SE BILDEN

Kan en riktig gatufotograf fråga om lov?

Gatufotografin är omgärdad av diverse förhållningsregler och uppförandekoder som ofta debatteras bland utövarna. Inte minst är det ett hett ämne här på fotosidan där mängder med bloggposter och foruminlägg avhandlar saken.

Den kanske allra djupast rotade regeln inom gatufotografin är att man aldrig frågar om lov eller pratar med de människor som man fotograferar. Detta eftersom du då riskerar att förstöra situationen och därmed gå miste om bilden.  

Jag tillhör dom som inte håller med om det resonemanget. Tvärtom anser jag att det förvånansvärt ofta går att fråga om lov utan att man för den sakens skull sabbar sina möjligheter. Ja, att det till och med innebär att man kan ta bättre bilder i många fall.

För om du frågar om lov har du visat respekt för människorna du vill avbilda. Något som innebär att du kan gå närmre och att du kan jobba med motivet en längre stund än vad som annars hade varit möjligt. Det känns också betydligt bättre efteråt för dig själv som fotograf. Du lämnar inga undrande och irriterade medmänniskor efter dig. 

Jag har upptäckt att det är fullt möjligt att jobba så här utan att förstöra det som är äkta och oarrangerat. Så länge jag inte börjar regissera människor och styra upp en scen anser jag också att dessa bilder är lika mycket gatufoto som allt annat. Det jag har avbildat är ju något som har spontanuppstått på gatan och som är det verkliga offentliga livet.  

Att fråga om lov måste heller inte alltid betyda att man går fram och pratar med människor. Det kan räcka med ett tyst medgivande genom ögonkontakt, att situationen är sådan att ingen bryr sig om du fotograferar, eller att man pekar på sin kamera och får ett nickande ja som svar.

Självklart betyder inte detta att det alltid går att fråga om lov när man gatufotar, det är jag mycket väl medveten om. I vissa fall är den enda möjligheten att skjuta först och svara på eventuella frågor i efterhand. Men det är faktiskt möjligt betydligt oftare än vad säkert många tror.

Bilderna i detta inlägg har jag tagit idag med min Canonet QL17. Filmen som jag har använt är en TRI-X 400 exponerad enligt ISO 300, framkallad i 8 minuter och 30 sekunder i D 76 1+1. 

Personligen gillar jag inte riktigt TRI-X. Jag tycker resultatet blir för ruffigt och korning. Det kan bero på min skanner, men jag tycker jag får avsevärt bättre resultat med T-MAX 400. Så jag ska återgå till den filmen.

Jag skulle dessutom vilja hitta en annan framkallare än D 76, en som man kan blanda till precis när man behöver den. Jag tar tacksamt emot tips. 

Och så allra sist ett renodlad gatufotoportätt.

2011-07-27 20:28   tomazon

Ursäkta en sur röst på kvällen, men jag tycker ämnet börjat bli uttjatat. Alla dessa inlägg om VAD gatufoto är gör mig trött. Är det viktigt om man fråga om lov eller inte? Ut o fota och jaga glada människor, sura människor eller inga människor alls. Såänge det är på gatan och vi dokumenterar vår vardag. Ämnet håller på att bli sönderanalyserat.

Ooops! Nu lät jag nog lite sur? ;-)

Inge illa ment // mvh Tommy

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-27 20:41

Visst är det så Tommy. Ämnet diskuteras mer än ofta och jag förstår att man kan känna trötthet inför denna evighetsdiskussion kring gatufoto.

Samtidigt har vi väl alla rätt att få ge vår egen syn på saken. Och den som är trött på ämnet kan ju ganska lätt låta bli att läsa. Eller hur?

:-)

tomazon 2011-07-27 20:46

Absolut! Det har jag full respekt för. Min åsikt är således att det inte spelar nån roll om man frågar eller inte.

Ha det gott / mvh Tommy

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-27 21:55

Det är helt okej Tommy. Jag förstod att det nog mest var en spontan reaktion och inte så illa menat! :-)

Ibland blir det lite väl mycket ältande här på fotosidan när alla ska tycka. Det är engagemangets baksida! ;-)

2011-07-27 20:53   Benganbus

Regler är till för att hålla duktiga och skickliga, som då bli hotfulla, utanför gruppen! ;)
/Bengan

Ps.
Vad gäller framkallare, aktare, det finns lika mycket regler där! ;)
Nåja, jag tror att det finns några analoga "juniorer" som kan ge bra tips, det kommer snart här! :)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-27 21:56

Vi får se om någon "junior" kommer med ett tips då! ;-)

Norpan 2011-07-27 22:05

Junior och junior, men, är inte rodinal en sådan där man blandar till när man behöver den? På photax.se så fanns det även någon dyrare sort som man blandar vid tillfälle. Denna förvarades i små flaskor. Tetenal neofin blue heter den.

Fina bilder som vanligt!

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-28 12:39

Jo, du är en junior Dawid! ;-)

Jag ska kolla upp Rodinal!

Benganbus 2011-07-28 14:11

Å vad gäller juniorer, allt beror ju på vad man jämför med! ;) :)
/B

Norpan 2011-07-28 19:26

Bengt, du är ju lastgammal, det vet jag, men Joakim och jag hör väl i alla fall till samma generation :)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-28 20:41

Ja, vi är juniorer båda två Dawid. Knappt torra bakom öronen! ;-)

2011-07-27 23:16   N Thomas Meldert

Jag kör Tmax 400 som jag sedan framkallar i Xtol 1+1 och fixar i Ilford rapid fixer. När jag skannar (RGB och 2400 dpi) blir bilderna nästan perfekta direkt och dessutom lite varmtonade. Rekommenderar alltså Xtol.
Tittar man på den gamla mästarnas bilder kan man se att i många av dem är motiven medvetna om fotografen. Jag tror att gatufoto kan vara lite eftersom situationen bjuder. Umgås man med motiven är det väl ganska naturligt att man pratar om att ta bilder. Ibland är det inte läge och då tar man bilder ändå. Jag tror man ska vara lite avslappnad i sin gatofotografering och inte hänga upp sig på en massa måsten.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-28 12:43

Jag får kolla upp Xtol då också! :-)

Visst är det så Thomas. Ju mer jag tittar på bilderna av de gamla mästarna, ju mer inser jag att många är tagna i samförstånd med de avbildade. Det handlar alltså inte om ett skickligt snapshot, utan om fotografier som har jobbats fram med flera exponeringar.

N Thomas Meldert 2011-07-28 16:49

Jag tror att de umgicks mer med sina motiv förr i världen. Det var inte så bråttom då med allt.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-28 20:43

Nu har jag i alla fall beställt 20 rullar T-MAX 400 och en 5-literssats XTOL från PHOTAX i Nybro.

:-)

2011-07-27 23:21   RHelena

Tilltalande tankar. Själv har jag inte ägnat mig åt gatufoto annat än genom att ha provat på det en liten aning och är på det viset kanske helt ute och cyklar när jag lägger fram synpunkter i ämnet. Men ett anarkistiskt tänk avseende alla fotografiska regler tilltalar mig. Så även detta att man visst kan fota gatufoto fast man "frågar om lov på" ett eller annat sätt. Tilltalas av tanken att man som fotograf inte gör "ett fotografiskt övergrepp" på människor bara för att det inte är olagligt. Det handlar ju inte bara om att ta en bild utan även om vad man gör med bilden sedan. Respekt och eftertanke är nog väldigt viktiga ord när man fotograferar folk utan att ha fått deras uttryckliga medgivande. En ögonkontakt kan ju vara en bekräftelse för att fotograferingen var ok, men sedan följer fotografens hantering av själv bilden och då är han/hon helt hänvisad till sitt eget omdöme. Och då är man inne på vilken bild alla fotointresserade förmedlar av kåren och hur lätt det kommer att bli i framtiden att fota i offentliga miljöer. Det är så många som ägnar sig åt foto idag och alla har väl lite olika tankar om hur respektfull man behöver vara vid fotografering. Onödigt ändå att skapa en verklighet där det är svårt att fota folk bara för att de har blivit rädda för fotografer. Sådan rädsla finns nämligen redan idag.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-28 12:46

Jag tycker dina reflektioner är väldigt sunda och genomtänkta Rauni. Så ute och cyklar tycker jag verkligen inte att du är! :-)

I början tog jag bara bilder utan att fråga, men den stilen passade mig inte alls. Så nu försöker jag fråga så ofta jag kan, även om det såklart inte alltid går. Och när det inte går försöker jag vara så öppen som möjligt med det jag gör och stå kvar en stund så människor har en möjlighet att ställa frågor om de vill. För visst är det som du säger synd om folk ska bli rädda för oss fotografer och tycka att vi är obehagliga.

Tack för din kommentar!

andym 2011-07-28 15:31

Jag är lite nyfiken för min egen skull...hur brukar dina frågor låta? Och dina förklaringar av vad du gör...för jag känner mig själv grymt osäker på hur tusan jag ska förklara mina intentioner :)

Jag tillhör nog skaran som också gärna vill ha en interaktion med de jag fotograferar, inte minst för att man växer som människa och bilderna får en helt annan karaktär.

N Thomas Meldert 2011-07-28 16:44

Jag är ju en bonnläpp som flyttat in till storstan och hade lite svårt i början med att förstå en del människors reaktioner. En gång på Rosendal tog jag några bilder på barn som lekte på en liten lekplats där. Så småningom kom en mamma fram och frågade om jag hade tagit bilder på hennes son. Antagligen, svarade jag. Hon ville inte att någon annan än familjen fick ta bilder på hennes barn. Jag visade henne bilderna och att jag tog bort dem medan hon såg på. För sent kom jag på att skulle frågat varför. Det är måhända ett stortadsfenomen med bildskräck och vad som kan ske med dem för en del.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-28 20:39

Andreas: Det handlar en hel del om att anpassa sig efter situationen och att snabbt försöka känna in vad det är för slags människor man har framför sig. Men det som funkar generellt är en öppen och ärlig attityd. Det handlar om att man presenterar sig, smickrar lite, förklarar snabbt vad man sysslar med, osv.

När jag så killarna på den översta bilden så sa jag ungefär: "Hej jag heter Joakim och jag är fotograf. Ni ser så otroligt sköna ut, jag måste bara få ta en bild på er".

Säg dock inte att du sysslar med gatfoto, för det vet inte folk vad det är. Säg hellre att du är dokumentärfotograf som dokumenterar människor och miljöer. Jag håller ju på med en bok också, och det säger jag ibland.

Slutligen, om du märker tecken på irritation och olust, var artig och gå därifrån. Börja aldrig argumentera eller munhuggas. Aldrig.

Å just det ja, ha gärna visitkort med dig som du kan dela ut. Det är kalasbra.

andym 2011-07-31 14:34

Tack för tipsen Joakim! :)

2011-07-28 10:19   mohei

Av någon anledning tänker jag på pirater när jag ser grabbarna. Kan det bero på tatueringarna och de korslagda verktygen? :-)
Jag frågar aldrig om lov innan jag plåtar. Men jag försöker smälta in genom att agera som en ofarlig och förvirrad turist. :-)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-28 12:48

Alla har vi våra metoder och förhållningssätt. Så länge det funkar och känns okej är det bara att köra på :-)

Tack för kommentaren Monica! :-)

2011-07-28 12:28   andym

Jag håller med dig och Tommy som kommenterade. Det tjatas så förbannat, och de som tjatar mest och ska hålla på att sätta regler för saker inte egentligen är speciellt duktiga...

Att etikettera sitt fotograferande är allmän rätt uttjatat och framförallt subjektivt. Jag tycker väldigt mycket om allt fotograferande som görs på gatan utan att innan sätta upp en scen. Ditt sista porträtt fångar verkligen min uppmärksamhet.

Alltid lika kul att läsa dina inlägg och se dina foton :)

Kan också hålla med om att kornigheten i bilderna här passar bättre på männen med tatueringar än snubben med glassen...

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-28 12:55

Tack för din kommentar Andreas! :-)

Du sätter fingret på något som jag själv har reflekterat över, det vill säga att många av de regler som sätts upp kommer från ganska oerfarna fotografer. Men kanske är det helt logiskt. Det är ju när man själv är oerfaren som man kanske har störst behov av regler. Men ju mer man håller på och hittar sin egen väg, ju mindre betyder dessa regler.

Roligt att du uppskattar mina blogginlägg förresten! Riktigt kul! :-)

2011-07-28 17:42   yamahafj

SKön bildserie - gillar speciellt bild nummer ett.

Självklart kan man fråga innan utan att förstöra bilden. Alla dessa regler hit och dit - själv använder jag emellanåt en 28-300 optik när jag gatufotar och det är säkert strängeligen förbjudet enligt konnässörerna. Men vem bryr sig så länge jag själv blir nöjd med resultatet?

Svar från Joakim K E Johansson 2011-07-28 20:27

Ja, varför ska man bry sig. Du har helt rätt Björn. Det bästa är att göra sin egen grej.

Tack för kommentaren! :-)

2011-08-01 16:47   Per-Erik Nilsson

Man ska köra sitt eget race, alltid i all lägen, men nu frågade du ju... Egentligen tror jag att du vet svaret, att "nej, det får man inte göra", men du vill höra, "jodå det går bra". Jag är ganska säker på att om du frågade 25 "toppstreetgudar"*, födda på 1965 och framåt, nu verksamma, ej knutna till Magnum, så skulle nästan alla svara nej,det får du ej. Samtidigt finns det ju gott om exempel på stora fotoskildrare som skiter fullständigt i "regler" och gör precis som de känner för.

Vad tycker jag själv? Jag tror att det finns en risk att en dimension i gatufotandet går förlorat om man alltid ber om lov, eller ens märks för den delen. Det går inte inte att vara sig själv om man vet att om någon står med en kamera och väntar på ett ögonblick! Känslan i ett spontant taget porträtt på gatan eller en riktig streetbild är ofta milsvid i mitt tycke. Men att att avstå från att ta med några bilder där fotoobjektet varit med på noterna och bilden/erna blev kanonbra känns löjligt hårt tycker jag.

Men det är vad DU tycker och känner som är det avgörande. Frågan är dock Jocke, om du säger som du gör för att du innerst inne verkligen värnar om människors integritet, eller om det spjärnar emot för att det känns obehagligt att fota i smyg? För det är två helt skilda saker. Hur det är med detta innerst inne vet bara du. Och på sikt är andras åsikter på detta forum ointressanta, det relevanta är din utveckling som fotograf/gatufotograf. Så lyssna noga på ditt hjärta och dina känslor, var 100% ärlig mot dig själv och skit i oss! Främst i mig! :)

P-E

*Alltså den nya generationens ikoner, ej de gamla Gudarna.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-08-01 19:56

Intressanta och välformulerade tankar där Per-Erik. Jag tycker du lyckas ställa saken på sin spets på ett kul sätt! Dock måste jag därför skriva ett ganska långt svar!:-)

Jag tror också att om man hade frågat de mest etablerade gatufotograferna (enligt din beskrivning) så hade förmodligen alla sagt nej. Precis som jag skriver i texten är det förhållningssättet djupt rotat inom gatufotografin.

Jag håller också med dig om att gatufotografin skulle förlora något väsentligt om det fanns ett krav att alltid fråga om lov. En del händelser och ögonblick kan helt enkelt bara fångas om fotografen i praktiken är osynlig och agerar omedelbart. Några av de absolut bästa gatufotobilderna genom tiderna är trots allt tagna på det sättet.

Varför väljer då jag att fråga om lov så ofta som möjligt? Jo, för mig är mina medmänniskors integritet faktiskt ganska viktig. Jag brukar ofta fundera så här när jag är ute och fotograferar: ”om jag inte hade varit fotograf och utsatts för detta, hur hade jag reagerat? Vad hade jag tyckt? Hade det varit okej?”.

Personligen tror jag det är viktigt att tänka i dessa banor. Annars riskerar vi fotografer att framträda som väldigt obehagliga för omgivningen.

Slutligen. Tycker jag det är jobbigt att fota i smyg? Både ja och nej. Om jag inser att en riktigt bra bild bara kan komma till om jag knäpper utan att fråga - då gör jag tveklöst det. Så jobbigt tycker jag inte att det är. Men går det att få ett slags okej och ändå få till bilden som jag önskar. Då väljer jag hellre den metoden. :-)