SE BILDEN
Måste man vara störd för att bli en framgångsrik fotograf?
Låt oss vara ärliga med en sak – de flesta riktigt spännande fotografer är inte som oss andra. Nästan alltid lider dom av sociala och relationsmässiga hämningar. De är lite speciella, helt enkelt.
I lindrigaste fall handlar det enbart om att de är lätt dysfunktionella i sin kontakt med omvärlden, i värsta fall är de fullständigt havererade när det kommer till allt som har med djupa mänskliga relationer att göra.
Detta är visserligen något som man kan se i mer eller mindre alla konstnärliga sfärer. Kreatörerna som sticker ut, som verkligen gör något bestående är i regel störda på olika sätt. Sedan finns det såklart undantag, som alltid.
Kanske är det vad som krävs för att verkligen åstadkomma något utmärkande. Detta samtidigt som man medvetet kastar samhällets normer och krav åt sidan och borrar sig ner i allt det svarta. Konsten framför allt – som det heter.
Om nu detta stämmer uppstår en intressant följdfråga; kan en vanlig kreti pleti Svenne Banan Svensson/Johansson egentligen åstadkomma något av värde i sammanhanget?
Snabba kast. Kolla bilden här under. Karlskrona är knappast en särskilt stor turistdestination men ändå har turismen ökat ganska märkbart de senaste åren. Och en sak som jag har märkt är att turisterna desperat letar efter den där symbolplatsen i staden. Alltså Karlskronas svar på Eiffeltornet, Colosseum eller Big Ben.
Det som ligger närmst är Fredrikskyrkan på Stortorget. Därför kan man oftare och oftare se turister som försöker göra något typiskt turistiskt framför kyrkan. Jag kan inte låta bli att undra vad detta kommer att leda till i framtiden.
Slutligen en motljusbild tagen med min ryska Jupiter 8 (50mm/2.0) som jag köpte för några hundralappar. Det blir inte så snyggt precis, men ändå älskar jag den här gluggen. Fast kanske borde jag trots allt skruva på ett motljusskydd :-)
Jo, det var visst en grej till. I augusti fyller jag 40. Därför ska jag fanimej köpa en Leica M6. Bara så ni vet.
Det är bara det att vi är betydligt mera tränade och vana att läsa konkreta ord än att läsa bild.
lycka till med Leican! ;-)
Låter som en bra idé med present till sig själv.. Om sex och ett halt år fyller jag 50, då ska jag nog köpa en Leica M-Monochrom åt mig själv ;)
Edit: Håller med Alf. Men behöver du inte använda 28mm så köp hellre en M4-2, bättre sökare (och de är oftast lite billigare).
Bra idé! En sådan ska jag också köpa när jag fyller femtio ;-)
Leica M6. Har du också fallit för den berömda Leica sjukan? Om du ska köpa en Leica tycker jag att du även ska köpa en bra Leicaglugg. Leitz Summicron-C 40/2,0 är ett mycket bra och billigt köp. Filar man lite på det så speglar det in 35 mm ramen.
/Mikael Good
En bra glugg blir nästa grej att fundera kring. Ett 40mm-objektiv låter inte helt fel Jag gillar den brännvidden väldigt mycket.
Det sägs vara bra med mätsökare, men jag har inte tyckt om dem sedan jag testade första gången för snart trettio år sedan. Då hjälper det inte om de heter Leica :) Fick jag en M9 (eller kommande M10) är det första jag skulle göra att sälja dem.
Annars tycker jag bilderna du visar här är bra, även om Jupitern som sagt ser ut att kanske må bra av ett motljusskydd ...
/Annika
Jag har alltid gillar människor som har en passion, oavsett om det gäller foto, lastbilar, grodor eller frimärken. Det gäller knappast bara inom konsten. När man pratar med en sån person så kan man få väldigt mycket energi.
Människor utan passion är enklare att umgås med, men å andra sidan lite tråkigt.
Att de "störda" ibland når konstnärlig framgång beror naturligtvis på att de ser helt andra saker än Svensson, tack vare sitt intellekt och sin intelligens, samt att Svensson verkar ha nån slags inbyggd gråfilter i sinnet.
Köp dig en M6 och lyssna inte på dem som anser att inbyggd ljusmätare är dumt. Det är fantastiskt bra att ha och aldrig en nackdel. Men betala inte för mycket. En i fint skick bör kunna hittas för 5-7000:-.
Angående M6 så är jag helt inne på din linje :-)
Det motljusskydd din Jupiter 8 behöver kallas objektivlock =) Den är ju nästan självlysande...
Har en M6 och uppskattar den diskreta exponeringsmätaren. Om du klarar dig helt utan mätare kan du naturligtvis köpa en tidigare modell. Nej, en M6 är den klokes val;)
/Stephan
Jag bestämde mig för en tjugo år sedan, då betalade jag 12.000 för en sprillans M6.
Visserligen har jag inte fotat så mycket med den nu på sista tiden pga av Fuji X100, men det kommer!
Visst kan man ha en M2, M3, M4, M4-P osv, osv, helt Ok, mycket trevliga och mycket kompetenta kameror,
men en Leica M6 är mer lättjobbad, helt klart!
Jag har inte haft ett enda problem med min Leica M6 under de här tjugo åren, förutom batteritorsk en gång! :)
Men då funkade Sunny 16!
Längtar man efter något, så skall man slå till, annars kommer man inte att få nå't svar! :)
/B
Kan tänka mig att det finns en hel del bra fotografi som bara ligger och möglar i diverse skrymslen på grund av att skaparen själv var för "tråkig".
På samma sätt finns det ju en hel del "inte så märkvärdig" fotografi som kanske är lite väl uppblåst bara för att skaparen är spännande och kan tala för sig.
Man sånt är livet.
Tittar man på riktigt framgångsrika företagare, höga chefer, och så vidare så visar de inte sällan upp samma särdrag som riktigt framgångsrika konstnärer. För att nå toppen måste man förmodligen vara ganska speciell.
Att på ett ytligt plan vara översocial och kunna snacka med vem som helst är för övrigt ganska vanligt hos personer med relationssvårigheter.
:-)
Ska bli kul med fest!
Vad som är bra konst tycker ju alla olika om. Det ända jag kan säga med säkerhet när det gäller min egen åsikt. Få gånger är de som är kända, kända för att de är bra. Det som är riktigt bra är oftast gjort av människor som ännu inte blivit kända, eller som aldrig blir det. Utan där det drivs av ett annan drivkraft än som finns i konstvärlden.
ps, lite stavfel. Inte om, utan av människor. Inte bebis foto utan fot. (och troligen några till)
Håller för övrigt med dig om det där med att avskärma sig. Det tror inte jag heller på.
En intressant frågeställning! - lika intressant blir det om man vänder lite på frågeställningen; "kan normala människor bli framgångsrika?"
Christer
Tack för kommentaren.
1787 försökte Johan Henric Kellgren visa skiljelinjen mellan dårar och snillen som borde tas på allvar. Newton klöv ljusets strålar och fann från ett äpples fall de lagar som styr stjärnorna. Han hade en del defekter. Pope var puckelryggig och Homeros blind. Men man blir inte snille av att sätta på puckelrygg eller genom att låta sig bländas.