SE BILDEN

From back home - en recension

I torsdags eftermiddags plingade det till i telefonen  - jag hade en bok att hämta i jourbutiken på hörnet. Rättare sagt From back home av Anders Petersen och JH Engstöm. En bok som har fått mycket uppmärksamhet och vunnit pris. 

Sedan jag fick boken har jag bläddrat igenom den från pärm till pärm säker fem – sex gånger. Det är på många sätt en fantastisk bok och båda fotograferna imponerar. Men det är trots allt Anders Petersens bilder som är den största behållningen. Hans svartmuskiga och direkta stil har en tyngd som får JH Engströms prestation att blekna något. Men det är väl helt enkelt så att gammal är äldst. 

Anders Petersen.

Man skulle kunna säga att boken bygger på ett slags kaosartat insamlande av bildfragment. I alla fall är det så det känns. Det är människor, platser och detaljer utan något egentligt sammanhang mer än att de är tagna i Värmland. Anders Petersens bilder är helt och hållet svartvita medan JH Engström växlar mellan svartvitt och färg. 

Även om jag gillar boken så känner jag mig samtidigt lite kluven. Styrkan ligger inte så mycket i de enskilda fotografierna som i helheten. En del bilder hade förmodligen känts ganska ointressanta utanför sitt sammanhang. Men det är väl samtidigt både Anders Petersens och JH Engströms signum. Det vill säga helheten - även om det finns många enskilda bilder i boken som är helt fantastiska.   

Oavsett vad så ångrar jag verkligen inte mitt köp. Boken är redan ett slags referensverk i fotosammanhang och jag är glad att den nu står i min bokhylla. 

JH Engström.

2012-03-11 12:53   Johan Pihl

Fin recension. De senaste böckerna av A Petersen, har jag fixat så att stadsbiblioteket köpt in, bl a den ovannämnda boken. Verkligen imponerande verk. Känner ungefär så som du gör inför hans senaste böcker. Bilderna verkligen "hits you" för de är så direkta. Det tråkiga är att man tröttnar ganska fort på dem. Tyvärr så är de inte så, som hans äldre böcker Caf'e Lehmits och Fängelse, att man tar fram dem i flera veckors, månaders tid, kanske flera år, och bläddrar igenom dem från pärm till pärm. Antagligen för att bilderna är kompaktkamera-bilder, tagna mer "rakt på" än hans tidigare, och mycket mer svärta (avsaknad av detaljer?). Det gör att man sugs in i dem direkt, men också att man tröttnar lite snabbare. På gott och ont. Gillar båda delarna. Vad gäller JH, så är det ju en "modernare" bildstil han har. Jag vill inte säga bra eller dåligt, men jag är inte så insatt att jag kan uttala mig. För mig är det också Petersens bilder som är den stora behållningen i boken. Samtidigt så är det kanske JH's bilder som gör att man kommer att plocka fram den igen, nyfikenheten på bilder man inte "förstår" direkt vid första läsningen?

Svar från Joakim K E Johansson 2012-03-11 23:23

Tack för dina tankar Johan.

Ligger väldigt mycket i det du skriver, tycker jag. Direktheten blir samtidigt en svaghet. Man riskerar att tröttna snabbt på bilderna. Samtidigt är det direktheten som känns så stark.

Jag har också köpt JH Engströms bok La Recidence och jag kan inte ens bestämma mig för vad jag tycker. Å ena sidan imponerar den, å andra sidan inte.