SE BILDEN

Mätsökarkameror, Leica M6 och annat viktigt

För ganska exakt två år sedan knatade jag omkring full av grubblerier. Vad var grejen med dessa mätsökarkameror egentligen? Dög de någonting till? Var det inte bara en föråldrad teknik som hade överlevt sig själv och kunde de över huvud taget vara bättre än mina spegelreflexkameror?

Några månader senare klarade jag inte av att hålla mig längre. Jag ville prova på egen hand och beställde en Canon Canonet QL17 GIII av en snubbe i Dallas. För strax under tusingen fick jag en uppfräschad och justerad kamera med nya ljustätningar. En fungerande originalblixt ingick också i priset. Det var en bra deal.

Canonet är en av de mest prisvärda mätsökarkameror som jag över huvud taget kan komma på. En perfekt liten kamera från 1970-talet. 

Jag kan nog säga att jag omedelbart föll pladask ner i mätsökarträsket. Handhavandet, smidigheten, formatet och utseendet kändes klockrent. Kameran blev en ordentlig nytändning samtidigt som jag återupptäckte det analoga vilket jag helt och hållet hade förkastat några år tidigare när jag blev heldigital. Och kanske var det den största överraskningen. Att jag som i praktiken kände avsky inför det analoga skulle hamna där igen.

Detta är den första gatufotobilden som jag tog med min Canonet QL 17. Eftersom jag blev så nöjd med resultatet väcktes idén att jag skulle göra ett gatufotoprojekt om min hemstad. 

En annan favoritbild tagen med Canoneten. Fotograferad ombord ett Öresundståg som är på väg över bron till Köpenhamn.

På sensommaren året efter kunde jag konstatera att jag nästan bara använde min Canonet när jag fotograferade egna grejer. Samtidigt hade nyfikenheten och lockelsen ökat inför detta med mätsökare. Så jag beställde en Canon 7 från en fotofirma i Hongkong och ett par jupitergluggar från Ukraina. Det var helt enkelt dags att skaffa en kamera med utbytbar optik.

Canon 7 motsvarar ungefär en Leica M2 med skillnaden att den har inbyggd ljusmätare. Min kamera är från 1962.

Ett av de första skotten med Canon 7 och Jupiter 8-gluggen (50 mm/2.0) som jag tyckte höll måttet.

Det här gatufotoporträttet tog jag i Siena, Italien. Det är ett fotografi som jag själv gillar väldigt mycket.

Nu, ett år senare är det dags igen. Häromdagen hämtade jag ut en Leica M6 som jag har köpt genom eBay av en fotofirma i Tyskland. På något sätt blev detta det naturliga steget eftersom jag mer eller mindre bara fotar analogt och med mätsökare numera. Min digitala utrustning används nästan enbart när jag gör fotojobb. 

En vacker syn - eller hur?

För mig har detta blivit ett sätt att maximera nyttan och glädjen av två olika världar. När jag jobbar professionellt som fotograf och har kravet på mig att leverera bilder till kunder är min digitala systemkamerautrustning oslagbar. Jag skulle aldrig byta bort den.

Men när jag jobbar med egna projekt eller plåtar privat triggas kreativiteten och skaparlusten mycket mera när jag kör med analoga mätsökarkameror. Och kanske blir det så när man har fotograferat i många år. Det behövs en viss svårighetsgrad för att gnistan ska tändas. Något jag tycker en mätsökarkamera leder till.

2012-08-18 14:56   alf109

Jag tycker också att mätsökarkameran ger en annan närhet eller direkthet till det man fotograferar. Man ser bilden, lyfter kameran, ramar in och exponerar. jag behöver aldrig leta bild genom kameran på samma sätt som med en slr tycker jag.
-affe

Svar från Joakim K E Johansson 2012-08-19 12:02

Visst, det kanske bara är inbillning. Men även placebo har ju en bevisad effekt :-) Jag uppfattar också att man känner sig mera deltagande i sitt fotograferande.

2012-08-18 18:27   Anders F. Eriksson

Så i stället för att knata omkring full av grubblerier knatar du omkring full av gubberier? :D

Mätsökarkameror är nog alldeles ypperliga för de som kan hantera dem. Av någon anledning har jag aldrig lyckats få till det med såna kameror, trots att jag försökt många gånger ...

Svar från Joakim K E Johansson 2012-08-19 12:03

Det är rätt skönt att förgubbas, tycker jag ;-)

2012-08-18 19:37   Nils Bergqvist

Jag började mätsökarfotografera 2004 och fastnade också för det. Hade ditills bara provat min fars gamla Contax IIIa vid några tillfällen, men aldrig annars hållit i en sån kamera mer än i Leica-montern vid Nybro Fotomässa på 1980-90-talet. Tyckte dock de var för dyra och inte så praktiska med laddning och avsaknad av modernitéter som exponeringsautomatik. Min Contax 137MA var en dröm i jämförelse vid t.ex snapshots, så det fick vara. När så Voigtländer kom med sina billigare Bessa-modeller under 2000-talet skaffade jag både en helmekanisk utan automatik och en med tidsautoamtik. R2A fungerar i princip som min Contax 137MA fast utan motor, men med Trigger winder matar man fram rätt snabbt ändå om det behövs. Leica har aldrig varit något alternativ för mig eftersom jag sett dom som svårhanterliga och omoderna i en del avseenden. R2A ger stor frihet att enbart tänka på bilden, dessutom perfekta exponeringar rakt igenom iom den steglösa tidsautomatiken och den smarta låsningsfunktionen som sköts med tummen på baksidan. Det mekaniska R2-huset har jag som komplement och har även Contax SLR, som ibland fungerar bättre vid landskapsfoto och annat där man vill få en mera exakt komposition eller komma nära.

http://gelatin-silver.blogspot.com

alf109 2012-08-19 05:01

Har lite svårt att förstå detta med att det skall vara krångligt att ladda film, en vanesak:
http://www.youtube.com/watch?v=0jNhaOFiXBQ

Sedan uppskattar jag istället utsnittsmätningen som ju fungerar som spotmätning med en lite större mätcirkel, jag brukar i stort sett aldrig missa exponeringen eftersom man vet ganska exakt vad man mäter mot och ställer in kameran gör man mer eller mindre automatiskt utan att tänka på det när man är ute. Det jag kan sakna ibland är kortare tider än 1/1000, men då skulle man behöva byta slutare och gå ifrån de näst intill outslitliga gummiöverdragna ridåerna som man använder sig av i de analoga. det finns givetvis en anledning till att dessa sitter där, den förhållandevis långsamma ridåhastigheten kombinerat med vikten och dämpningen i materialet gör att det dels blir ganska tyst och dels att det skapas ytterst lite vibrationer i kameran vilket i sin tur gör att man kan plåta med längre tider. Jag är ganska ofta nere på 1/15 med normalen med skarpa bilder som resultat.

Sedan kan man givetvis ha synpunkter på priserna, men en mer eller mindre handbyggd kamera från arbetare med tyska löner kommer aldrig att kunna konkurrera i pris med robotbyggda kameror från Korea till exempel. Sedan om man köper en välhållen M6:a till exempel så kostar den ju dels inte så fasligt mycket och dels har man en kamera som med stor sannolikhet kommer att hålla en livstid om man använder den så den inte bekar igen.

När det gäller sökaren så är det svårt att se 35 ramen med en 0,72 sökare, speciellt om man är vänsterögd, men jag tror att det finns en anledning till att Leica valt en så pass snäv öppning. När jag jämförde sökare med en Zeiss Ikon (den nya) så var den ljus och fin den också och man såg hela bilden bättre med glasögon, men till priset av att själva fokuseringsfönstret inte syntes om man inte prickade exakt. Ett problem som inte finns i Leicas sökare.

För övrigt, om man vill ha tidsautomatik med steglösa tider finns ju M7 att få tag på både som ny och begagnad.

alf109 2012-08-19 05:23

Svårt att se 28 och 35 ramarna med glasögon skall det vara naturligtvis.

Nils Bergqvist 2012-08-19 11:26

Jo det där youtube-klippet brukar man slänga in när det kommer kritik av filmladningen på Leica M. Men var har du ett bord att sitta vid när filmen tar slut på gatan? Kameran hänger ju om halsen och ligger inte förberedd på ett bord med filmen intill. Kameran ska ju delas i två delar också. Men säkert fixar man det rätt snabbt ändå med lite träning. Mina egna Bessor laddar jag dock med handskar på utan större problem.

Metallridåslutaren i Bessa (eller Zeiss Ikon som också har den) ger inte större vibrationer än Leica M. De här bilderna är t.ex tagna med 50mm och 35mm på tider mellan 1/15 och 1/30 sek: http://gelatin-silver.blogspot.se/2012/07/gsb-102om-vad-som-ar-nagonting-vart.html och jag har även tagit en del bilder på 1/8 som blivit skarpa med lite stöd för armbågarna eller en vägg/stolpe/pelare/dörr.

Och att endast Leica skulle vara handbyggda kameror med hög kvalitét är också en myt. Kolla bara hur Cosina-Voigtländer tillverkar sina objektiv i Japan (alltså inte Korea som du skriver), man gör ju t.om sitt eget glas för att få tillräcklig kvalitét.:
http://www.youtube.com/watch?v=Voo3pCvYODI
http://www.youtube.com/watch?v=9FoxmO5OETM
Skulle det vara bara robotar som sätter ihop grejorna hade knappast carl Zeiss anlitat Cosina för att bygga både huvuddelen av deras objektiv och kamerahuset Zeiss Ikon. Visst håller Leica högsta kvalitét både i material och hållbarhet, men så överlägsna som man vill få oss att tro är de inte.

http://gelatin-silver.blogspot.com
http://fotogalleriet-i-skruv.blogspot.com

Svar från Joakim K E Johansson 2012-08-19 12:08

Jag tycker helt klart att Bessa verkar vara väldigt bra och intressanta. Inte helt omöjligt att jag skaffar en sådan också - en vacker dag :-)

Men just nu var det en Leica jag kände mest för. Visst, jag är säkert påverkad av varumärket som sådant. Fast jag måste nog säga att jag rent estetiskt också föredrar Leica. Det är en vackrare kamera i mina ögon.

Lite löjligt argument förvisso. Men så blev det :-)

Nils Bergqvist 2012-08-19 12:37

Jag har också en kamera som har spotmätning med lite större mätscirkel (en Contax S2 SLR som mäter ungefär efter snittbildens/microrastrets utsnitt), och den är svårare att arbeta med än Bessa R2/R2A. I varje fall är den mera långsam pga mätningen, men annars fungerar den alldeles förträffligt, då har man mera kontroll. Har man bråttom fungerar det dock mycket bättre att mäta mot handflatan i skugga och köra efter det, annars missar man motiven. Då går det snabbare och fungerar skapligt. Att mäta mot motivets detaljer tar längre tid eftersom man då även måste mäta mot flera punkter för att ha koll på var man ska sätta exponeringen. Ögat luras av att hjärnan anpassar sig och det är lätta att bedöma fel. R2A m.fl kameror som har tidsautomatik med låsningsfunktion, är som jag ser det ett betydligt bättre verktyg för gatu/snapshotsfotografen än kameror utan sån funktion. Man kan helt koncentrera sig på bilden och att sätta focus rätt. Leica M7/MP är ju inte direkt grafis heller (om man vill ha atomatiken och exponeringslåsfunktion), man får väl ungefär 6-7 nya R2A för samma pris (om man handlar på rätt ställe) och de lär räcka mer än en livslängd, så man kan köpa objektiv för pengarna som blir över istället. Begagnade brukar Lecia också sjunka mindre än andra märken så köper man begagnat blir det ännu mera pengar över till optik. Men vi gör våra val och prioriterar efter eget huvud och det som rör sig inuti mitt ser ju som väl är inte ut som någon annans, bara att acceptera och respektera att vi tänker olika och värderar olika. Ville bara förmedla hur jag själv tänker och lite grand slå hål på den myt som jag tycker Leica byggt upp om sig själva. Det är inte bara i Leicas fabriker man sitter och plockar ihop kameror och objektiv för hand med minutiös kontroll.

http://gelatin-silver.blogspot.com
http://fotogalleriet-i-skruv.blogspot.com

alf109 2012-08-19 16:13

Jag laddar som regel mina leicor när jag är ute och går, dessutom brukar jag ha en hund i koppel med mig, tidigare två hundar, och det handlar om vana.

Att de väljer att behålla slutaren har givetvis sina orsaker, dessa är de jag hört, kanske finns andra? Det beror knappast på att de inte kan göra metallridåslutare med kortare tider som i R-modellerna eller M9 till exempel.

Nu skriver jag inte att cosina/voigtländer tillverkar sina objektiv i korea, och när vi kommer till objektiven är det nog andra saker som kostar i första hand.

När det gäller mätningen så har leica utsnittsmätning och r2a centrumvägd genomsnittsmätning båda fungerar säkert men jag föredrar den förstnämnda eftersom jag då vet vad kameran mäter mer exakt och att kameran inte behöver kalkylera hur stor betydelse centrum skall ha över hela utsnittet.

När jag går runt på stan och fotar, vilket jag gör nästan dagligen, så ställer jag kontinuerligt in ljuset vart efter det ändras och med vana är det inget jag ens tänker på. Dessutom lär man sig ju att se ljuset ganska bra efter ett tag, så är det lite mörkare än gatan man mätt mot öppnar man upp lite och tvärt om. Jag hade gärna haft bländarförval och ett mätsystem typ nikons matrixmätning, men jag tror inte att det går att fixa utan spegelhus.

När det gäller leicamyten kan jag hålla med dig. Men du får inte glömma bort att det finns två kategorier av leicaägare den ena som skaffar kameran och objektiven för att det är ballt att ha leica, och den andra som skaffar dem för att de tycker att de är bäst att fotografera med. Sedan är den senaste optiken oslagbar, och kostar därefter.

2012-08-19 06:38   EGW

Jag hade en gång en Canonet. Troligen den bästa analogkamera jag någonsin haft. Men mätsökarbilden var inte riktigt perfekt vill jag minnas. Med andra ord inte klockrent att ställa in rätt avstånd. Din M6 är säkert bättre. Men jag hör inte till dem som inspireras av analogtekniken, även om jag tycker att de batterifria kamerorna är urcharmiga.

Bilderna du visar är i alla fall toppen!

Svar från Joakim K E Johansson 2012-08-19 12:09

Jag tycker nog inte att mätsökarbilden är så dålig på Canonet. Även om både Canon 7 och Leica M6 är betydligt mycket bättre.

Oavsett vad så är det som sagt en riktigt bra kamera.

2012-08-19 09:39   Benganbus

Ibland måste man gå litet omvägar för att hitta till Zen....
Andra hittar aldrig dit! ;)
B)

Svar från Joakim K E Johansson 2012-08-19 12:09

Ja, det blev en liten omväg. Men den var både rolig och lärorik så jag ångrar mig inte :-)

2012-08-19 13:05   Johan Pihl

Riktigt fina bilder, Joakim! Tre av dem har jag inte sett tidigare. Gillar de två översta bäst.

Din M6:a ser ju riktigt fin ut, som ett smycke att ha runt halsen :)

Tydligen är det så med sökarna i leica-m, att från Leica M4-P och framåt så är det en annan sökare än i de äldre. Sökarramarna syns tydligare i de äldre, framför allt "off centre" vilket kan vara en fördel då man inte har sökaren så nära ögat. Det var därför jag rekommendera dig en M4-2 tidigare ;) Men då hade du såklart inte fått nån inbyggd ljusmätare.

Förresten. Trots att man varit bortskämd med en m-sökare, så när man tittar i sökaren på en Zeiss Ikon, så det bara "Wow!" Sen vet jag inte om det är en ren "glädje sökare" eller den stämmer överens med ungefär vad man får med på bilderna..

Svar från Joakim K E Johansson 2012-08-19 22:00

Jag har förstått det där med ramarna och så vidare, men jag valde ändå en M6 på grund av den inbyggda ljusmätaren som jag värderar ganska högt. För mig är det en ganska viktig sak.

Men vem vet, det kanske blir fler Leicor i framtiden ;-)

2012-08-23 22:10   Tom Gagner

Hej Joakim och grattis till den fina Leican. Som jag förstår det skriver du egentligen om två saker, att fotografera analogt och att fotografera med en mätsökarkamera. Jag har, sedan ett år tillbaka, en Leica M2 med ett Zeiss 35/2.8 och trivs väldigt bra med den. Det är en ren njutning att hänga den om halsen och gå ut på stan och fotografera. Men det där med att framkalla film och att skanna negativ tycker jag är så erbarmligt tråkigt. Jag har samlat på mig säkert nästan 20 rullar som ligger i kylen och förhoppningsvis blir de framkallade en dag, men det lär dröja. Risken finns att det blir fler eftersom det är så roligt att plåta med Leican.

Jag har fotograferat analogt sedan mitten på sextiotalet, så det är inte så att jag inte kan processen, men jag tycker att det är så tråkigt att framkalla, fixera och skölja. Dessutom är man ju lite av en miljöbov om man häller ut framkallaren i vasken - fotokemi är inte så bra i vattendragen - så det blir till att åka till kommunens deponi med framkallarresterna. Det blir - kort sagt - ganska bökigt.

Har kastat längtansfulla blickar på M9-P eftersom jag inte riktigt kan förlika mig med Leicaloggan på fronten på M9, eller varför inte en M9 Monochrome, men de är ruskigt dyra.

Det jag grunnar på är om det är själva fotograferandet med en Leica som är det trevliga eller om det är en analog Leica som är det viktiga. Kan det rent av vara så att vurmen för det analoga är en sorts anpassning till den krassa verkligheten eftersom de flesta av oss antagligen inte har råd med en M9?

Vänligen
Tom (som också gärna skulle vilja ha en M6)

Svar från Joakim K E Johansson 2012-08-27 22:33

Tack för det Tom :-)

Personligen är jag ganska säker på att det är just det analoga som är en stor del av själva grejen för mig. Jag körde ju exempelvis med en Fujifilm X100 i några månader, men det slutade med att den låg hemma medan jag använde min Canon 7 istället. Så den fick jag sälja tillslut och jag saknar den inte ett dugg.

Men det handlar nog också om att hitta en fungerande rytm. För mig betyder det att jag alltid framkallar mina filmer så fort de är exponerade. Alltså nästan alltid en film åt gången - bara ibland två. Jag undviker alltså att samla på mig högvis med film.

För mig funkar den här metoden väldigt bra.