SE BILDEN
Hur fördjupar man sig som gatufotograf?
Trots en retfull förkylning i kroppen gick jag en vända på stan idag. Med på promenaden hade jag min Yashica T3. Det är en kul kamera att plåta med men en sak som jag har märkt är att 35mm inte är min bästa brännvidd. Jag hamnar allt för ofta på ett för stort avstånd när jag gatufotar.
En annan sak som jag funderade på är hur man fördjupar sig som gatufotograf. Går det? Gatufoto handlar ju främst om ytliga observationer och så kallade snapshots. Det är väldigt svårt att komma ner bland människors lager på något sätt, om ni förstår vad jag menar.
Samtidigt är det nog innerst inne vad jag skulle vilja göra. Kanske borde jag sluta betrakta mitt fotograferande här i Karlskrona som ett gatufotoprojekt och istället försöka ta kontakt med människor på ett djupare plan. Ja, liksom gräva mig ner bland människorna och stadens miljöer.
Nackdelen är att jag i så fall går ifrån ursprungsidén efter ett helt års fotograferande och förmodligen blir tvungen att starta från noll igen. Om jag inte gör det parallellt och alltså ägnar mig åt två projekt samtidigt. Fast jag vet inte om det är hållbart egentligen. Det blir nog för mycket.
Det här är ganska typiskt mig – att alltid vilja mer. Ibland är det en nackdel eftersom jag ofta känner en stor lust att gå vidare innan jag är klar med det jag håller på med. Och då blir det ju knappast några böcker och utställningar i slutändan…
Tack ni som efter mitt förra inlägg tipsade om hur man undviker torkfläckar på negativen. Jag körde några droppar diskmedel i det sista sköljvattnet och lät sedan filmen hänga rakt uppochner. Det funkade. Begriper inte varför jag hållit på med skrapor och annat för om åren. Det är ju helt onödigt.
Första bilden är mycket bra. Trots att den är alldaglig och enkel är kompositionen på topp, och jag skiter i om du beskurit den eller inte;-)
Den andra är också bra, men känns lite obalanserad på något sätt. Kanske lite mycket "tyngd" till höger? Tror den blir bättre om du klipper av den, väldigt nära stupröret.
Fast jag förstår hur du tänker. Det är som en oundviklig process, en kraft som drar åt ett visst håll. Det är kanske lika bra att kasta sig in i skiten med hull och hår ;-)
Kul att du gillar bilderna. Angående den sista så hade jag varit tvungen att beskära den med 50 procent om jag skulle tagit bort stupröret. Ja, du förstår mitt dilemma :-)
Vad han gör just nu vet jag inte för han är en mångsysslare. Har hållt på mycket med ädelförfarandet samt gravyr mm. En mycket sympatisk person väl värd för dig att få känna.
Ha det gott nu är det söndag .................
Gun Inger
Ja, nu är det söndag och det är nog dags att kliva i sängen faktiskt. :-)
Jag tycker inte du ska se det som att du får börja om från noll. Att man glider in på sidospår är ganska naturligt och jag tycker man ska låta det ske. Ge det en chans och se var det tar vägen.
För övrigt tycker jag det låter intressant med fördjupning och jag tycker det behövs i en del gatufoto som annars riskerar att bli ganska ytligt. Man kan ju även fundera på om det går att skriva om den ursprungliga idén så att även sidospåret får plats?
Lycka till!
/M. Stålsäter
Tack för kommentaren!
Du har krav på dig själv att leverera något? ;)
Det kan vara viktigt då man jobbar som fotograf, och kunden vill ha en samling bilder att titta på om några dagar.
Men om man e konstnär, så tycker jag i alla fall att det måste jobba litet annorlunda.
Där ingår ett sökande efter något hela tiden, som såklart kan upplevas jobbigt och störande då man kanske tycker att man inte kommer någonstans, men sannolikt så passerar du ovanliga och spännande och utvecklande "hållplatser", men du ser dom inte, för du e så fokuserad, eller har ett tunnelseende på själva slutmålet! :)
Och en del bilder som du tar under färden, som du kanske återkommer till senare och då säger,
"Nämen titta, den här bilden har jag inte sett förut!" :)
Sammanfattning! :)
Simma lugnt och njut av resan, för det är under själva resan som det händer saker, och stirra dig inte blind på själva slutmålet!
/B
Men samtidigt har jag märkt att en otroligt viktig del i ett framgångsrikt projekt är att ha just en tydlig målbild. Så jag är lite kluven :-)
Vill man lära känna människorna i ett område mer finns det inget hinder för det. Gör man det som Jens-Olof Lasthein och flera National Geographic och Magnum-fotografer gör är det fortfarande gatufoto. Gör du som Anders Petersen och lär känna människorna kanske en del inte skulle kalla det gatufoto, men det spelar ju ingen roll. Att möta en människa på gatan genom fotografin och sedan lära känna den blir också en slags gatufotografi.
Samtidigt ska du inte undervärdera det du gör idag. Bilderna är bra och intresssanta. De har ett stort värde men du kanske är lite trött på dem just nu. Kanske dags att låta dem ligga och plåta annat/annorlunda ett tag?
Nåväl, jag får väl låta bilderna vila ett tag som du säger och sedan se vad jag tycker.
Fördjupa sig ja. Det kan man nog göra på olika sätt.
Själv tror jag på att "detaljförfina" sina kompositioner eller hitta en ny bildstil som man gillar. Den kan man sedan utforska en del. Sedan behåller man den eller så går man vidare så att säga.
Din stuprörsbild är skitbra tycker jag och jag ser nog kompositionen på ett annorlunda sätt. Jag letar ju små detaljer. Inte för att jag är pedantisk.
De två väggarna till höger utgör i sig ett ganska perfekt 1.618-förhållande. Den vänstra delen av väggen (som delas av med stupröret) utgör samma förhållande med väggen med fönstren.
Skuggan från väggen sträcker sig ned nästan i hörnet på bilden. Jäkligt snyggt.
Den vänstra mannens skugga böjer sig upp på kanten vid vattnet.
Sjukligt perfekt tycker jag :)