SE BILDEN

Fotostil, fotografiskt signum och Göran Segeholm

I flera år har jag funderat kring det där med att jobba fram en personlig fotografisk stil, något som verkligen är en utmaning. Jag mejlade till och med Göran Segeholm för ett tag sedan eftersom han undervisar i ämnet. Han lovade att återkomma, men gjorde sedan aldrig det.

Nu är detta på inget sätt en attack på den förträfflige och mycket trevlige Göran Segeholm. Jag skrev till och med i mejlet som jag skickade till honom att det inte gjorde något om han inte svarade. För det var inga lätta frågor som jag ställde. Och man kan inte kräva hur mycket engagemang som helst av sina medmänniskor. Men om han läser detta får han ju såklart gärna höra av sig! ;-)

Nåväl. Hur definierar man då en fotografs bildmässiga stil? Om vi börjar med det rent tekniska så brukar fotografer som har en tydlig stil ofta ha gjort vissa tekniska val. Det kan exempelvis vara att fotografen främst tar svartvita bilder, kör med analog småbild, fasta gluggar och använder naturligt ljus hellre än blixtljus.

Därefter kommer valet av motivområde in  i bilden - eller genren som det också skulle kunna kallas. Alltså vad fotografen väljer att avbilda. Tydliga exempel på detta är Anton Corbijn som nästan bara tar porträtt på kändisar och  Sally Mann som valt sina barn och sin familj som huvudsakligt motiv.

Men mer då? Ja, det är nu det börjar bli lite krångligt tycker jag. För när man som fotograf har hittat tekniken och motivområdet man gillar så gäller det också att hitta sitt alldeles egna och personliga uttryck. Det vill säga sådant som handlar om bildkomposition, användandet av färger, ljus och så vidare.

Och det är väl då det som kallas för fotografiskt signum blir viktigt, antar jag. Om man ska göra en jämförelse så är det som att en sångare måste hitta sin egen unika röst. Den som klingar igenom oavsett vad sångaren sjunger för något. Och det är detta jag personligen finner allra svårast.

För hur kretar en fotograf fram sitt personliga signum? Och för att göra det ännu svårare. Tänk om man som fotograf älskar att variera sig? Hur fasiken blir man tydlig i sin fotostil då? Eller är det som fotografen Micke Berg uttryckte det i sin blogg:

"Hoppa ner i din egen balja tusen ggr, pröva allt i din egen balja och skit i andra, skit i alla nya filmer, nya böcker, nya bilder och se tiden ann. En annan dag, då du har hoppat ner i din egen balja två tusen ggr och utvecklat något där, kan du kolla på lite annat och se vad du tycker…”

2011-02-20 12:37   gorse

Jag tvivlar på att det finns bildstilar så det räcker till alla. Jag tror att så fort man försöker utveckla en personlig stil så har man i samma ögonblick lagt begränsningar på sig själv. Jag tror att man får personlig stil i det ögonblick man fotograferat så länge att man omedvetet fått en viss stil på sina bilder helt enkelt för att man blivit hyggligt bra på att fotografera med de metoder man upptäckt funkar. Man får en personlig stil när omgivningen upptäcker att man har en personlig stil, aldrig tidigare. Precis som en datahacker aldrig blir hacker föränn dess att omgivningen säger att man är en hacker. Finns ingen anledning egentligen att försöka hitta sin stil, det är svårt nog att lära sig fotografera bra. När man äntligen har lyckats lära sig fotografera bra, så har man på köpet fått en viss stil och omgivningen har redan upptäckt stilen långt innan man själv har gjort det. Acceptans av omgivningen kan aldrig köpas.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-20 16:39

Hmmm. Jag håller med dig Göran - och samtidigt inte! ;-)

Det jag kan skriva under på är att en fotostil nog kan växa fram automatiskt genom att man fotar på det sätt man gillar. Det är nog lite det Micke Berg är ute efter i citatet ovan. Jag håller också med om att man inte ska vara för fixerad vid att försöka hitta en speciell stil. Då kan det nog bli konstlat.

Däremot tycker jag tvärtemot dig att det är vettigt att försöka identifiera sin stil. I alla fall om man vill utvecklas och komma vidare. Precis som en skicklig idrottare gärna studerar sin stil för att hitta vägar att bli ännu bättre.

2011-02-20 13:05   Instantclassic

Men hur skall den avgöras? Av vem eller vilka? Inom vilken tidsrymd skall fotografierna avkodas som personliga resp. opersonliga? Och vad innebär begreppet personlig? Vad skulle essensen vara oavsett omständigheter?

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-20 16:42

Allting avgörs såklart av omgivningen och den kontext man befinner sig i. Om jag nu förstod ditt inlägg korrekt! :-)

2011-02-20 13:07   gors

Kära Joakim

Jag håller på att skriva en hel bok som försöker besvara din fråga, så därför får du räkna med att det tar lite tid. Den kommer ut i höst och heter då förmodligen något i stil med "Fotografens tysta kunskap". Problemet med att besvara ditt mejl är att jag för ögonblicket är djupt insyltad i många olika tankegångar kring detta. Jag överväger minst en miljon olika sätt att bäst formulera det jag vill ha sagt, och det gör att jag känner ett visst motstånd för att sätta någonting på pränt offentligt i ett mejl.

Till hösten kommer jag förhoppningsvis att kunna ge dig ett kort, välformulerat svar som ringar in det viktigaste.

Dick Svedenborn 2011-02-20 14:17

Den boken längtar jag redan efter!
/Dick

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-20 16:30

Kul att du läste inlägget Göran. Som du säkert förstod var passningen till dig skriven med glimten i ögat. :-)

Jag ser fram emot din bok i ämnet. Den ska bli mycket spännande att läsa och personligen tycker jag det är precis en sådan bok som saknas i floran av fotoböcker. Så lycka till med författandet! :-)

2011-02-20 14:38   captocauda

Mina synpunkter väldigt kortfattat...
Håller med om det mesta Göran Sedvall säger här varför konsekvent hålla sig till en stil när man kan ha flera. I sanning är det viktigt för många eftersom det anses fint och konstnärligt.

Fotografins styrka är att man har friheten att välja tycker jag.

Snokade runt lite på din hemsida och konstaterade att jag uppskattade bilderna du visar där också.

Mvh Sam

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-20 16:48

Jag håller inte riktigt med dig där Sam! ;-)

Precis som det är viktigt för musiker att hitta sin musikaliska stil så tror jag att det är viktigt för en fotograf att hitta sin stil. I alla fall om man vill utvecklas och göra avtryck. En musiker som ständigt byter musikstil brukar sällan lyckas. Jag tror det är samma sak för en fotograf.

Titta på de fotografer som vi anser är de bästa, de vi hör talas om och som får sina bilder visade på museer och gallerior. Alla har de en mycket konkret och tydlig stil. De kör sin grej helt enkelt. Men detta är såklart bara viktigt om du som fotograf verkligen vill nå extra långt. De flesta nöjer sig nog med att bli duktiga fotografer.

Tack för din kommentar förresten. Kul att du gillade bilderna! :-)

captocauda 2011-02-20 17:47

Jag har missat att du i ditt inlägg menade att den personliga stilen skulle leda till framgång, då är vi ju inne på helt andra tankegångar. Dessutom menade jag inte att byta stil titt som tätt utan att det går att ha mer än en stil samtidigt. Framgångsrika musiker byter ofta stil när dem väl gjort framgång genom anpassa sig efter det skivbolaget tror att folk vill lyssna på. :-)

2011-02-20 14:48   Dick Svedenborn

Frågan om bildstil finns också hos mig ganska mycket och jag är lite på Goran Sedvalls linje. En stil är något man får efter idogt kämpande och det är lätt att det blir ytligt och syntetiskt och mer ett maner om man ägnar för mycket energi åt att bygga sin stil. Jag tror att stilen alstras av engagemang för det man vill berätta och formen som ger liv och engagemang åt just din berättelse. Jag tror inte som Göran att stilarna tar slut, varje fotograf har möjlighet att ha ett personligt förhållningssätt till sitt fotograferande vilket förr eller senare syns. Läste nyligen en bok som gav mycket tankar kring området. ”Street photography now” av Sophie Howarth och Stephen McLaren. En fotobok om gatufotografi där varje fotografs drivkrafter och förhållningssätt kort beskrivs. Boken visar att gatufotografi är ett sätt att berätta om sin samtid, varje person har sin ingång och drivkraft. Själv bloggar jag också om fotografi, ett sätt att försöka fördjupa mitt engagemang och mitt berättande genom fotografi, kanske får jag en stil så småningom. På www.bildsnack.wordpress.com går det att läsa mer.

captocauda 2011-02-20 14:58

"Jag tror att stilen alstras av engagemang för det man vill berätta och formen som ger liv och engagemang åt just din berättelse."

Här träffade du huvudet på spiken.

Dick Svedenborn 2011-02-20 15:05

Tack, kul att mitt språk hittade rätt hos dig!

Grevture 2011-02-20 16:40

Jag tycker både Göran Sedvall och Dick Svedenborn beskriver det hela bra.

Själv tycker jag delvis att frågan "Vilken stil skall jag ha?" är att tänka bakvänt. Jag tror det ofta är mer konstruktivt att först fundera vad det är man vill ha sagt eller få berättat, och sedan till vem man vänder sig. Alltså, de klassiska frågorna "målgrupp och syfte" som är grunden till det mesta när man vill förmedla något. När man väl insett vad det är man vill berätta och för vem, ja då kommer nog stilen på många sätt ge sig självt utifrån vem man är. Du har ett syfte, du har en målgrupp, du häller sedan på din personlighet över det hela och plötsligt har du en stil.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-20 16:58

"Jag tror att stilen alstras av engagemang för det man vill berätta och formen som ger liv och engagemang åt just din berättelse."

Det ligger nog mycket i detta som du skriver Dick. Engagemang och intresse är väldigt viktigt. Ja, faktiskt själva grundfundamentet till varför man sysslar med något.

Men när det gäller en fotografs bildstil tror jag något mer behövs. En slags medvetenhet. I alla fall om man verkligen vill jobba fram ett tydlig och personligt uttryck.

Martin: Det där håller jag faktiskt med om. Att ha något att berätta är väldigt viktigt. Ofta är det ju det som saknas. I alla fall är det min erfarenhet.

Dick Svedenborn 2011-02-20 18:52

Håller med dig om medvetenhet, men jag tror det är i sitt förhållningsätt till berättelsen och ämnet som medvetenheten gör störst nytta. Jag ser bildstil som din berättarröst, den måste man såklart vara medveten om men det får inte bli för mycket retorik.

2011-02-20 16:05   Jenac

Visst kan man hitta en stil och bli extra vass på en viss sorts fotografi. Precis som Sjöberg var bäst på höjdhopp och inte världsbäst på 100 meter. Sedan finns det säkert några fotografer som är mer 10-kampare och skickliga på flera grenar (och precis som jag har lite extra respekt för 10-kamparna så måste jag medge att jag personligen beundrar fotografer som är skicklig i många olika gener/temprament/etc lite mer).
Jag tror att bildstil inte sällan är kopplat till ett genuit intresse för ett visst ämne (sport, människor, natur, livsöden, krig etc). Förståelsen och intresset för ett visst ämne gör att man får orken att verkligen fotografera "själen" i sitt favoritämne. Svårt att se att en icke naturintresserad person kan sitta i skogen en vecka och vänta på det perfekta ljuset t.ex.
Om man har en egen bildstil behöver den ju inte vara unik för att vara intressant, med tanke på antalet fotografer idag är det nog svårt att vara helt unik precis som GS påpekar. Så antalet Boklövare som dyker upp med en helt ny unik fotograferingsstil kommer nog forsätta var rätt litet. Fast fortsätta exprimenter måste man ju, kanske kommer man på någon V-stil rätt som det är. Även Pencillinet upptäcktes av en slump...

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-20 17:05

Håller verkligen med dig Johan. Jag har tänkt precis som du i det här fallet! :-)

Det du skriver om att man inte behöver vara unik är intressant också. Jag skulle till och med vilja sticka ut hakan och påstå att många fotografer tar en genväg genom att imitera en annan fotografs stil. Något som förvånansvärt ofta går vägen dessutom.

2011-02-20 16:59   masterpower

Jag tror att det finns oändligt många bildstilar eller iaf många. En bildstil- enligt mig- kan ha ett mönster inom teknik, ljussättning, val av motiv osv. Men det finns mer som man tillför em stil som fotograf. När det gäller tex. porträtt så avspeglas en fotografs stil på olika sätt hos de personer som porträtteras. Vilket skapar bilder med samma objekt men med olika stilar. Jag var just idag på Fotografiska där Sarah Moons verk är uppe för tillfälligt. Hon har en unik stil som utmärkar sig tekniskt som bildspråkmässigt. Det finns tusentals andra som skulle kunna göra "samma bilder" men frågan är om de förmedlar samma känsla? När 100 bilder av en och samma fotograf ställs upp, får man tydliga tecken på den unika stilen. Sarahs bilder gav inga klara tecken. Jag uppfattade bilderna som sorgbetyngade, okompletta. Det kändes som om hon ville att betraktaren ska fylla ut med egen fantasi...!? Ett flertal av bilderna avspeglar kvinnor, och oftast med ljus endast på ena sidan ansiktet alternativt täckt andra halva. Alla bilder var tekniskt ur fokus. Bra eller dåligt? Tror inte att någon kan svara på det ....

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-20 17:45

Håller med dig Bashar. Fotostilen uppstår ur en kombination av faktorer som de du nämner i din kommentar. Jag håller också med dig om att det sedan finns något mer utöver detta. Och det är väl det som numera har börjats definieras som "fotografiskt signum". Om jag förstått saken rätt.

2011-02-20 17:13   Chasid

Jag kanske också ska ta och skriva en bok utifrån mina funderingar om ett personligt fotografiskt uttryck :)
Här går det att läsa mer om de funderingarna: Var inte en fotografisk härmapa utan försök att hitta ditt eget personliga uttryck:
http://www.fotosidan.se/blogs/chasid/var-inte-en-harmapa-utan-hitta.htm
//Chasid

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-20 17:21

Kul! Jag läste ditt intressanta inlägg tidigare Mikael. Det var bland annat det som sporrade mig att skriva mitt egna.

Som sagt, skulle vara spännande att läsa dina vidare tankar kring fotostil. Jag hoppas du skriver ett blogginlägg i ämnet. :-)

2011-02-20 19:49   TH-56

Jag tror att så fort man börjar att fundera på sin bildstil så har man
redan förlorat nå't,precis som G Sedvall är inne på.
Bildstil är något som kommer naturligt efter många års foto,
allt innan är" inspiration" och direkta plagiat av andra och skall vara det.
Det är på så sätt man lär sig och det förhoppningsvis utkristalliseras en stil
som man kan kalla sin egen.Man plockar lite här och där av det man gillar.
Man fotar helt enkelt på ett sätt som tillfredställer en själv och som inte
känns krystat och konstruerat.
Att försöka skapa sig en stil för sakens skull är inte den naturliga utvecklingen
mot bra bilder,även om undantag säkert finns.
Det är i alla fall mina tankar .

Thomas

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-20 20:14

Jag vet inte om jag håller med eller inte Thomas. Kanske har du rätt, kanske inte. Möjligen blir det för "akademiskt" att fundera över det där med fotostil och möjligen förstör det något naturligt som du säger.

Samtidigt tror jag som sagt det kan vara vettigt att fundera kring detta. Jag gör återigen jämförelsen med en idrottsman som granskar sig själv för att se sina svagheter och styrkor för att sedan kunna förbättra sig.

Det handlar alltså om en medvetenhet kring vad man sysslar med. Men som sagt, det kanske inte ens är nödvändigt.

TH-56 2011-02-20 22:47

Naturligtvis finns inga rätt eller fel,bara åsikter.Hur man ser på sitt eget fotande är ju väldigt personligt.Jag är som du,väldigt varierad i mina motiv,och då känns det ju naturligt att ifrågasätta
sin bildstil.Jag tycker bara det är ett stort plus att vara mångsidig,det gör att fotandet aldrig blir
tråkigt.Och en bildstil har vi ju alla,även om vi själva kanske inte reflekterar över den.

TH

2011-02-20 21:40   froderberg

Att vissa har en utvecklad bildstil verkar alla vara eniga om. Men om stil är, kan eller bör vara något man medvetet styr verkar inte lika klart.

Att skickliga fotografer kan applicera en stil, ett manér vid en fotografering tror jag de flesta inser. Det går att göra ljusa kommersiella bilder om man vill det.

Signum som du pratar om är det som är typiskt för fotografen. Jag tror inte att det finns någon konflikt mellan att ha ett signum och kunna variera sig.

Om vi pratar uppdrag så är det antingen kundens behov av stil som gäller. Då blir fotografens signum ett svagt intryck. Eller så är kunden ute efter fotografens signum och vill att det ska synas i bilderna. När Lars Tunbjörk hyrdes in för att ta reklambilderna till Simon & Thomas nya förra inredningsprogram var det för att hans egen stil passade perfekt till jobbet.

Det var kanske ett extremt exempel, men här är en fotograf bland många som har ett tydligt signum. Bilderna är väldigt svala och estetiska. Formerna framhävs. Nästan lite Apple-design över bilderna: http://www.svarteld.com/

Om du är orolig för att det inte ska gå att variera sig tror jag du är orolig i överkant. Jag komponerar väldigt mycket, är svag för linjer, och det tror jag är en sak som kan vara genomgående i det mesta jag gör. Det ser jag inte som en begränsning.

Jag tycker det är kul med fotografer som hittat en lämplig stil för olika fotoprojekt. Är det en duktig fotograf ser man ändå dennes signum i bilderna.

Alla bilder kan inte vara ett exempel på ens typiska stil. De har mer eller mindre spår av ens signum. För mig är detta också en del i ordet signum. Stil är något tydligt, signum är något mer sublimt.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-21 08:54

Jag delar dina åsikter fullt ut Magnus. Ett par funderingar bara.

Om vi tar exemplet Anton Corbijn som jag nämner så tror jag ingen skulle kontakta honom och be honom fota med en annan stil. Alltså, om du är riktigt duktig på att hitta din personliga stil så har du skapat dig en nisch. Ungefär som ett företag som har en viss produkt att erbjuda. Det är en väldig fördel för en fotograf.

(Nu är såklart Anton Corbijn ett extremfall. De flesta fotografer har stor nytta av att kunna anpassa sig efter kundens behov.)

Men frågan är då, vilket många verkar vara inne på, om man medvetet ska försöka skapa sin stil eller om man bara ska låta den växa fram. Kanske är det som med en sångerska. Hon jobbar förmodligen fram sin röst genom att öva väldigt mycket. Och möjligen är det nyckeln till ens personliga stil. Övning tillsammans med att man fotar det man är intresserad av och känner engagemang för. Och tillsammans med den utrustning man föredrar så växer alltså stilen fram ur detta.

Samtidigt uppstår frågan. Kan man snabba på processen genom att vara medveten om vad som krävs? Alltså helt enkelt genom att definiera de avgörande faktorerna och sedan göra strategiska val. Personligen tror jag nog att det går. Fast frågan är om det är önskvärt. Precis som du också skriver.

2011-02-20 23:27   rolju

Om jag slår på radion mitt i ett gitarrsolo på en låt jag aldrig hört förut kan jag ofta gissa mig till om det är Eric Clapton, Jimi Hendrix, Ritchie Blackmore eller ytterligare ett antal gitarrister som på ett personligt sätt spelar med en bluesbaserad stil. Men jag tror inte att de satt sig ned och bestämt sig för hur de ska låta. Troligare är att de drogs till en viss stil och råkade ha en personlighet som färgar deras spelstil så att den är igenkännlig. I fallet foto tror jag att man dras till en viss stil (naturfoto, gatufoto, osv) som sedan ens personlighet påverkar på olika sätt. Jag själv gillar till exempel landskapsfoto, men gillar inte att gå upp på morgonen alltså tar jag mer solnedgångar än uppgångar. Detta sammanfaller med en stor del av mänskligheten, alltså blir jag inte så unik. Den unike personen kanske vaknar tidigt och fotar tidiga soluppgångar?
Intressant diskussion!
Mvh /Roffe

Dick Svedenborn 2011-02-21 00:00

Klok analogi!

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-21 10:48

Det ligger mycket i det du skriver Rolf. Tack för din kommentar.

2011-02-20 23:56   bildsten

Mycket intressant diskussion där de inblandade närmar sej ämnet med en viss ödmjukhet. :-)

Det finns fotografer som genom sitt motivval har en speciell stil. Men när vederbörande tar andra bilder än de han/hon blivit känd för så syns det inte, eller är knappt märkbart. Jag tror att en fotografisk stil är vanligare hos de som ska förtjäna sitt bröd på fotograferandet. Om det är därför de förtjänar brödet eller om det är något annat är svårt att veta. En beställare värdesätter mycket annat än en speciell bildstil. Många yrkesfotografer driver för övrigt egna projekt där de odlar en annan stil än den kommersiella.

För några år sedan lästa jag fotografisk historia. Det var mycket intressant och många av de fotografers bilder som jag fick anledning att se då visade ibland en tydlig fotografisk stil. Oftast beträffande motivval i vid bemärkelse, i andra fall när det gällde ljuset eller närheten till sitt motiv. Jag konstaterade då att jag fuskat i många stilar under årens lopp och kunde se hos mej själv någon slags utveckling när det gällde motiv och komposition.

Jag har fotograferat rätt flitigt som amatör i precis 50 år i år men inte upptäckt att jag har någon särskild stil och har naturligtvis inte behövt någon heller. Ska jag beskriva mej själv så kallar jag mej för en berättande fotograf, dokumentär låter lite väl högtidligt, men ser jag i backspegeln så är nog en del av bilderna dokumentära och visar vad jag och andra runt mej varit med om. Ambitionen har varit att bilderna dessutom ska vara hyggligt välkomponerade och tekniskt acceptabla. Men någon stil har jag inte och lär knappast skaffa det heller med det yviga motivvalet som jag har. Jag fotograferar för att det är roligt. Det borde flera göra istället för att bekymra sej om att skaffa en stil. Fotograferar man väldigt mycket så kommer den kanske, kanske inte.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-21 10:51

Kloka synpunkter Sten.Jag håller med dig. Tack för din kommentar.

2011-03-03 23:22   Gun-Inger Arvidsson

Hoppas du finner din stil.

Jag var ett tag mycket i Dublin tillsammans med fotokompisar från Malmö.
Därborta kallar de vissa bilder för "Ingerbilder".

Det var de där enkla bilderna jag tagit med tyngpunkt på linjekompositioner. Ganska kul när jag hörde det om mig.

För härförleden tittade Elmfeldt in på min sida och tyckte alla mina bilder var så ???????jag kommer inte ihåg hans uttryck nu. Strunt i vad han skriver tänkte jag för jag har mycket
dokumentära bilder ännu på min sida. Jag tycker själv nämligen att fotografera samtiden för framtiden är det viktigaste en fotograf kan göra.

Jag skall lägga in andra bilder när jag känner för det.

Ha det bra och hitta din stil inte vet jag vilken just du vill ha.
Dina bilder är i vart fall allatiders.

Hälsningar
Gun-Inger

Svar från Joakim K E Johansson 2011-03-04 08:43

Tack för din kommentar Gun-Inger! Kul att du gillar mina bilder, det gläder mig! :-)

Jag kikade in bland dina bilder och jag förstår vad dina vänner menade när de kallade dina bilder för ”Ingerbilder”. Jag ser ett tydligt uttryck i dina bilder och som du skriver handlar det mycket om linjer, men också färger.

Många väldigt bra bilder för övrigt. Skulle vara kul att se lite fler gamla dokumentära alster. Jag hoppas du lägger upp sådana när du blir sugen på det! :-)