SE BILDEN
- Joakim K E Johansson -
Jag testar att vara kvinnlig fotobloggare # 2
Den här helgen har jag testat livet som kvinnlig fotobloggare. Igår la jag ut första inlägget och här kommer det andra. Det har varit en spännande helg men nu är den snart slut och jag kommer att återgå till mitt vanliga trista jag.
Men det finns en annan sak som jag också har funderat på. Nämligen hur det är att vara en sådan där typiskt manlig fotograf av den äldre generationen. Ni vet en sån som var med när det begav sig och som liksom vet vad det skitiga livet innebär.
Hmmmm…jag får återkomma i ämnet….
Inlagt 2011-11-13 20:34 |
Läst 11386 ggr. |
Permalink






Nu är jag nyfiken på vad du kom fram till egentligen? Hur var det nu för dig? Vad var annorlunda?
//Ewa
Tyvärr Ewa. Projektet är avslutat. Det jag kom fram till är bilderna som du kan se här och i förra inlägget.
Tycker du! :-)
Min fråga i det tidigare inlägget har inte fått något svar ännu; citat från dig: "Tack för inspirationen alla kvinnliga fotobloggare där ute… "
- Vill ju så gärna veta hur just jag har bidragit till inspirationen för du skriver ju "ALLA"...!!! Och jag är EN av alla... :-)
Jag erkänner Rauni - jag har inte blivit inspirerad av just dig personligen. Så du kan vara lugn! :-)
Jag borde ha skrivit: "tack ni kvinnliga fotobloggare som har inspirerat mig". :-)
Lugn?! J...t synd skulle jag vilja säga!
Njae...jag skulle vilja påstå att det är mycket mer än bara en saga av silver.
Men det du missat är att fixa till lite blekare färgskala.Det är lite för mycket svärta. Och på utomhusbilderna ska du ha lite flare och olika färgtoner. Rena naturliga färger går bort utomhus och inonhus ska det vara blekt. Gör om – gör rätt! ;)
Ja när du säger det Magnus, men det är väll aldrig fel att var nyskapande. :-)
alf
Det är ett medvetet val Magnus. Detta är ju min tolkning av ämnet och det måste skilja sig lite från originalen. :-)
Då är vi inne på de där detaljerna som sätter avger ett signum. Och känslan i en bild. Du skulle nog kunna slipa av övertydligheten i dessa bilder och komma ännu närmare fotografer som Silversaga, men kommer det ändå skilja något i bildernas känslobotten om du får du dem mer lika?
Jag tror att en duktigt fotograf har subtila detaljer i sitt skapande som är svåra att kopiera. Andra fotografer har inte samma botten och kan lät imiteras.
Jag håller med. Man kan komma nära men det lär aldrig bli lika genuint och finslipat. Det är som en imitatör som härmar andra människors röster. Även om likheterna ibland kan vara slående finns ändå tydliga skillnader. Och det har nog med personligheten att göra - den kan man aldrig härma fullt ut.
För övrigt är Silversaga (som jag personligen tycker är grymt duktig) långt ifrån den enda inspirationskällan till bilderna. Jag har tittat på många bloggerskor. Både svenska och utländska.
Ditt inlägg gav i alla fall väldigt starka vibbar till Silversaga...Det går ju inte att frångå likheten med vissa av dina bilder till några av hennes, eller hur?
// Lena
Jag har tittat på flera kvinnliga fotografer och många tar den här sortens bilder. Inte bara Silversaga. Men visst har jag blivit inspirerad av henne också, som jag skrev ovan.