SE BILDEN
Jag hatar krig, miljöförstöring och vykortsbilder
Någonting har i allra högsta grad hänt med min bildsyn sedan några år tillbaka. Det har jag inte minst märkt under mina utlandsresor som nu senast när jag tillbringade två veckor i Italien. Ett land som ni vet är fullproppat med helt fantastiska miljöer och världsberömda sevärdheter.
Förr om åren hade jag släpat med mig en hel klase kameror, gluggar med alla tänkbara brännvidder, filter, blixtar, stativ och diverse andra ”nödvändigheter” på en sådan resa. Sedan hade jag gjort allt för att ta så snygga och vykortsliknande bilder som möjligt.
Så är det inte längre. Istället känner jag ett totalt ointresse över att höja min kamera när jag hamnar framför en klassisk sevärdhet eller en vacker miljö. Bara tanken på att ta en ”vykortsbild” får mig att rysa av obehag och nästan må fysiskt illa. Om jag trots allt knäpper av en ruta så sker det för det mesta som en slags minnesanteckning – en bild som visar att jag varit där!
Det låter säkert både snobbigt och fånigt, men så är det. Nu för tiden försöker jag istället fånga människorna, händelserna och de intressanta detaljerna. Om någon känd byggnad eller miljö kommer med i bakgrunden på ett snyggt sätt så blir jag visserligen inte missnöjd över den saken, men jag betraktar omgivningarna mera som kulisser och beståndsdelar i något annat.
Egentligen kan jag inte påstå att bilderna som jag tar numera skulle vara intressantare, bättre eller viktigare på något sätt. Det handlar bara om vad jag går igång på rent fotografiskt för tillfället. Men att jag skulle börja ta vykortsbilder igen känns ändå helt osannolikt.
För övrigt hade jag bara med mig min Fujifilm X100 och min Canon 7 med två gluggar på resan. Den förstnämnda använde jag nästan inte alls så den kunde jag likaväl ha lämnat hemma. Jag tog i alla fall sex rullar svartvit film med sjuan. Mer än så lyckades jag inte prestera under två veckor.
Men det räcker gott och väl. För i ärlighetens namn åkte jag inte till Italien för att fotografera. Ibland måste man helt enkelt hålla fotonörden inom sig i strypkoppel och bete sig som en normal människa. Annars riskerar man att bli outhärdlig för omgivningen. Dessutom kan man faktiskt missa själva upplevelsen om man permanent har en kamera monterad framför nyllet – vilket är ganska synd.
Dina bilder är fint, verkligen! Men, om man nu "utmanar" din tanke lite.... Skulle de inte kunna va tagna i Spanien, Grekland, Frankrike.... om vi inte visste att du valt "Rätt" land... :)
En respektfull tanke! //Peter-L
Tack för kommentaren!
Dina alster har blivit mer personliga. Det känns som att du tar dem för din egen skull, tidigare ville du mer briljera med din kompositionsteknik och ta så vackra och "korrekta" bilder som möjligt. Nu är det sotigt, hårt och lite mer svårtillgängligt.
Jag tror du genomgår en metamorfos - vi får se vad som kommer ut i andra ändan. Spännande!
Som sagt, man får se vad som växer fram! :-)
Fina bilder. Siena?
Två av bilderna är från Venedig (den allra översta och den på sopgubben). De andra är från Siena.
/Kalle
jag hade bara en M Leica med en 35:a och några rullar film!
Snart e nog även du där! ;) :)
/B
Men det kan jag. Och inte så lite heller!
/P-E
//Chasid