SE BILDEN

Få gatufotografer tycks förstå det avgörande ögonblicket

Idag är jag på bråkhumör och tänker därför vara lite käftig av mig. Jag har blivit det efter att ha surfat runt och spanat in diverse gatufotobloggar och communities med gatufotobilder de senaste dagarna. Något som ibland kan vara ganska deprimerande, faktiskt. 

Det som slår mig är nämligen att så många som ränner omkring på gatorna med sina kameror och fotar inte tycks ha begripit den kanske mest grundläggande principen inom gatufotografin – nämligen det avgörande ögonblicket. Alltså att en gatufotobild måste kunna stå på egna ben genom att fånga ett mänskligt tillstånd och/eller en slags berättelse i en enda exponering. 

Detta är såklart inte särskilt lätt. Vi talar om splittsekunden när alla de viktiga pusselbitarna faller samman för att sedan snabbt lösas upp igen. Man skulle kunna säga att det är när innehållet och kompositionen lirar med varandra. Det räcker inte med att det bara händer något framför kameran eller att det är människor med i bild. 

Själv misslyckas jag med detta hela tiden. Men jag försöker verkligen tänka på det. Trist bara att så få verkar ha orken att ens göra det. Istället är det slumpskott ut i massorna som gäller. Eller att man kör upp kameran i trynet på folk och trycker av. 

Jag är inte imponerad. 

2011-12-17 13:47   Norpan

Då och då blir jag också lite arg över detta :) Något jag har fått förstå är att gatufotografi är så olika beroende av vem det är som tar bilderna och vad man vill visa.

Jag blir sällan imponerad av kända gatufotografer. Den mest dåliga av de alla just nu är Eric Kim faktiskt. Han är någon självutnänmd expert på det hela liksom.

Jag gillar egentligen bara mina egna gatufotografier. Jag vill inte på något sätt påstå att jag är bäst, men mina bilder tilltalar ju naturligtvis mig. Inget konstigt med det.

Något jag lurar i mig själv ibland är att jag liksom har "förstått" hela grejen med gatufotografi, men vid närmare eftertanke så är det nog inte riktigt så :)

Gatufotografin är full av småpåvar och "gubbar" som verkligen inte är ödmjuka och alla vet naturligtvis vad äkta gatufotografi är.

Själv förkastar jag story-tänket. Jag tycker att det är helt jätteonödigt. Jag tar, vad jag tycker, snygga bilder på människor.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-17 16:10

He he he he! :-)

Gatufotografin omgärdas ju av ett antal principer och förhållningssätt som tillhör genren. De finns beskrivna i referenslitteraturen och har växt fram ur en historisk kontext. Så om man påstår sig vara en gatufotograf och om man menar att man ägnar sig åt just gatufotografi så är det väl inte mer än rätt att man sätter sig in i detta tänk och respekterar traditionen.

Sedan står det var och en fritt att göra som man vill. Men kanske är det inte gatufoto man håller på med i så fall.

För övrigt håller jag med dig om Eric Kim. Han är bra på att formuleras sig och så vidare. Men hans bilder imponerar inte jättemycket på mig heller. Han är hyggligt bra, men inte någon frontfigur inom gatufotografin.

2011-12-17 13:58   tomazon

Jag håller med. Själv hade jag tänkt prova den här metoden:
http://www.youtube.com/watch?v=IRBARi09je8

Om ni ser nån med blåtira på stan efter det så är det troligen jag.
För övrigt var det väl HCB som pratade om att ta bilden i en rörelse, antingen före eller efter något ska hända.

mvh Tommy

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-17 16:15

Bruce Gilden har ju inspirerat flera yngre gatufotografer - helt klart. Jag tycker man kan se det lite överallt.

2011-12-17 14:42   N Thomas Meldert

Ingen större idé att käfta om det här. Det finns lika många åsikter om gatufoto och stilar som det finns "gatufotografer" Vi ska inte glömma att det primärt är dokumentärfotografi, att dokumentera den tid vi lever i. HCB:s samhälle finns inte längre. Vi får gilla läget med det vi har.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-17 16:18

Jodå, det finns skäl att käfta! ;-)

Nej, HCB:s samhälle finns i stort inte kvar. Men det var inte vad jag menade. Jag talar om genrens principer. Och de gäller fortfarande, menar jag.

2011-12-17 15:28   Göran Olofsson

Visst är det avgörande ögonblicket som gör gatufotografin svår och intressant.
Att skildra en händelse eller ge en bild av det urbana samspelet mellan människa och miljö.
Gatufotografi är en svår ”genre" där det aldrig går att göra om ett missat motiv, bara att
ströva vidare för nästa bild.
Håller med dig att i bland så är det inte mycket att yvas över.
Göran

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-17 16:20

Precis - det avgörande ögonblicket är en av grundpelarna inom gatufotografin. Utan den är det något annat vi sysslar med.

2011-12-17 15:55   Fredrik183

Gatufotografi är väl egentligen en svår schanger. Alla som känner sig manade har inte den där blicken för ögonblicket i stunden. Samtidigt är ju gatufoto något fint som skall utövas med speciella kameror och omgärdas av lite mystik där de etablerade fotografernas verk hyllas som ouppnåeliga.
Mvh Fredrik

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-17 16:21

Nja, vet inte om det är finare än något annat. Men kul är det! :-)

Själv började jag gatufota på allvar med en kamera för drygt femhundra spänn. Den använder jag fortfarande. Så man behöver inga speciellt märkvärdiga kameror heller! :-)

Fredrik183 2011-12-17 16:38

Jag tror att många lockas av den speciella aura av genuin fotografi som i alla fall jag upplever vilar över gatufotografin. Nej, självklart behövs det inga speciella kameror, som med all annan fotografi. Men visst använder sig gärna gatufotografer av tex entusiastkompaktkameror som LX3 osv? Det skall väl helst vara en Leica mätsökare, eller på annat sätt udda och exklusiv kamera för att det skall vara frågan om riktigt äkta gatufotografi? Försöker vara lite käftig i dag jag också :-)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-17 17:02

Jo, det ligger nog mycket i det du skriver Fredrik! :-)

2011-12-17 16:47   Benganbus

Håller helt med,
men det är känsliga saker det här Joakim! ;)
Alla skall väl få vara "Gatufotografer"!? ;)
Å e du själv så bra då!?? ;) ;)

Men, som sagt, (på allvar nu), håller helt med dig!
För att alla kan fota på sta'n numera, så kallar man det för gatufoto!
Men Ok, det kanske är så för de flesta numera! ;)


Å alla dessa "textremsor" på bilderna..... ;) ;)
"Ensamhet, längtan, gammal man, ledsen, ensam hund, dam på en parksoffa", osv, osv, osv.
Mycket av det här handlar nog mera om kommunikation, tror man blandar ihop det med andra kontaktmedia, som Facebook osv..? Fast det det kanske ändå e bra med en förklarande textremsa.... ;) :)

Men, nu får man nog inte dra för stora växlar på det här, man får tänka på att de flesta av de här bilderna är fotade för nöjes skull, och bara ligger på nå'n internetsida ett tag, och är nog inte tänkta att bli nå't mera!
Man har kul och "träffas" på internet och visar bilder för varandra!
Så tror och tycker jag om det hela i varje fall! :)
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-17 17:07

Vad man har för ambitionsnivå påverkar såklart en hel del, likaså om man tar det man håller på med på allvar eller inte. Hur man gör är upp till var och en att bestämma.

Alla får såklart också vara gatufotografer. Jag tänker inte vara någon slags självutnämnd domare som bestämmer över det. Men som jag skrev till Dawid så finns det en tradition som jag tycker är värd respekt. Och det minsta man kan begära är att man sätter sig in i den innan man börjar kalla sig gatufotograf.

Men jag är kanske onödigt strikt i mitt tänkande! :-)

P.S. Visst handlar mycket om kommunikation och att det görs för "skojs skull". Men det är inte den sortens fotografer jag syftar på.

Benganbus 2011-12-17 17:44

Joakim,
jag håller med dig vad gäller att sakna det avgörande ögonblicket i bilder!
Men du, eller vi, hinner kanske inte se eller uppfatta de här få fotograferna som tar de här bilderna, pga den stora bildmassan som ständigt flyter på internet...

Eller så visar dom här fotograferna sina bilder någon annan stans...?
Men som sagt, jag håller med dig i grundfrågan!
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-17 17:47

Det ligger helt klart mycket i det du säger. Vi drunknar i ett massivt bildflöde. jag bidrar ju till det själv. Så jag är förmodligen personligen en del av problemet! :-)

2011-12-17 17:16   Kurt Nord

Är det inte lite amatörmässigt att hänga upp sitt fotograferande på att man skall passa in i en viss genre. Finns det inte en rätt stor risk att vi går ut och leker gatufotografer i stället för berätta något själva. Jag tror att förutsättningen för att det ska bli något vettigt är att man tar de bilder som är viktiga för en själv. Inte att ängsligt snegla på sina idoler och de ibland krystade förklaringar som det gett till sitt fotograferande. Fotografi blir ju intressant när man känner att fotografen vill något (medvetet eller omedvetet). Detta oavsett om det rör sig gatufoto, naturfoto, porträtt, dokumentärt, iscensatt, dagboksknäppande eller vad som helst som fotografen brinner för.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-17 17:42

Hmmmm...jag förstår hur du tänker och jag kan hålla med om att man ska vara väldigt försiktig med att sätta upp ramar och regler som kan bli hämmande och kontraproduktiva.

Samtidigt kan ett tydligt förhållningsätt faktiskt gynna kreativiteten och hjälpa oss att nå bättre resultat. För mig handlar det inte alls om att snegla på idoler utan om att förstå det grundläggande tänket och se nyttan med det.

Jämför gärna med fotografins grundregler (komposition, bilduppbyggnad, geometri, osv). De hjälper dig att förstå hur bilder fungerar och det hjälper oss att bli bättre fotografer. Om du struntar i dessa för mycket förlorar du tillslut förmågan att kommunicera med dina bilder.

Ungefär samma sak är det med detta, menar jag. Principerna hjälper oss att hålla stringensen.

2011-12-17 17:28   alf109

Jag tror att publiceringstakten i dag spelar en ganska avgörande roll faktiskt. Om man plåtar intensivt på gatan så kanske man får ihop 10-15 bilder som håller hyfsat på ett år. Om man bloggar tre gånger i veckan och lägger upp ett par tre bilder i varje blogg och dessutom är med i några pooler här på fs eller liknande och även där försöker lägga upp bilder i en frekvens så att man inte helt glöms bort går ekvationen helt enkelt inte ihop.

Personligen tror jag att åtminstone bloggvärlden är ganska oförenlig med kvalitativ fotografi, man får nog se den mer som att läsa tidningen eller något. Eller också får man ta till sig det ofantliga flödet efter andra kriterier än vad vi gamla gubbar är vana vid.

-affe

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-17 17:51

Visst är det så Alf. Bengt skriver samma sak och jag håller med er.

Förmodligen kastar jag sten i glashus med detta blogginlägget också. Jag är ju i allra högsta grad delaktig i att nätet svämmas över av "gatufotobilder" av varierad kvalitet! :-)

Benganbus 2011-12-17 18:24

Joakim!
Jag tycker inte du skall urskuldra dig för mycket vad gäller för många bilder! ;)
Du tar bra bilder,
och inte minst, du funderar över sakernas ordning!!
Och jag tror det är viktigt att fundera! ;)
Och om man tänker,
så kan man nog hitta sitt eget bildtänk och sin egen fotostil!
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-17 18:57

Jag tackar för dom vänliga orden Bengt! :-)

alf109 2011-12-17 19:06

Även om orden var Bengans så instämmer jag i vad han skriver. ;)
-affe

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-17 19:32

Då får jag tacka dig också Alf! ;-)

2011-12-18 02:43   Rei Trulsson

Det mesta utvecklas med tiden som råder, vare sig om man vill acceptera det eller inte. Verktygen, synsätten och mottagandet. Många av dagens fotografer beundrar dåtidens fotografer och fotografier. Många fascineras av dåtidens fotografier då det såg annorlunda ut jämfört med nutid. Man använder de verktyg och arbetssätt från förr. Men det blir inte helt likt det som var, av naturliga skäl. Känslan kan skapas idag, men inte innehållet. Varför då inte skapa ögonblicksbilder i tiden?

Beundra gärna dåtidens fotografi/fotografer, men se dagens fotografi/fotografer med nya ögon! Du fotograferar främst för din egen skull och för det du gillar.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-18 11:04

Det är inte vad inlägget handlar om Rei.

Först: Utveckling är en sak, även om det inte finns någon naturlag som säger att alla utveckling innebär en förbättring, vilket många verkar tro.

Sedan: Det handlar inte om en föränderlig värld eller att beundra de gamla ikonerna. Det handlar om förhållningssätt och metodik, som jag skrev till Kurt. Att förstå det betyder inte att man hindrar sig själv från att bli bättre eller från att fotografera det man vill.

Jämför som sagt med grundläggande fotografiska tankegångar om komposition, osv. Du blir knappast sämre av att kunna det. Istället gör det dig bättre. Samma sak med detta, menar i alla fall jag.

Slutligen. När man läser på om fotohistoren blir man ofta förvånad över hur moderna fotograferna var för i tiden. Jag har hittat bilder från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som har fått mig att häpna på grund av sitt moderna bildtänk. Faktum är att när vi går omkring och tror vi tar "nya" slags bilder så upprepar vi till 99 procent vad någon redan gjort.

Så när många av oss tror att vi ser på fotografin med nya ögon så ser vi egentligen inget nytt alls.

Rei Trulsson 2011-12-18 12:45

Bra svar Joakim! Ja, man är väldigt sällan först med något inom fotografin då den är långlivad. Jag håller med om biten med den grundläggande kunskapen om exponering och komposition. Och jag förstår resonemanget kring "det avgörande ögonblicket" som jag antar att du har tagit till dig från H. Cartier-Bresson. Jag tycker att det är upp till mottagarna, att avgöra om en bild är bra eller dålig i alla aspekter som avgör.

De flesta bilder där man kan se hur människan/människorna lever i sin tillvaro, har sin berättelse. Fotografen kan sällan känna till bildens berättelse såvida denne inte får det återgett av personen/personerna på bilden. Allt annat är spekulation av den som betraktar händelsen och bilden. Sedan kan det diskuteras i en oändlighet om man arrangerar en bild genom att planera i förväg så att man har med allt det grundläggande som t ex ljusförhållande, komposition och miljö.

En bild som du ogillar, kan gillas av någon annan.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-18 16:42

Det är fortfarande inte riktigt vad jag menar Rei! :-) Men jag ska se om jag kan utveckla mig vidare i ett annat blogginlägg längre fram!

Fast jag håller med om mycket du skriver också! :-)

2011-12-18 17:48   froderberg

Håller med om att det finns många gatubilder på nätet som inte säger något, som mest är form eller en registrering av en människa.

Jag har svårt att uppröras av det. Inom alla genrer är det gott om dåliga bilder. Det tar sin tid att utvecklas.

Jag misstänker att det inte är nybörjarna som fått dig att reagera utan de som hållit på ett tag. Kanske är det en del som inte riktigt förstått tjusningen med det avgörande ögonblicket. Kanske är det vissa som fastnat i enkla snygga bildlösningar som de får mycket beröm för.

Jag ser en risk med ryggdunkandet på nätet. Nätkompisarna ger beröm för allt och några ytterligare tillkommer när bilderna är snygga. Det kan bli en hämsko för att ge sig ut på jakt efter det avgörande ögonblicket, efter de talande och uttrycksfulla bilderna. Och tappar man en den ryggdunk i den processen för att bilderna inte längre är lika snygga så blir det inte enklare.

Det var i alla fall min första reaktion. Ska fundera lite mer på det här. Är i en funderarfas just nu, särskilt efter att min sammanställning av gatubilder blivit rejält sågad av en duktig bildkritiker. Men jag kommer bli bättre av det.

Kanske kan ditt inlägg också få folk att tänka till och komma loss?

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-18 18:50

Jag upprörs väl inte heller på det sättet, men precis som du skriver är det inte de vanliga knäpparna och nybörjarna jag syftar på. Utan fotografer som gör vissa anspråk. Kanske tycker jag att de slarvar lite och inte tar traditionen på allvar. Visst, man kan kalla det för någon slags utveckling då. Självklart.

Trist att du har blivit sågad. Låter inte kul. Ja-sägarna och ryggdunkarna är egentligen den sämsta sortens vänner man kan ha i en skapande process. Det är bland annat därför jag exempelvis inte kan ta flickr seriöst. För mycket handlar om att berömma varandras bilder oavsett kvalitet. Jag skulle också vilja hävda att de allra flesta vet för lite om vad de håller på med och bedömer bilder på en ganska amatörmässig nivå.

Inget är egentligen fel med det om man främst vill spana in bilder, knyta kontakter, skaffa vänner och ha något kul att ägna sig åt. Men som sagt, det är förmodligen inte där man får veta sanningen om sina bilder.

froderberg 2011-12-18 19:51

Visst kan man störa sig på dem som är stora i orden. De som pratar upp sina bilder. Fast är inte det också lite svenskt? Varför gör du inte en sajt på engelska där du framställer sig som en duktig gatufotograf som anordnar kurser för en rundlig summa? Det skulle säkert funka.

Sen boostar du sajten genom att vara aktiv på sociala medier, blogga i expertton, bli kompis med andra kända bloggare osv.

Jag håller med om att Flickr sällan erbjuder givande kritik, men man hittar andra med samma intresse och kan se på många bilder. De kontakterna ge något.

Att mitt bokutkast blev sågat är bara bra. Jag blev tvingad att tänka högra om mig själv, att sätta ribban högre. Det var väldigt givande och omtumlande.

2011-12-18 17:55   Per-Erik Nilsson

Jag är av uppfattningen att det finns många "etablerade" betydelser av l'instant décisif. Alla kan de härledas, om än med svårighet till Cartier-Bresons tankegångar. Men som jag upplever det, är det många som anser att det avgörande ögonblicket en HCB är något helt annat än vad han själv tycktes mena. Varvid många paradoxalt hävdar att det handlar om att främst fånga en händelse i flykten, att det handlar om att den/de som utgör motivet ska befinna sig i ett klurigt/roligt/märkligt ögonblick för att stämma överens med detta kriterium enligt HCB. Nej, nej, nej, detta är ett mer modernt tolkande av hans grundläggande mening.

Han var en bildkonstnär, en målare, innan han blev fotograf. Hans sett att se på bilder är en konstnärs, inte en typisk "jag-har-rest-över-hela-världen-tio-gånger-och-sett-allt" pressfotografs. Det avgörande ögonblicket kunde lika gärna, vara att ljus och skuggor fördelar sig på ett för ögat tilltalande vis i bilden. Han var en kompositionsnarkoman, och springer man runt med en kamera i handen i stället för att stå framför ett staffli så gällde det att fångs tillfället i flykten om en vacker komposition råkade uppenbara sig framför en.

Är det någon som håller med, eller någon som vill omkullkasta min uppfattning?

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-18 18:55

Jag håller med dig Pelle. Ungefär så har jag också fattat saken. Det handlar om att form och innehåll synkar.

Att gatufotobilder måste fånga ett ironiskt ögonblick och innehålla en slags punchline är en modern missuppfattning. Det är förvisso inget fel med det, men det är som sagt inte bara vad det avgörande ögonblicket går ut på. Det är mer än så.

2011-12-19 04:11   EGW

Med tanke på alla religiösa föreställningar som smugit sig in i gatufotogafin som genrebegrepp, så är det kanske säkrast att ge sina bilder en annan beteckning. Vardagsfoto i urban miljö var ett förslag jag hörde som inte var då dumt. Bilder på vardagslivet på gator och torg tycker jag alltid är intressant. Sedan är förstås en del av dessa bilder märkvärdigare och mer spännande än andra. Men för mig förtar inte det värdet av de enklare och rakare bilderna. Jag njuter av en stadspromenad en vanlig vardag och ser alltid något som är värt min uppmärksamhet. Om något inspirerar mig till att ta n bild har jag inte ambitionen att det ska göra mig till medlem i gatufotosamfundet.

Man kommer inte ifrån att det finns ett finkulturellt snobberi inom fotokonsten. Jag antar att det finns där för att det finns människor som har behov av det.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-19 10:09

Jag förstår hur du tänker och kan hålla med om en del. Samtidigt behöver det inte handla om snobberi, utan om att man vill utvecklas, nå lite längre och försöka förstå en fotografisk tradition fullt ut.

2011-12-19 04:48   EGW

Med tanke på alla religiösa föreställningar som smugit sig in i gatufotogafin som genrebegrepp, så är det kanske säkrast att ge sina bilder en annan beteckning. Vardagsfoto i urban miljö var ett förslag jag hörde som inte var då dumt. Bilder på vardagslivet på gator och torg tycker jag alltid är intressant. Sedan är förstås en del av dessa bilder märkvärdigare och mer spännande än andra. Men för mig förtar inte det värdet av de enklare och rakare bilderna. Jag njuter av en stadspromenad en vanlig vardag och ser alltid något som är värt min uppmärksamhet. Om något inspirerar mig till att ta en bild har jag inte ambitionen att det ska göra mig till medlem i gatufotosamfundet.

Man kommer inte ifrån att det finns ett finkulturellt snobberi inom fotokonsten. Jag antar att det finns där för att det finns människor som har behov av det.