SE BILDEN
Gatufoto handlar en hel del om tur
Jag sitter i min lägenhet och småsvettas i augustivärmen. Det är kvalmigt, fuktigt, nästan lite tropiskt. Konstaterar avslaget att halva min semester nu har passerat. Två veckor återstår och det har som vanligt gått alldeles för snabbt. Man vill alltid ha mer.
Längtar efter att dra iväg utomlands en runda. Tänk att sitta på en uteservering och dricka svalt vitt vin, äta något gott, veta att man har en främmande stad att upptäcka. Nya miljöer, nya dofter, nya intryck. Men det får vänta just nu. Kanske i september.
De senaste dagarna har vädret här i Karlskrona i alla fall varit perfekt för gatufoto. Tunna slöjmoln har delvis skymt solen och med ISO 400-film i burken har det gått att jobba på en 500-dels sekund, bländare 11 och gluggen inställd på hyperfokal. Alltså lättarbetat, inga hårda skuggor, bättre kan det knappast bli.
Samtidigt har den behagliga temperaturen lockat fram människorna. Barn leker på trottoarerna, folk flockas på gator och torg, matgäster fyller upp serveringarna och främmande tungomål hörs i sorlet. Staden pulserar och lever. Perfekt läge för en gatufotograf med andra ord.
Trots detta hackar maskineriet. Jag ser ett antal bildchanser gå mig förbi på avstånd. Hinner inte fram. Människor vänder bort sina ansikten precis när jag klämmer på avtryckaren. Gyllene tillfällen missas gång på gång. Jag biter ihop och kör vidare. Tillslut lyckas jag med någon helt okej bild här och någon där.
Kan i det läget inte låta bli att tänka på hur rätt Henri Cartier-Bresson hade när han sa att gatufoto till stora delar handlar om tur. För så är det. Turen är en betydande faktor i sammanhanget. Förhållandena kan vara precis hur gynnsamma som helst, men saknar du turen så blir det ändå inga bra bilder.
Mitt projekt håller för övrigt på att mogna. Känner det hela tiden. Jag snackar alltså om min planerade utställning och bok. Det jag ville åstadkomma är på något sätt nära nu. Kanske behöver jag inte särskilt många bilder till. Men jag har lovat mig själv att köra året ut, så jag gör det. Att ha fler foton än vad som behövs är ingen nackdel.
Har tittat i många fotoböcker de senaste veckorna också och funderat runt mitt eget plåtande. Om jag ska skryta lite så tycker jag faktiskt att jag har lyckats få ihop något som håller. Bilder som har ett tydligt särdrag och som funkar riktigt bra tillsammans. Det gör mig ärligt talat jävligt nöjd.
Fast det svåra är att få boken tryckt. Hur det ska gå till vet jag inte ännu. Jag tänkte i alla fall formge boken själv. Då sparar man en del pengar. I värsta fall får det bli Blurb som trycker.
Slutligen en liten film om film.
Ja, det är stora googles som gäller i år ;-)
Tur är bra att ha, men beredskap mentalt är lika viktigt.
Ge ut boken som e-bok, sänd in boken som en pdf-fil till eliib.se, som distribuerar din bok för under 1000 kr till alla e-bokhandlar och alla bibliotek. Då får du många läsare, som får den gratis på biblioteken. Jag talar av egen erfarenhet, min bok "Humor i bilder" har fått tillräckligt många läsare på bibliotek för att täcka alla kostnader.
Lycka till med bokdesign, det är roligt.
Ha det bra
Bob
Intressant det där med e-bok. Det ska jag kolla upp. Tack för tipset.
Visst måste en gatufotograf ha tur. Den som jobbar hårt har tur oftare. Eller ska vi säga att träffprocenten genererar högre volym? På ren svenska: Du måste spela för att vinna - du måste vara ute och plåta för att kunna ha tur med bilderna.
På marginalen kan tekniken spela in. Dels fotografens upptränade teknik och dels kameratekniken. Man ska inte överdriva kamerans effekt. Är man på fel plats så är man.