SE BILDEN
Att bilda fotogrupp och hylla varandra – en framgångsmetod
På fejjan gillar jag som många andra en hög med sidor som handlar om foto. Bland annat bildgruppen Magnum som nog de flesta känner till. Det är kul att se hur proffsigt de lyfter fram sina fotografer och projekt. Magnum har mycket spännande att titta på.
Fast en sak som jag har tänkt på emellanåt är att mycket av det som produceras inom Magnum egentligen inte är så himla exceptionellt vid en närmre granskning. Det jag menar är att det finns mängder med duktiga fotografer utanför Magnum som gör lika bra och ibland till och med betydligt bättre ifrån sig. Ändå hyllas i mångt och mycket det mesta Magnums fotografer gör reservationslöst.
Jag vet varför det funkar så här. Dels handlar det såklart om varumärket Magnum som är uppbyggt av storheter likt Robert Capa, Henri Cartier-Bresson, Josef Koudelka, med flera. Dels är Magnum så inflytelserika att de faktiskt kan definiera vad som är bra och vad som är dåligt.
Men en förklaring är också att genom att bilda en grupp och hylla sig själva talar Magnum om att de är bättre än alla andra. De drar varandra framåt och uppåt, skulle man kunna säga. Med en bra organisation runtikring blir det ännu effektivare.
Man kan faktiskt se detta i betydligt mindre skala på andra håll. Även här på fotosidan. Det är små sammanslutningar med fotografer som delar intresse och som boostar varandra på olika sätt. Signalerna till omvärlden blir att ”vi är lite bättre än er andra”. Även om det inte sägs rakt ut finns attityden där mellan raderna och tillslut förvandlas det osagda till en slags sanning.
Det är intressant att tänka kring detta och slutsatsen blir att det ur ett strategiskt perspektiv borde vara gynnsamt för fotografer att gå ihop och blida grupper. Så - vem vill bilda en fotogrupp med mig? ;-)
Fem saker som krävs för en framgångsrik grupp, enligt min mening:
- Att fotograferna rör sig inom samma genre - typ reportagefoto, naturfoto, reklamfoto, och så vidare.
- Att fotograferna på riktigt beundrar och uppskattar det de andra medlemmarna gör.
- Att fotograferna talar gott om varandra och lyfter fram varandra i olika sammanhang.
- Att det finns krav på att medlemmarna måste hålla en viss nivå för att få ingå i gruppen.
- Att det finns en struktur och en organisation som håller ihop gruppen.
Ha de'
Johan
/Torbjörn
Framgångsrika?
Och visst stämmer din analys, inte bara inom foto.
Kul att någon inte håller med, förresten ;-)
När det gäller att skapa framgångsrika grupper håller jag med dig utom möjligen den första punkten. Jag tror att det skulle kunna skapa en nyttig dynamik att blanda genrer lite, det blir lätt inavel om alla håller på med ungefär samma saker tycker jag.
När det gäller bland annat den nya gatufoto-gruppen här på fotosidan (som jag antar att du delvis syftade på?) så har jag egentligen inga synpunkter. Jag var ju själv inne och vände i gruppen då jag trodde att den skulle ta hand om de gatufotobilder som inte rymdes i gatufoto-poolen som den är definierad. När det sedan visade sig att den hade samma kriterier (fast strängare så till vida att poolvärden plockar bort bilder han inte gillar) så var den inte längre intressant för mig.
Annars tycker jag att det är en av de stora utmaningarna här på fotosidan, hur gör man fotosidan bildmässigt intressant för alla då den rymmer en så gigantisk spännvidd mellan allt från rena nybörjare till väldigt drivna fotografer, och allt från "vardagsknäppare" till de som tar sitt fotograferande på väldigt stort allvar? Personligen tycker jag att det funkar dåligt som nu när man slänger ned alla bilder i olika hinkar (pooler). Spännvidden blir helt enkelt för stor, och nivån ofta för låg vilket gör att många inte orkar engagera sig så mycket tror jag. Frågan är hur man kommer åt detta utan att någon känner sig trampad på tårna?
-affe
Nej, jag syftade faktiskt inte på nya gatufotopoolen. Visste inte ens att någon sådan fanns.
Det jag menar är bara det jag skriver, alltså att det verkar vara bra att gå samman och bilda grupper.
Så inlägget är ingen kritik mot någon, bara ett konstaterande. Kanske borde jag varit tydligare med det.
En sak som jag blir nyfiken på är vad du har för åsikt om detta som fenomen? Personligen så ser jag inget negativt i det direkt, fenomenet återfinns väl överallt och känns extremt naturligt för människan. Även om det kan resultera i vissa negativa konsekvenser, men vad kan inte det?
MVH Viktor
Precis som du har inte jag heller något emot detta. Det är bara att acceptera att vi människor funkar på det här sättet. Mitt inlägg var mera ett konstaterande. Så här är det - använd det till din fördel :-)