SE BILDEN
Varför är det så svårt att välja ut sina bästa bilder?
Den här bilden är nog en av de bästa som jag har tagit under de senaste åren enligt mig själv. Ett enkelt och avskalat porträtt som har både innehåll, komposition och känsla.
Med jämna mellanrum får jag för mig att jag ska sätta ihop en portfolio av något slag. Då snackar jag inte i första hand om en portfolio på webben - utan antingen en bildmapp med riktigt fina printar, eller varför inte en snygg bok.
Men varje gång jag funderar på saken så kör jag mer eller mindre fast omedelbart. Jag klarar helt enkelt inte av att välja ut mina bästa bilder. Foton som jag ena dagen tycker är helgjutna känns trista och förutsägbara nästa dag. Så av ren frustration ger jag alltid upp inom ett par dagar.
Ibland önskar jag att jag hade en personlig redaktör av något slag som kunde hjälpa mig att gå igenom mina bilder och sätta ihop en riktigt bra portfolio. En person som kunde hitta en linje bland alla dessa motiv och se på saken med friska och oförstörda ögon. Det hade varit förbaskat kul.
Varför ska man då ha en portfolio, kanske någon undrar. Tja, det är såklart ingen nödvändighet. Men jag tror det kan vara väldigt vettigt för ens egen del som fotograf. Det handlar nog om att sammanställa sin fotografiska gärning och om att få en slags överblick över sitt eget fotograferande.
Samtidigt kan en portfolio säkert vara bra om man vill analysera och utvärdera sin personliga fotografiska stil. För den borde rimligen framträda ganska tydligt i en portfolio. Hur som helst, i denna bloggpost har jag sammanställt en liten miniportfolio. Fast i morgon har jag säkert redan ändrat mig…
Ännu ett porträtt som jag verkligen gillar. Återigen på grund av enkelheten och direktheten.
Den här bilden återkommer jag ofta till. Förmodligen är det bildens öppna och poetiska anslag som gör att jag gillar den.
Jag märker att det blir många bilder på människor. Så där finns uppenbarligen något som ständigt återkommer.
Fråga mig inte vad det är som jag gillar med den här bilden - jag har nämligen inget riktig bra svar. Men jag gillar den.
Den här bilden uppskattar jag på grund av komplexiteten i kompositionen och för att det händer flera saker samtidigt.
Ett av mina gatufotoporträtt. Jag är nöjd med nästan alla. Men här tyckte jag att jag hittade något i kvinnans hår som går igen i klottret.
Ännu ett gatufotoporträtt. En modern version av fiskaregubben - eller något sådant.
Glad tant med motsträvig hund. Två skäl till varför jag väljer den här bilden.
En bild som jag tycker har humor. Därför gillar jag den.
En lite bisarr bild på något sätt. Kanske borde den inte få vara med. Men just den här gången får den vara med.
Avslutningsvis ännu ett enkelt porträtt.
Tja, vad säger man? Är detta några av mina bästa bilder? När jag tittar på dom nu så tvekar jag redan. Men när jag sammanställde bilderna så upptäckte jag i alla fall några intressanta saker. Bland annat att jag framförallt tycks gilla mina porträtt och mina gatufotobilder - och då speciellt de som är tagna rakt på och som är relativt enkelt uppbyggda. Men jag märkte också att jag föredrog mina analoga svartvita bilder!
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta. För det kan egentligen bara bero på att jag är inne i en sådan fas just nu. Eller också finns det något där som är viktigt för mig.
Fan - nu har jag verkligen ställt till det för mig själv...
Jag gillar dem, jag är verkligen ingen expert så jag kan inte ge ngn bra förklarning jag heller.
Något som går igen tycker jag är, bra kontakt/ögonkontakt, flera av bilderna får mig att undra, skulle vilja veta mer om bilden, jag kan fantisera lite vad jag tror om bilden men har ju ingen aning om jag är sanningen nära sådant är lite kul.
Gillar att de är i sv.
Mvh, Daniel
Det fina med fotografi, tycker jag, är att man faktiskt inte behöver vara någon expert för att kunna ha värdefulla åsikter.
Jag tycker det du skrev om ögonkontakt och att du skulle vilja veta mer om personerna var en mycket bra reflektion som jag själv faktiskt inte riktigt har tänkt på. Tack!
/Per
Tack för din kommentar!
Man kan inte vara fyra sorters fotograf på en gång, utan vill du berätta något, bestäm dig för det och låt bilderna följa med. Vill du visa folk, vill du berätta om en sorg, glädje, en händelse, en tanke om dig själv? Ta reda på det och välj bilder sedan.
Alla de här bilderna har ju kvalitet, men det jag frågar mig är VAD vill du berätta? När du gjort det klart för dig, då kan du enklare välja bilder.
Ett bra tips är att lägga de bästa bilderna i en EGEN mapp o bläddra i den, om o om igen, tills bara de aldra bästa är kvar,,,du är mycket duktig fotograf, ta nu bara reda på varför du plåtar o vad du vill berätta om, så blir det här succe,,,ha det gott
mickeb
Det fina med fotografi, tycker jag, är att man faktiskt inte behöver vara någon expert för att kunna ha värdefulla åsikter.
Jag tycker det du skrev om ögonkontakt och att du skulle vilja veta mer om personerna var en mycket bra reflektion som jag själv faktiskt inte riktigt har tänkt på. Tack!
Man får väl göra flera olika portfolios i så fall. En med sina porträtt, en med sina gatufotobilder, osv, osv. Och det kan ju faktiskt bli en både spännande och utvecklande resa när jag tänker på det.
Stort tack för dina mycket positiva omdömen. Verkligen riktigt roligt att höra. Det ger en extra sporre att fortsätta. Som sagt - stort tack!
Det går inte att värdera alla bilder utifrån samma utgångspunkt. En bild med stark form har sitt värde och en bild med starkt innehåll sitt. Jag är inne på Mickes linje. Lev med dina bästa bilder så utkristaliserar sig de allra bästa efter ett tag.
För specifika ändamål är det enklare att göra urval då man har ett definierat syfte och en tydlig målgrupp,
Ja, jag ska faktiskt börja med att sätta ihop en bok med mina analoga svartvita favoritporträtt genom åren. Därefter en gatufotobok om Karlskrona. Det får bli starten.
Förmodligen kommer jag även att skriva ut mina porträtt på fint papper och ha i en snygg mapp också.
Sedan får jag se hur jag går vidare.
Jag har en polare som skriver låtar. Det har han hållit på med de senaste 20 åren. Men någon skiva har det aldrig blivit. För så snart han har spelat in och fått tio låtar producerade så tycker han att de är för kass. Och att han minsann kan göra bättre och måste slipa om några detaljer. Han blir liksom aldrig nöjd, fast att han älskade låtarna när han spelade in dem.
Vad vill jag då komma med detta exempel - jo att ens fokus och preferenser är i ständig rörelse. Mer hos vissa personer och mindre hos andra. Och om man är i en utvecklingsfas, vilket jag tror du befinner dig i just nu, så omvärderar man ständigt sina val och sitt synsätt på vad som är "rätt" och "snyggt".
Tipset om att slänga in ett gäng favvobilder i en mapp och sedan låta de mogna under en tid är nog inte så dumt. Med tiden kommer nog de riktiga guldkornen att utkristallisera sig.
Det får helt enkelt bli några mappar med utvalda bilder av olika kategorier. Jag tror också på den metoden.
Jag ska faktiskt göra det med en gång! :-)