väsentligt högre och som Ola Linde skriver även kvaliteten ..
Ha en kanonkväll.
//Glenn
Svar från Joakim K E Johansson 2012-12-01 23:06
Intressant fråga. Har han varit för kräsen, rent av? Man undrar hur det bortsållade materialet ser ut. Tack för din kommentar Glenn.
froderberg 2012-12-01 23:34
jag är säker på att få av oss skulle lyckas med att komma hem med lika många bra bilder som han hur många exponeringar vi än tar. Det handlar ju trots allt alltid om att se bilder, möta människor och ha något att berätta.

Men det är en intressant fråga om hur de övriga bilderna bland de 1000 först utvalda såg ut. Antaligen finns det bilder som tar ut varandra i form av innehåll.
Svar från Joakim K E Johansson 2012-12-01 23:52
Ärligt talat så tror jag att den här sortens bilder nog mer handlar om metod än om att i grunden vara en exceptionell fotograf när det kommer till att sätta enastående bilder. Jacob Aue Sobol är inte enormt utmärkande bildmässigt, tycker jag. Det imponerande är snarare hans förmåga att komma så nära okända människor som han gjort och att jobba konsekvent genom hela projektet.

Men det är ju egentligen exakt vad som skiljer amatörer från proffs. De sistnämnda håller en hög och jämn nivå samtidigt som de är metodiska och målmedvetna - liksom att de har en utpräglad stil.
2012-12-01 22:40   alf109
Tror knappast att antalet exponeringar har så mycket med antalet bra bilder att göra, har för mig att Koudelka körde några hundra rullar när han plåtade sin exiles och cartier-bresson plåta någon stans runt 15000 rullar totalt under alla år. Sobol och en del andra går ju runt och smattrar hela tiden, syns ganska tydligt i videon, och det är givetvis ett sätt. Man kan ju antingen försöka vänta in de rätta ögonblicken eller försöka fotografera alla ögonblick, garry winogrand var ju också en som gick runt och sköt på allt som rörde sig. ;)
-affe
Svar från Joakim K E Johansson 2012-12-01 23:09
Ja, så är det såklart. Det handlar om att hitta sin egen metod. Jag är nog en sådan som sparar på krutet ;-)
2012-12-01 23:32   froderberg
För en dokumentärfotograf tycker jag inte alls det är konstigt att ta kontakt med folk i förväg. Han mål är antagligen att komma in under skinnet på en ort och då är det en bra metod. Så fungerar väl egentligen all möjlig dokumentär journalistik.Vill jag göra en dokumentär om en låst psykavdelning får jag göra lite research och korrespondera en del före.

Sen är väl vissa delar av hans bilder mer gatufoto där han fotograferar vad som händer framför honom under resan. Lät som han sa att det var 50/50.

Jag tror också att man vill researcha och boka upp en del när man är på ett kostsamt prestigeuppdrag för Leica med sin assistent.
Svar från Joakim K E Johansson 2012-12-01 23:36
Nej, hans metod är inte konstig alls utan helt självklar i sammanhanget. Så kommer jag också att jobba när Leica kontaktar mig nästa gång de släpper en ny kamera ;-)
2012-12-01 23:37   Grevture
Det finns givetvis många olika orsaker att man ibland tar mycket bilder och sedan i praktiken inte använder så många.

För mig handlar det ibland helt enkelt om att hålla fotodelen av hjärnan aktiv.

Jag fotar inte sällan event (till exempel sport, men även annat) där jag vet i förväg att jag med allra största sannolikhet bara kommer att använda bilder av någon eller några få av de alla de personer jag tar bilder av. Men jag tar ändå bilder i stort sett oavbrutet - varför? Jo, för att för mig funkar det bäst att vara aktiv hela tiden, även när jag egentligen inte behöver det. Då är jag mer på alerten de korta ögonblick då de motiv jag egentligen är ute efter dyker upp. Ofta har jag bara några korta ögonblick på mig att få de bilder jag är ute efter och då gäller det att vara igång och inte tveka. Jag tror det här tankesättet är ganska vanligt bland både sport-, press- och djurfotografer (dvs där man tar bilder av motiv som är oförutsägbara :)

I andra situationer handlar det helt enkelt om att skaffa sig tur.

Alla som fotograferat länge vet att hur mycket skicklighet och bra grejer man har ... Så handlar det också om ren och skär tur. Men skall man ha tur måste man hjälpa den på traven. Min sportfotokollega Tage Olsin har en bild där en slagman i baseboll tappar slagträet (http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/1084425.htm). En mycket ovanlig situation och att få den bilden handlar till en del om att ha tur. Men också att vara envis nog att skapa förutsättning för att ha tur - kort sagt att envist fota slagman efter slagman fast man vet att det bara är mycket några få av dem man någonsin kommer att använda. Gör man det, ja, då ger man turen en chans.

Både det här med att "skaffa sig tur" och att hålla sig aktiv lätt ger en massa bilder man sedan inte använder - men som ändå hjälper en att få just de där speciella bilderna man är ute efter. Det gäller långt ifrån enbart sportfoto (även om det kanske är vanligast där) utan även för alla olika de tillfällen då man försöker fånga speciella ögonblick som man inte alltid vet exakt när de kommer att dyka upp.
Svar från Joakim K E Johansson 2012-12-01 23:45
Din kommentar får mig att tänka på forskning som visat att människor som anser sig ha tur också lyckas oftare än andra och dessutom mycket oftare råkar ut för situationer som kan uppfattas som tur. Märkligt, men sant :-)

Det ligger för övrigt mycket i det du skriver, helt klart.
froderberg 2012-12-01 23:51
Jag är inne på samma linje som Martin. En bra dokumentär- eller gatufotograf måste vara på alerten. Det kan vara lättare att vara beredd och se bilden om man redan är igång och fotograferar. Jag slutar som regel fota när bilden siitter.

Den som jobbar hårt drabbas oftare av turen. Det viktigaste är att vara igång, att vara ute, inte hur många bilder man tar. Hemma i soffan blir det inga bra gatubilder.
jacglenphoto© 2012-12-02 00:27
Rätt intressant att se eller förstå att olika typer av fotografering kan göras på väldigt olika sätt - att möta människor är nog bland det svåraste som finns -åtminstone på ett naturligt sätt , tur finns nog inte med i vokubalurären då utan helt enkelt hårt arbete samt ett öppet sinne är nog det som ger möjligheter till de bilder som behövs .. turen finns där när det är någon som vet om förutsättningarna och väntar ut dom .. dvs skicklighet ..
JanKw 2012-12-09 10:09
När Stenmark vunnit med ett par hundradelar blev han tillfrågad om det inte var tur. - Kanske det. Men det konstiga är att ju mer jag tränar ju mer tur har jag.
Tur uppstår när slumpen möter den som är väl förberedd.
H C-B sa samma sak. Det är alltid tur. Men man måste vara beredd och "öppen".
Om man låser sig på en viss bild innan man hittat den, hittar man den inte.

Bra bilder är alltid bra i ett sammanhang. Sammanhanget kan man styra genom att ge sig själv ett uppdrag och ett mål med sina bilder. Har man då en seriös avsikt är det mycket lättare att motivera att man "tränger sig på". Väl genomförda projekt handlar mer om uthållighet än om geniala bilder. Om man bara går ut och flummar i största allmänhet blir det inte bra. Man är ofokuserad och tveksam i möten med folk.
2012-12-02 01:24   marjos
Du har redan roddat ihop en hel del av värde.

Jag skulle nog vilja påstå att om någon behöver ta 1000 bilder om dagen, 30 dagar i streck för att få ihop 60st bra, då bör nog denne fundera på någon annan sysselsättning. Triggerhappy amatör, som däremot kanske har ett gott öga för att kunna välja ut bra bilder bakefter. Det är faktiskt en stor skillnad på det, att ta bra bilder eller att kunna se de bra bilderna i efterhand.
Svar från Joakim K E Johansson 2012-12-02 10:52
Ja, det är en speciell teknik att jobba på det sättet. Men jag tror nog att det var nödvändigt under omständigheterna, så att säga.
2012-12-02 12:49   Johan Pihl
Tror som Alf, att antalet exponering har väldigt lite att göra med hur många bra bilder man får. Läste i nån intervju med A P när han och Ralph höll på med Venedig-projektet, att han packade med sig 200 rullar tri-x inför varje resa på en vecka där nere. Som han själv sade, sen blir 99 % ankskit, men det är en annan sak.

Sen är det väl dessutom så att Jacob Aue Sobol har ju till uppgift att "testa" kameran ordentligt. Han har dessutom aldrig plåtat med Leica, eller digitalkamera förut.

Snygg bild, Joakim! Paris? Din fru? Eller ett gatufoto från din hemstad?
Svar från Joakim K E Johansson 2012-12-04 12:41
Det är min ogifta fru, som en del säger ;-) Bilden är tagen i Köpenhamn, faktiskt. Men hennes kläder gör den väldigt Parisisk. Kanske främst baskern :-)



(Visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver


Lägg till

Tidigare blogginlägg

Gatufoto K E Karlskrona johansson joakim gatufoto Foto Joakim K E Johansson Gatufoto Johansson Joakim Streetfoto Street Streetphoto Bilder Street Photography Film Fujifilm Projekt Canonet

Kategorier

Länklista