SE BILDEN
Så var det detta med gatufotoporträtt
När jag var ute och spankulerade på stan efter jobbet idag såg jag plötsligt kvinnan med den röda blomman i håret. Eftersom jag var utrustad med min marktvåa och nya femtiogluggen kände jag på direkten att det var läge för lite gatufotoporträtt.
Men – vad är ett gatufotoporträtt egentligen? Ja, tyvärr är det nog många som inte ens skulle placera de här bilderna i det facket. Förmodligen kan man älta denna fråga lika mycket som frågan om vad gatufoto är för något.
Därför har jag bestämt mig för att göra det jag själv känner för. Och det är att agera när jag ser personer som intresserar mig och försöka skapa talande porträtt i en gatumiljö. I förlängningen skulle det nog kunna bli en givande dokumentation oavsett vad man vill kalla det för.
Nu är det visserligen inte alls säkert att stuket kommer att se ut just så här i fortsättningen. Med största sannolikhet jobbar jag fram något annat med tiden som i bästa fall kan bli ett skönt komplement till mitt analoga gatufotograferande vilket jag givetvis tänker fortsätta med.
I morgon torsdag är det förresten Lövmarknaden här i Karlskrona. En känd lokal företeelse som drar mängder med folk. Då är det läge att ge sig ut i folkvimlet och köra vidare i Martins Parrs anda med zoomglugg och blixt. Det ska bli kul.


P.S. Det som slog mig nyss när jag tittade på bilderna igen är att jag nog ska försöka bryta upp den förutsägbara kompositionen och jobba mer med miljöer och händelser i fortsättningen. Alltså försöka ta porträtt som har mer snapshotkänlsa.
Och så en liten bonusbild. Det finns många ensamma farbröder därute...



Tack Mats. Ja, du är ju en fena på gatufotoporträtt. Det märks att du gillar den här genren.
Gillar dina bilder från Karlskrona. Har själv iom pappaledighet tagit med kameran ut på promenader på sistone. Det är riktigt skoj! Håller med Mats i att det är skoj med människor man inte känner. Och så får man ju en hel del trevliga små pratstunder.
Tack och bock Mikael.
Visst är det skoj. Kör på! :-)
Har skrivit vad jag tycker om det och hur jag jobbar, i min fotoblogg - www.reitrulsson.wordpress.com. Ursäkta reklamen. :)
Väldigt mycket inom fotografin handlar ju om att skapa en aura runt sig själv och det man gör. På sätt och vis går det ut på att bygga en myt, eller ett varumärke som det heter.
Jag ska spana in din blogg :-)
Tycker själv att spontana möten med människor är kul och stimulerande och kan ge bra bilder.
Sedan har jag svårt att förstå att en del inte räknar det som "riktigt" gatufoto.
/Krister
Tack för det Krister.
Håller verkligen med dig om att spontana möten av det här slaget är riktigt kul.
Stort tack Johan. Jätteroligt att du gillar bilden - trots att den är i färg ;-)
Jag håller med dig. Känner likadant själv.
Ja, det är kanske den där svenska svårmodigheten som lyser igenom - på något sätt ;-)
Jag har faktiskt funderat på att göra ett fotoprojekt om manlig ensamhet. När jag är ute och gatufotograferar ser jag så många ensamma män överallt.
Vilken bra idé. Jag har för mig att A Petersen sade han höll på med ett sådant projekt, i filmen JH gjorde om honom. Vet inte hur projektet fallit ut, dock.
Jäsikens, har Petersen snott min idé ;-)