SE BILDEN
Gatufotoutställningen på plats
Så var då utställningen på Café 3G riggad och klar. Det var lite meckande att få upp bilderna eftersom hyllorna visade sig vara för grunda. Därför fick jag spänna ståltråd från ramarna upp till spikar vid taket. Inte så snyggt precis, men ingen riskerar i alla fall att få en gatufotobild i planeten när de fikar.
Jag satte också upp en liten skylt där jag kortfattat berättar om gatufoto och vad jag själv sysslar med. För jag tror väl inte att särskilt många kafébesökare vet vad gatufoto är för något. Förhoppningsvis kan texten ge en förklaring som gör det mera intressant för oinsatta. Om någon nu orkar läsa vad jag skrivit.
När jag var färdig och gick därifrån så drabbades jag av en märklig tomhetskänsla. Jaha, liksom. Och nu då? Tja, det är väl bara att köra på igen. Precis som livet i övrigt. Hjulen snurrar och man åker med. Det är ju första maj också så det händer en del på stan. Så kanske borde jag gatufota en stund.
Utställningen kommer för övrigt att stå under hela maj månad för den som är intresserad.




Tack Magnus!
Jag tror väl inte att responsen kommer att bli särskilt stor. Men det är kul ändå :-)
det viktigaste är att ta en bild så att inte man bara låter tiden gå
mvh
Morgan Larm
Ja, det är nog ganska vanligt att man känner en slags tomhet när man har genomfört något som ligger en nära. Men som du skriver, det är bara att köra på igen.
Tänkte på det med hyllorna? Hade det inte räckt med ståltråden? Inget fel på hyllorna. Men om bilderna står lutade bakåt så, blir det inte mer reflexer i glaset då?
Blev bra med text-skylten. Snygg bild också, den har jag nog inte sett förut.
Hyllorna är tyvärr kaféets egna och satt redan på väggen. Så jag blev tvungen att nyttja dom. Och precis som du skriver ger ju lutningen en del onödiga reflexer.
Men det få bli så här. Kul att få ställa ut i alla fall :-)
Nu är du så där konstig igen Per-Erik ;-)
Bara skenbart Joakim. Jag tänker förstås på anledningen till att dylika ställen finns på Facebook: http://www.facebook.com/pages/Im-a-Photographer-Not-a-Terrorist/128534046017?ref=pb
Från deras sida:
"Photography is under attack. Across the country anyone with a camera is targeted as a potential terrorist. This campaign is for everyone who values visual imagery and press freedom."
Nu gäller detta mer i vissa länder än andra, men rätten av avbilda är ju alltmer ifrågasatt. Vilket ju är extremt paradoxalt, ty aldrig har väl folk varit mer kameraövervakade, av just övervakningskameror.
P-E
P.S. Hoppas du får lite av den uppmärksamhet som bilderna förtjänar!
Ligger mycket i det du skriver Per-Erik. Det har blivit väldigt märkligt på något sätt.
Jag har haft en del mindre och större utställning men jag kan inte minnas att jag har känt någon tomhetskänsla när bilderna är hängda och vernissagen är avklarad. Jag har istället fokuserat på vad som ska bli mitt nästa steg. Om det steget ska bli stort eller litet spelar inte så stor roll för mig det viktigaste är att jag är i rörelse och har blicken stadigt fäst på målet.
//Mikael Good
Jag brukar heller aldrig drabbas av det, så jag blev ganska förvånad när känslan kom över mig på vägen hem. Kanske beror det på att jag har haft detta i tankarna i mer än ett år nu. Men det är bara att hoppa upp på hästen igen.
TAck Finn - kul att du tycker det.
http://gelatin-silver.blogspot.com
Du är välkommen Nils. Gå inte för nära printarna bara. De håller inte för en fingranskning av en mörkrumsräv ;-)
Ja, det är Ikeas 40x50-ramar. Så utskrifterna är cirka 30x40 cm.
TAck Anna. Jag hoppas alla bilder håller samma nivå. Det har varit målet i alla fall :-)
:-)
Ta två wienerbröd ;-)