SE BILDEN

Gatufoto i en småstad – hårdast av allt

I det här blogginlägget tänker jag sticka ut hakan några meter. Alltså kaxa till det, mopsa upp mig och vara en stöddig drygpåse. Jag tänker helt enkelt axla rollen som provokatör. Från och med nu är jag med andra ord den uppblåsta typen som på högstadiet satt längst bak i bussen och muckade med omgivningen.

Nåväl. För att komma till kritan. Jag sitter och surfar runt på nätet. Kollar lite gatufotobloggar och filmer på tuben. Jag betraktar gatufotografer som plåtar i världens större städer. De trålar sig genom massorna med sina kameror och hinner knappt knäppa en ruta förrän de tar en ny. Allt ser stirrrigt ut. Klick, klick, klick!

Vad är det frågan om, tänker jag. Bilderna blir ju inte ens bra! Kompositionen är svag, den riktiga närheten saknas och det är sällan något avgörande ögonblick.  Det jag ser är mest människor som lallar omkring på trottoarerna rakt uppochner. Vi snackar alltså om bilder som man kan tanka ur vilken övervakningskamera som helst. Är det verkligen gatufoto?

Jag kan heller inte låta bli att fundera kring mitt eget plåtande i en svensk småstad. Arbetssättet som används är omöjligt här. Det skulle liksom inte funka. Att gatufota i en storstad är som att skjuta gäddor i en hink. Att plåta på gatan i en småstad är som att ge sig ut på storviltsjakt på den Afrikanska savannen. Du måste vara så mycket smartare, modigare och uthålligare. 

Eller för att göra en annan liknelse. I Karlskrona är du westernhjälten som möter banditen på torget klockan tolv. Du kan inte gömma dig i mängden och du har bara ett skott på dig.

Missa inte det! :-)

2011-09-20 07:21   N Thomas Meldert

Instämmer helt med dina iakttagelser. Det "gatufoto" som presenteras på webben är undermåligt. Och dit räknar jag mitt eget. Knäppgökar! Fast även om jag inte lyckas bra själv så tycker jag att att det mesta jag ser är sämre. Gatufoto måste väl utvecklas och följa med sin tid det också, som allt annat. Men det klassiska är det nog kört för.
Förra veckan var jag hemma i Åmål och hade anledning att gå på stan kl 12. Stendött är en bra beskrivning. Inte en kotte, en och annan bil, torghandeln gick på tomgång. Åmål är visserligen mycket mindre än Karlskrona men jag anar ändå vad du menar, T o m Stockholm är öde mitt på dan om man är på fel ställe. Ska man plåta loss får det nog vara i Paris, London eller New York.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-09-20 14:02

Jag håller med. Foto måste följa med sin tid, men samtidigt måste de grundläggande fotografiska byggstenarna finnas på plats för att helheten ska funka. Och det tycker jag inte alltid att det gör.

2011-09-20 08:25   tomazon

Du har en bra poäng, men Karlskrona? Det kan knappast defineras som en småstad. Själv har jag provat gatufoto ett par dagar i Sveg. Jag gav upp efter ett par dagar eftersom jag inte hittade några människor.

Tommy

Svar från Joakim K E Johansson 2011-09-20 09:29

HAHAHAHAHAHA! Den var kul! :-)

tomazon 2011-09-20 09:51

Jag såg en skylt till PRO föreningen, men den dörren var låst. Jag antar att det är där Svegs befolkning sitter o trycker ;-)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-09-20 14:03

Ja, förmodligen var det där dom befann sig! Du kunde väntat ut situationen likt Bresson och fått en bild på någon förskrämd tant som stack ut näsan! ;-)

tomazon 2011-09-20 15:13

Helt riktigt. Problemet var bara att jag bara hade två dagar och inget mänskligt tecken gick att finna på den tiden. Jag hade ifs kunnat sträcka på min förmåga lite och rökt ut dom från PRO lokalen, men frågan är om det inte hade räknat som ett "arrangerat" foto då... hrm - tål att funderas på.

2011-09-20 08:37   Benganbus

Du e bara avundsjuk för att du inte kommer till någon världsmetropol för att ta dom riktiga gatufotobilderna!! ;) ;)

Men håller helt med dig, hur många charter-HCB har vi inte sett och ser dagligdags på både fotosidor och i Gatufotobloggar!? "Nu har jag varit i Paris och tagit riktiga gatufoton!" ;)

Och så kommer personen hem med ännu en bunt gatusemestervykort....
Hyffsat lika alla andras gatusemesterbilder... ;)

Håller helt med dig, hemmavid kan du inte "gömma dig", där är du ständigt igenkänd, och där måste du själv börja upptäcka något spännande bland det invanda, "Vad finns det att fota här egentligen?"
Här börjar svårigheten och utmaningen!
Du måste börja se din hembygd med nya ögon, och här måste du även fota på ett så'nt sätt att du kan bo kvar! ;)

Det är en utmaning att fota hemmavid! Och svårt, men har ändå stora möjligheter,
för här kan du komma i kontakt med intressanta företeelser som du inte hinner stanna kvar vid och fördjupa dig i under en semester!
Lycka till!
/B
Ps. Men visst kan det vara skönt och intressant med en utlandssemester också, och ha kameran med sig! :)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-09-20 14:06

Det är aldrig fel med utlandssemester för att få lite nya intryck. Och det är inte fel att leka Bresson i Paris heller. Ibland måste man få vara smålöjlig och ha kul även som vuxen! ;-)

Benganbus 2011-09-20 14:19

Men att våga fota hemmavid, det tycker jag är den största utmaningen!
Och håller helt med om att det e kul att fota borta och ha trevligt och låtsas liksom,
och det e oftast mycket lättare också! Semester liksom! ;) ;)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-09-20 15:19

Ja, så är det. Att fota hemmavid och kunna se bortom vardagen och hemmablindheten är en rejäl utmaning. Ofta får man mer beröm också för bilderna som man knäppte i Paris eller New York. Det lite ovanliga lockar på något sätt. Fast det betyder egentligen inte att bilderna är bättre, eller hur! ;-)

2011-09-20 08:37   M Björkholm

Känner precis igen mig. Kalmar är väl ungefär lika stort, och dött!! Det är inte lätt att hitta motiv.
Framförallt blir det många timmar utan en bra bild, utan den där "kicken".
Lite deprimerande, det är lätt att tappa lusten.
Men dina bilder är så underbara, tack, det kan inspirera mig att fortsätta.
Däremot tycker jag det är svårt att komma nära folk i Kalmar, till skillnad från Stockholm.
Folk är lite mer reserverade här och ögonblicket man vill fånga försvinner lätt om man går nära tycker jag. Men det kanske bara är övning i mod som gäller. mvh Malin

Svar från Joakim K E Johansson 2011-09-20 14:10

Jag har bott i Kalmar och plåtat en hel del där också. Förutsättningarna känns likartade. Jag ska skriva ett blogginlägg längre fram och summera mina erfarenheter av att gatufota i en småstad.

Tack för din kommentar. Väldigt kul att du gillar mina bilder. Att kunna inspirera andra är kanske den trevligaste bieffekten av att hålla på med foto! :-)

2011-09-20 09:08   Rei Trulsson

Mm, nog sticker du ut hakan en bra bit här. :-) Där det finns människor, där finns det ögonblick att fånga i vardagen. Oavsett stad, by eller håla.

Många hakar upp sig och eftersträvar den gamla tidens ögonblicksbilder. Till viss del går det att replikera, men omgivningen har ju förändrats till utseendet, precis som människorna och miljön.

I många avseenden gick man tillväga på likadant sätt då som nu. Man jagade runt, man arrangerade och man stod i bakhåll.

Väldigt bra kompositioner kan i många fall bara uppnås om man arrangerar bilden på ett eller annat sätt. T ex om man står och inväntar motiv mot en förbestämd bakgrund.

Hur mycket ögonblicksfotografering är det om man som fotograf lägger sig i hur ett motiv ska se ut, än värre bestämma i förväg var, hur och när?

Svar från Joakim K E Johansson 2011-09-20 14:12

Intressanta tankar där Rei. Jag håller med om det mesta! :-) Tack för kommentaren!

2011-09-20 09:32   mickeberg

Feltänkt. För det första. Ovanligt bra bilder för att komma ur den här smeten som numera kallas Gatufotografi. Det finns en del att lära av de här bilderna. Framför allt kan man känna en slags närvaro och en hemmakänsla.
Man behöver inte åka till en stor stad för att plåta. Det är samma princip överallt.Man tar kontakt, ger sig till känna, arbetar sig inåt människorna genom att plåta dom, prata med dom, ge bort bilder, återkomma. Skit samma om du är i Paris eller Säfle. Gör på samma sätt.

En annan sak är att det finns en annan dynamik i uttrycken, skyltar, möten i en större stad, men det måste ändå arbetas med närhet. Jag säger: precis tvärtom är det. Inget är enklare än att plåta i en mindre stad. Folk känner igen dig. Ni upptäcker varandra. Det är härligt.

Som sagt: Bilderna talar för sig själva. Du har inga problem någonstans. Det är bara att köra på. Gör lite böcker och utställningar och lägg mindre tid på att komplicera det du redan klarar utmärkt. Kort sagt: Kör hårt.

Mvh

micke b

Svar från Joakim K E Johansson 2011-09-20 15:12

I grunden handlar det väl om vilken fotografisk metod man väljer att använda. Om man utgår från den stilen som du beskriver så är det nog lättare att lyckas i en småstad. Det tror jag också.

Om man däremot tänker sig den klassiska gatufotositlen (vilken jag främst syftade på) så är det rejält mycket svårare i en småstad enligt min mening. Miljöerna är mer begränsade och inte lika dynamiska, det är färre människor i omlopp, inte lika många karaktärer och händelser som sticker ut, osv, osv. Ja, du skrev ungefär samma sak själv.

Personligen använder jag en kombination av båda dessa metoder vilket fungerar väldigt bra för mig. Och där kan jag faktiskt tacka dig som har inspirerat mig till att anamma en form av gatufoto där respekten för de avbildade är central. Det har till och med blivit en viktig plattform i mitt (gatu)fotograferande.

Stort tack också för dina positiva ord. Det känns jävligt kul att höra och jag blir verkligen motiverad att köra på! Tack!

2011-09-20 17:00   dcn

Jag som har bott större delen av mitt liv i karlskrona, och även försökt gatufota där, är väldigt imponerad av dina bilder. De har väldigt mycket hjärta i sig, och en väldig närvaro, något som ofta saknas i gatufotopoolen, mina egna bilder definitivt inräknade. Det gäller nog att komma på DET på nåt sätt...och det har du gjort.
Daniel

Svar från Joakim K E Johansson 2011-09-20 20:32

Jag bugar mig djupt Daniel. Vilken fin kommentar att få. Tack! Man blir ju så glad! :-)

2011-09-20 17:24   Mats Alfredsson

Intressant blogginlägg. Har faktiskt tänkt samma sak när jag tittat på det där forcerande gatufotandet mitt i folkvimlet i storstäder. Egentligen känns det som ett rätt trist sätt att fota. Någon gång kanske skulle vara kul, men att hålla på med samma stil dag efter dag..... Jag hävdar dock att det kan vara rätt svårt att fota i storstäder också - om man är kräsen i sitt motivval. Då handlar det egentligen om samma teknik som att fota hemma i Borås. Försiktigt, ödmjukt och eftertänksamt. Enda skillnaden är väl egentligen att förutsättningarna för att det skall dyka upp fler situationer är större i en större stad. En sak till; gillar dina bilder ;-)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-09-20 20:34

Jag håller definitivt med dig där Mats. Det beror som sagt på vilken metod man väljer. Man måste ju inte köra stilen jag beskriver bara för att man befinner sig i en storstad.

Tack för kommentaren! :-)

2011-09-23 09:24   mickeberg

Sveg,,,hahaha, underbar kommentar, Jag brukar stanna i Sveg och ta en korv på ett ställe på mina resor till olika skidreportage. Det är ett jäkla drag vid den där korvkiosken,,,