SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

Den svarta råkantens oförklarliga charm

Blir en bild automatiskt bättre om man tar med den tunna svarta råkanten? Nej, så enkelt är det tyvärr inte. Ändå kan jag inte låta bli att fascineras av detta speciella uttryck. Jag tycker det ser snyggt ut. Proffsigt och seriöst.

Inramningen som uppstår gör också något svårbegripligt med bilden. Det blir som att titta genom ett magiskt fönster där ett förstelnat ögonblick framträder. Allt känns mera verkligt och påtagligt. Det är nästan så att man skulle kunna kliva in i bilden och titta sig omkring.

Fast i ärlighetens namn är det långt ifrån alltid jag lyckas så bra i exponeringsögonblicket att mina bilder håller utan beskärning. Speciellt inte när det handlar om hastiga snapshots på gatan. Då är det väldigt lätt att det kommer med både det ena och det andra som sedan måste beskäras bort för att bilden ska kännas bra.

Därför har jag bestämt mig för att jobba på saken. Jag ska ha som mål att sätta fler rutor som funkar utan att beskäras. Idén känns som en lagom stimulerande utmaning. Det blir visserligen svårare, men också roligare – faktiskt. Om jag sedan lyckas eller inte är en helt annan femma.

Annars är det många riktigt duktiga fotografer som har beskurit sina bilder i efterhand. Ta Christer Strömholm, exempelvis. Han beskar ofta sina bilder varav en del väldigt kraftigt. Ibland kapade han bort så mycket som 50 procent av negativen. Inget är rätt, inget är fel. Det handlar som vanligt om tycke, smak och vad man som fotograf är ute efter.

Slutligen över till något helt annat, nämligen en föreläsning på YouTube för den som har gott om tid. Den handlar om hur det går till att hitta sin fotografiska stil och är över två timmar lång. Föreläsaren är dock både rapp och underhållande - dessutom är det en hel del matnyttigt som avhandlas. Själv såg jag den i etapper, det är mitt tips. Här kan du titta på "Finding Photographic Style".

Inlagt 2012-11-15 19:04 | Läst 10704 ggr. | Permalink

2012-11-15 19:19 N Thomas Meldert

Det går ju att lägga till en svart kant efteråt också. Även på skannad film.

Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-15 19:26

Aldrig i livet. Det ska vara på riktigt, annars får det vara :-)

2012-11-15 19:22 Anders F. Eriksson

Jag körde ofta med svart råkant när jag arbetade som pressfotograf - något som inte alltid uppskattades av redigerarna som inte ville ha några "sorgkanter" och dessutom ansåg de att det var de som avgjorde hur bilderna skulle beskäras :)

Snyggt är det i alla fall - också när man fuskar dit den digitalt!

Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-15 19:27

Jag kan mycket väl förstå att redigerarna inte gillade det hela :-)

2012-11-15 20:59 sonyboy

Tack för länktipset, verkar intressant.
Härliga bilder och jag tycker att en svart råkant är acceptabelt.
Hälsn//Rolf

Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-16 09:37

Tack för din kommentar Rolf!

2012-11-15 21:25 froderberg

Jag körde hårt med negativkanter ett tag. Provade nyligen att lägga på ram på några bilder, men det känns ju lite fejk när det är taget med en digital kamera.

http://www.flickr.com/photos/froderberg/8188073542/in/photostream
http://www.flickr.com/photos/froderberg/8186984001/in/photostream
http://www.flickr.com/photos/froderberg/8185144381/in/photostream

Håkan Wramner 2012-11-15 21:56

Jag håller med. att det är snyggt med negativkanter, och att det känns lite Instagram-aktigt när man lägger på det på digitala bilder.

Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-16 09:42

Nja, personligen tycker jag inte att det funkar när det gäller digitala bilder. Och ett av skälen är att det blir för perfekt när man beskär först och sedan lägger till kanten i efterhand. När det sker på riktigt har bilderna i regel "skavanker" som ger en slags äkthetskänsla, så att säga.

Annars, snygga bilder :-)

2012-11-15 23:24 Kurt Nord

Ursäkta - men jag tycker det är fjantigt ;)

2012-11-16 10:28 Nils Bergqvist

Det där med svarta kanter har ju varit poppis tidvis. Ungefär som lutande horisonter, att stampa på negativen, etc. En del brukade fila upp negativhållaren för att få kanterna. Och på leitz förstoringsapparater var negativrutan ibland större (eller så fanns en sån lite större hållare som tillval), så att man automatiskt kunde få kanterna om man ville. Ibland såg man såna där suddiga och oreglebundna kanter men hur de gjorde dom brydde jag mig aldrig om att utforska, tyckte mest det var ett sånt där trendmanér som man använde för att ge bilderna en mera konstnärlig toutch. De som körde med Hasselblad ville gärna visa att de använde just den kameran och kopierade in negativramen med de brömda Hasselblad-jacken. Tyckte själv mest det var löjligt för bilden blev ju inte bättre av det. Själv utarbetade jag en egen metod på 1980-talet, där jag använde en tillskuren kartongskiva som var bara någon mm mindre än det jag ställde in på avmaskningsramen. Jag hade flera såna för olika bildformat, och när papperet var färdigbelyst lade jag kartongskivan över mot ena hörnet av bilden, tog ut negativet ur hållaren och belyste de två sidkanterna där en mm glipa fanns. Sen flyttade jag kartongskivan till motsatt hörn och belyste de andra sidorna, och fick på så sätt en smal svart kant runt bilden. Idag tycker jag inte det har någon direkt betydelse, är bilden bra så gör det ingen skillnad (inte om den är dålig heller för den delen). Man klarar sig bra utan den svarta ramen, men i fysiska svartvita bilder kan en svart äkta ram utanför en vit kartongpassepartout med snedskärning ofta vara att föredra. Mot bildkanten däremot ser jag ingen fördel. Tycker personligen inte det passar med en snedskärd passepartout till bilden i så fall, utan då ska bilden vara helt utan passepartout och med en bredare vit kant på papperet. Fast då ligger bilden an mot ramens glas, vilket inte är rekommendabelt ur beständighetssynpunkt. Det bör vara en luftspalt mellan bild och glas, vilket man får med passepartout lagd på bilden.

http://fotogalleriet-i-skruv.blogspot.com

Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-16 11:18

Kanske är det så att råkanten på något sätt funkar bättre eller känns mera motiverad när man plåtar dokumentärt. Det blir som ett slags statement att bilden inte är ändrad efter exponeringen.

För mig personligen handlar det om en inre tävlan mot mig själv också. Ett sätt att tvinga mig själv att gå närmre, tänka till och verkligen anstränga mig i fotograferingsögonblicket och inte bara ha inställningen att jag kan fixa till bilden i efterhand.

Sedan är det inte alls säkert att jag kommer att välja att ha med råkanten när jag sedan visar mina bilder. Det är mycket annat som påverkar det valet.

2012-11-16 12:47 Johan Pihl

Intressant text, och snygga bilder, Joakim! De två översta är ju kanonbra.

Jag beskär aldrig själv mina bilder. Mest för att jag inte "orkar" sitta och hålla på med dem framföra datorn (gjorde jag aldrig i mörkrummet heller). Gillar Kungens (H-C Bresson) förklaring/försvar till varför han själv aldrig beskar sina bilder, när någon frågade honom. Då svarade han nåt i stil med att, antingen är det en BILD eller så är det INTE det. Att hålla på att prova sig fram genom att beskära lite här, och lite där.. ja, då är det bättre att gå ut och ta en ny bild.

Sen har man ju börjat gilla hur det ser ut. Så pass mycket att jag nu kör hipstamatic-bilder. Men annars håller jag med dig, det är inte så snygg med "pålagda" svarta kanter i efterhand på digitalbilder, blir för perfekta eller för "artificiella".

Nä, nu ska jag se filmen du länka till. Över 2 timmar lång... Puh!

Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-16 14:27

Jag delar HCB:s tankar på många sätt, dock inte fullt ut (med tanke på exemplet Christer Strömholm). Däremot känner jag igen mig i din beskrivning. Jag vill också ha bilden så klar som möjligt i kameran så jag slipper sitta och fibbla för mycket i efterhand.

På något sätt är det en ren intressefråga också. Jag är allra mest intresserad av vad jag kan prestera med kameran när jag tar bilden. Inte vad jag kan göra i efterhand :-)

Johan Pihl 2012-11-16 14:55

Ja, precis. Det är två helt olika fotografer. Strömholm verkade aldrig riktigt gilla det avlånga 3:2 formatet, utan beskar nästan alltid sina bilder mer åt 4:3 formatet. Han beskar dem nog lite hur han ville. De två har ju helt olika utgångspunkt. Strömholm fick tillfälle att träffa HCB en gång under sina år i Paris. När han kom dit till HCB med sina bilder, så tittade HCB bara hastigt på dem, och frågade sen om han inte hade kontaktkartorna med sig, de var de han var intresserad att titta på ;)