SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

Gatubarnen i Karlskrona - känsliga fotoobjekt

Ja, jag vet! Jag drog till med en kvällstidningsliknande rubrik här ovanför. Vad jag vet finns det nämligen inga barn som lever på gatorna i Karlskrona. Däremot finns det en väldig massa barn ute på gatorna, vilket jag har märkt under det här dryga året som jag regelbundet har fotat på stan. 

Som jag skrev i mitt förra blogginlägg insåg jag häromdagen att jag har en hel del bilder som hänger ihop tematiskt utan att jag har tänkt på det tidigare. Den här gången visar jag några barnbilder. Jag har många fler, men dessa gillar jag själv allra mest.

Det där med att fotografera barn är förresten ganska knepigt. Väldigt ofta avstår jag från att ta bilder av rädsla för hur omgivningen ska uppfatta det jag håller på med. Man vill helt enkelt inte bli tagen för att vara någon slags snuskgubbe eller liknande.

Extra känsligt tycker jag det som man är att vända kameran mot småflickor och tonårstjejer, men även mot vuxna kvinnor faktiskt. När jag kollar på mina gatufotobilder ser jag att det bara därför är ett klart underskott på tjejer och kvinnor.

Kanske sitter den där känslan mest i mitt eget huvud, vad vet jag? Men det känns lite synd ibland att man hindrar sig själv på det här sättet i en slags rädsla för omgivningens reaktioner. Dessutom vill jag ju verkligen få med även tjejer och kvinnor i mina bilder. Det känns viktigt för helheten.

Inlagt 2012-04-03 16:16 | Läst 3370 ggr. | Permalink
Hehe, finns olika sätt att äta mjukglass på ;)

Jag känner igen mig också. Minns när jag började fota i slutet av 80-talet. Då hade vi en uppgift, att fota barn (alltså okända barn, så som du gjort här), och då det var inga problem alls. Sen kom de där pedofilavslöjandena i Belgien (?), och plötsligt blev det mycket känsligare att fota barn på gatan. Sen tycker jag att det blivit svårare och svårare. Lite synd, för barn är nästan de roligaste fotoobjekten, ute på gatorna.

Men en annan ska jag märkt, är att det är inte så mycket barn ute nuförtiden. Iaf inte här i Helsingborg. Jo, i södra stadsdelen (där det finns mer invandrarfamiljer än på Norra). Men överlag, så verkar det som att de flesta barnen sitter hemma och spelar dataspel, eller så är de i väg med föräldrarna på nån typ fotbollsträning eller nåt. När man själv var liten så var det mycket mer "liv" på lekplatserna och på gatorna. Eller så är det bara så man minns det..
Svar från Joakim K E Johansson 2012-04-03 21:13
Glassen hade dom köpt på Glassiären - känt över halva Sverige för att du får helt gigantiska glassar :-)

Visst är det otroligt kul att fota barn. Just därför känns det så synd att det har blivit så här. Många föräldrar är dessutom oroliga för att bilderna ska hamna på internet. Det verkar finnas en ganska överdriven rädsla kring det.

Intressant det du säger om att det inte finns så många barn ute längre, jag har tänkt i samma banor. Har också noterat att det är mer aktiviteter i invandrartäta områden.
Anders F. Eriksson 2012-04-03 22:08
Bilderna hamnar ju på Internet - det ser vi ju här! ;)

Nä, allvarligt talat så håller jag med till fullo - förstår inte rädslan riktigt. Visst är det läskigt med pedofiler och andra fula gubbar, men de är nog inte fler nu än förut - bara att de märks mer nu (och har lättare att dela med sig av skiten de håller på med). Hur man däremot kan få bilder av barn i vardagssituationer till pedofili är däremot för mig fullstänigt oförståeligt.

Sedan kan det förstås finnas andra skäl till att föräldrar inte vill ha bilder av sina barn på nätet, och det bör man nog respektera om man inte vill göra sig mer besvär än nödvändigt.

Jag fotograferade vid något tillfälle barn som lekte i en karusell, och de ville gärna själva se bilderna på nätet så jag tänkte försöka berätta för de morföräldrar som just då ansvarade för barnen i fråga var de skulle kunna se på bilderna, men de blev tokförbannade och ville absolut inte ha med något sånt att göra. Till saken hör att ett av barnen var klasskompis till min yngste son, så det var inte så svårt att ta reda på vem jag är heller, men det hjälpte inte när det nämndes något om Internet ...
Svar från Joakim K E Johansson 2012-04-06 10:54
Visst är lite svårt att förstå rädslan, men samtidigt inte på något sätt. Tidningar och andra medier har ju en förmåga att skrämma upp folk som fan.
Barn är härliga att fotografera. Jag har haft förmånen att bli "hovfotograf" för det dagis min son går på. Det är ett föräldrarkooperativ vilket innebär att föräldrarna är betydligt mer delaktiga i verksamheten än på ett kommunalt dito. Men det innebär också en hel del merjobb, som personalansvar och att vi själva för sköta marknadsföringen.

Nåväl, tre halvdagar i förra veckan fick jag hänga med ut i skogen, till lekplatsen och spana in när det påskpysslades. Och det var underbart kul att fotografera. Barn är så okonstlade, inget "spelande av roller" eller "jag är för ful och vill inte vara med på bild". Men samtidigt är det en utmaning eftersom man sällan vet riktigt vad som ska hända.

På stan, men framförallt på stranden, känns det dock "fult" att fotografera andras barn. Det är trist att det har blivit så. Som tur är har jag dock två egna underverk som jag, åtminstone än så länge, får fotografera utan att de protesterar.
Svar från Joakim K E Johansson 2012-04-06 10:57
Visst är det roligt att fotografera barn. Som du säger väldigt ofta roligare än att plåta vuxna. Det hade varit kul att göra en bok eller en utställning om barn.

Ditt projekt låter för övrigt kul. Både det på dagiset och det där hemma! :-)
yamahafj 2012-04-06 11:40
Jag rekommenderar helt klart att du "tillverkar" ett par egna. Om inte annat så för att ha som fotomodeller.

:-P
gatosi 2012-04-10 11:51
Egna barn är inte bara äkta modeller, utan även bra låtsasmodeller. Sen behövs det bara lite vidvinkel och rätt fokusfält, och man slipper orättfärdigade misstankar.
Jag började plåta främmande barn 1967. Aldrig några problem. Nu tror jag man helt enkelt måste skylla på nätet. Vissa missbrukar det och sen dras alla fotografer över en kam. Förr måste pedofilerna göra papperskort och det kunde ju vara känsligt på fotolabbet. Sen måste de skriva vanliga brev och vänta på snigelposten.
Inte bara pedofiler missbrukar nätet. Se på vanliga ungdomar och deras mobbande på sociala medier. Det är inte konstigt att föräldrar blir nojiga.

Jag deltog i det fantastiska www.aday.org den 15 maj. Mina motiv var mitt barnbarns klass. Det var besvärligt att fixa tillstånd från alla föräldrar med barn på de utvalda bilderna. Så småningom gick det bra, med ett undantag.

Jag ska följa mitt barnbarn i skolan framöver. (Jag följde hans pappa hela åttiotalet och gjorde pappersalbum till alla barnen till avslutningen i nian) Efter ett långt samtal med en klok mamma i klassen fick jag iden att göra hela projektet på papper, dvs göra papperskort till ett album som ligger i skolan. Inga bilder på nätet över huvud taget. Inte ens via mail. Undantag för dem som ber mig om kopia av en speciell bild på deras eget barn.

Så småningom tror jag att jag ska kunna göra fotoböcker som jag säljer till föräldrarna.

PS Jag glömde berömma dina barnbilder. Precis sådana som jag själv vill ta. DS



(Visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver


Lägg till

Tidigare blogginlägg

Länklista