SE BILDEN
Att gatufota i solsken är ett jäkla aber
Egentligen borde jag inte gnälla på solen nu när den äntligen är här. Samtidig kan jag inte förneka att det starka ljuset ställer till det. Inte minst när man kör analogt och med svartvit film som jag gör. Resultatet blir helt enkelt alldeles för ofta överdrivet kontrastrikt och igensotat.
Självklart går det att fotografera enbart i skuggan, eller att välja motljus alternativt direkt medljus. Problemet är bara att gatufoto inte går att arrangera på det sättet. När något fotomässigt sker bryr det sig knappast om ljuset. Det bara händer.

Extra knepigt blir det naturligtvis med en helt manuell kamera. Jag vet inte hur många gånger jag har har gått på en gatas skuggsida och något intressant har hänt i solskenet – eller tvärtom. I det läget finns nästan aldrig tid att ställa om. Bilden är i regel alltid förlorad.
Jag läste någonstans att Bresson av den anledningen föredrog att fotografera mulna dagar. Inte för att jag vet om det stämmer men jag förstår honom i så fall. En ljusmulen dag när det går att ligga på en 500-dels sekund och bländare 8 till 11 är idealet för gatufoto enligt min mening (med ISO 400-film).
Nåväl, nu har jag i alla fall beställt en fast glugg till min 5D Mk II. Det blev ett 50mm/1,4 USM och förhoppningsvis får jag objektivet innan helgen. Kanske blir det rent av lite gatufoto med blixt då. Något som i alla fall löser en del av problematiken med starkt solsken.


Jag kom förresten att tänka på det där med att ta gatufotoporträtt när jag stötte på den unge mannen här ovanför. Det hade varit kul att försöka sig på denna ädla konst lite mera metodiskt. Lyckade gatufotoporträtt kan vara extremt intressanta, tycker jag.
Nu blev väl inte just den här bilden något mästerverk precis, men man måste ju börja någonstans. Planen är att ta fler porträtt av det här slaget för att hitta den rätta känslan. Jag tror nämligen att de kan funka bra som komplement till de mera renodlade gatufotobilderna.



När det gäller ljuset tror jag på halvskuggan, lite molnigare dagar ger helt klart bättre resultat!
Fina bilder!
Tack för kommentaren Anne-Sophie - kul att du gillar bilden :-)
Du får utnyttja den höga kontrasten som Daido Moryama och Anders Petersen istället för att kämpa mot den :) Eller skaffa en D800 :)
Jag gillade att plåta med dia klara soliga dagar. Minimalt omfång, men spännande sotsvarta skuggor som gick att använda kreativt.
Visst kan man tänk så - alltså att försöka använda förhållandena till sin fördel. Absolut.
Fast kontrastrika bilder à la Petersen finns det redan så många om tar ;-)
Jag tycker bilderna är bra med det starka ljuset man känner hur solen värmer, oändliga gråskalor är naturligtvis fint men inte nödvändigt.
Tack för kommentaren Stefan. Visst är det så. Kanske bara att gilla läget :-)
Tack Johan! :-)
Det jag gillar med båtbilden är att mannens klädsel och kroppsställning går igen i båtens utseende och form - på något sätt :-)
Testa att korta tiden ca 30% om du plåtat i starkt solsken så får du ned kontrasten ca 1,5 steg.
Annars tycker jag att dina bilder här ser ut som det gör en solig sommardag.
-affe
Jag försöker köra samma framkallning varje gång för att få negativ som är så likvärda som möjligt. Men det kan absolut var värt att underframkalla som du säger. Tack för kommentaren!
det är just för att få negativen likvärdiga som det är praktiska att anpassa framkallningen efter kontrasten en del.
-affe
Mannen i båten är ju skön som bara den och den glassätande manen med hunden.
Göran
Tack för kommentaren Göran. Bilderna som du nämner är jag lite extra nöjd med själv också :-)
Det kan tveklöst vara så att det är min gamla kontorsskanner från 1998 som är den stora flaskhalsen i sammanhanget :-) Det går att ställa ljushet, vithet och svärta i skannermjukvaran. Men det är allt.
Är den inte ens menad för negativ? Annars kan du kanske ställa den för positiv film, så får du betydligt större omfång eftersom mjukvaran räknar med att filmen har mycket litet sådant. Det är så jag själv gör med min Epson V700 och även om det tar en del tid så går det att få in en jävulsk massa stegs omfång i en vanlig Tmax 400 eller Tri-X. Det värsta som kan hända är om man underexponerar för hårt, men där tycker jag att just de två filmerna är suveräna. 1-2 steg under är inga problem alls egentligen och uppåt 4 stegs överexponering går att rädda.
Jodå, det är en negativskanner faktiskt. Och den fick förvånansvärt bra kritik när den kom en gång i tiden :-)
Jag ska testa det där med att skanna som färgpositiv och se vad som händer.
Bra tips! Jag testade direkt på gubben i båten (bytte till den nya bilden ovan) och det blev avsevärt mycket bättre. Övergångarna mellan skuggor och högdagrar blev mjukare och det registrerades helt klart mer information i bildfilen. Så här ska jag göra framöver. Kalas!
Ja, det ser riktigt bra ut (och bilden var ju redan bra innan). Du kan också testa ladda ner skannerprogrammet VueScan för ca 30 dollar (finns att testa gratis först, men med vattenstämpel), om du inte redan gjort det. Det gjorde jag till min gamla HP Photosmart s20. Till de nyare negativen jag hade, tagna med Leican, min hårtecknande 35 summicron och Tri-x, så funkade det utmärkt. Blev ett eller ett par stegs bättre teckning i de ljusare partierna med det. Programmet funkar till så gott som alla skanners på marknaden, även riktigt gamla. Finns en lista på deras hemsida över vilka de funkar till.
Du kanske visste det redan Johan, men det är faktiskt en gammal HP s20 som jag kör med :-)
Skannade faktiskt om alla bilder utom den sista och la in dom på nytt här ovan. Ordentlig skillnad. Jag blev riktigt sporrad och glad. Det var som mitt filmfotograferande fick en ny dimension. Att jag inte testat detta tidigare är nästan lite pinsamt :-)
Jag ska kolla upp programmet du rekommenderar. Du har förresten inte lyckats köra skannern med Vista på något sätt?