SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

Lider gatufotografin av för mycket nostalgi?

Det är nog ingen överdrift att påstå att gatufotograferandet har blivit lite trendigt den senaste tiden. Fler och fler tycks leta sig ut i våra stadsmiljöer med sina kameror för att ägna sig åt denna ädla och klassiska fotokonst.

Jag tillhör själv en av alla dessa fotografer som emellanåt går gata upp och gata ner i jakten på bra bilder. Det är kul och givande och man kan nästan göra det när som helst. Man behöver inte ens någon speciell utrustning. En enkel kamera och lite tålamod är allt som krävs.

Men en sak som har slagit mig i allt detta är att de gatubilder som oftast visas upp och får beröm i olika sammanhang tycks lida av en slags nostalgi. Ibland känns det rent av som om ingenting har hänt sedan Henri Cartier-Bresson nötte sina skor på de Parisiska gatorna i början av förra seklet.

Det är nästan alltid svartvita bilder med typiska kompositioner och välkända uttryck. Och om fotografen har lyckats fånga en klassisk känsla i sina bilder är det precis som om han eller hon verkligen har gjort något enastående bra.

Ibland undrar jag var den moderna gatufotografin finns? Den som speglar vår tid och inte bara försöker återskapa det förgångna. Eller var det helt enkelt så att dessa gatufotografins pionjärer var så skickliga att de lyckades fånga något som gäller ännu idag? Det vill säga stadens och människans allra innersta väsen?

P.S. Jag inser att även jag själv letar efter dessa typiska och klassiska motiv när jag gatufotograferar.

Inlagt 2011-02-13 16:21 | Läst 7870 ggr. | Permalink

2011-02-13 17:09 Tomasz

Den bästa frågan på länge! Jag är beredd att svara ja på den men jag vill tänka lite mer först, hoppas din fråga väcker funderingar hos fler.

Ha det gott! /Thomas

2011-02-13 17:43 gatosi

När jag började bli intresserad av gatufoto då hade det mestadels att göra med att alla bryggor och rosor i hela världen redan verkade ha fotats. Det har säkert blivit ännu mer uttjatade motiv med att digitalfotografin underlättar att ta bilder.
Om man då undrar när och var det numera egentligen är möjligt att ta unika bilder så kommer man på gatufoto. (Dvs. jag kom på det, det kan kanske finnas andra anledningar också). GF tyckte jag var någonting som bjuder på ständigt växlande motiv och som säger en något om världen även om 20 år, som ett gammalt vin som har fått dokumentär smak.
Mycket möjligt att GF nu har blivit mode och för att få bekräftande fotar man på beprövat vis. Men då blir det "rosfoto i GF-format". Jag tror faktiskt att man rätt snart kommer att tröttna lika mycket på "GF-rosor" som på makro-rosor, nämligen när många lägger märke till det du påpekar: Alldeles för många likartade foton i välkänd stil..
Jag är alltså optimist att det bara är en tidsfråga tills "nostalgin" släpper. Eller hela fotograferandet för den delen. Kanske kommer folk inom kort känna behovet av att återgå till klassiskt bildskapande eller målning på foto eller vad vet jag.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-13 19:57

Intressanta tankar Katja. Jag gillar uttrycket "rosfot i GF-format" Kul! :-)

När jag hade skrivit inlägget funderade jag vidare på saken samtidigt som vi åkte till stormarknaden för att handla. Och då slog det mig att något av det som jag tycker mig sakna är gatufoto i de miljöer som idag är våra naturliga mötesplatser.

I många småstäder exempelvis är det inte alltid stadens centrum som är händelsernas centrum. Särskilt inte under våra bistra skandinaviska vintrar. Istället är det köpcentret, Gallerian, IKEA, bensinmacken, och så vidare. Och från dessa platser ser man ju mer eller mindre aldrig några bilder som är seriöst tagna.

2011-02-13 18:47 kiwawa

Är inte den nya gatufotografin att fota portar, översnöade(icke använda) cyklar och fönster.
/Janne

2011-02-13 18:50 Benganbus

Jag är inte riktigt säker på om det vi ser i bla Poolen Gatufoto här på Fotosidan är annat än gatudokumentärer!? ;) :)
Å så e nog min uppfattning att de flesta "gatufotografer" e litet blyga!?
Nu menar jag inte att man skall vara framfusig, utan jag tycker mera den gemensamma nämnaren är, "Vågar jag fota, tänk om nå'n säger nå't att jag inte får fota här!?" ;)
Å så blir det litet fotande bakifrån, med en lång rubrik till bilden som skall förklara vad bilden skall föreställa!

Eller så e man bara på gatan med kameran över nå'n dag, "Ska vi träffas på lördag och gatufota!" :)
Och då hinner man knappt prata av sig med sina polare, och att då även hinna att fota dessutom,
det tror inte jag att det funkar!
Gatufoto e som att fiska, man måste ha tålamod och under tiden njuta av omgivningen och stunden, för ibland blir det inget napp på flera dagar, se'n kommer man plötsligt in i ett helt stim med bra bilder! Å då gäller det att våga stå kvar och fota!

Å så e det nog som du säger, litet "gammaldags" gatufotobilder tas det, för man försöker nog härma sina idoler liksom!

Fast det finns en del fotografer här på Fotosidan som jag tycker fotar Gatufoto, och som ofta tar flera bilder på samma plats eller runt om en företelse, precis som "de gamle" även har gjort.
Som ett fotoprojekt alltså, fast på stundens ingivelse! Det kan vara bilder inne på en krog, eller i en saluhall, eller nå't likande, som också sätter bilderna i ett sammanhang.

Det är väl det jag kan sakna bland många nutida gatufotografer, att våga stå kvar när det händer nå't intressant, och då kanske komma med i nå't intressant, och fortsätta att fota!
Och då kan det bli bra nutida gatufoto! :) Även fast alla bilder inte e tagna på gatan!
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-13 20:08

Det där kan jag skriva under på Bengt! Mycket av det som kallas gatufoto är egentligen främst dokumentation rakt uppochner. Så begreppet "gatudokumentärer" känns ganska så passande. Jag ingår nog i den kategorin själv! :-)

För övrigt är jag är inne på samma spår som du, det vill säga att många egentligen inte har något att berätta. Man har inte funderat på vad det är man vill förmedla, helt enkelt.

2011-02-13 22:05 froderberg

Mmmm. Mycket nostalgi ibland. Visst var de gamla gatufotograferna bra, men utvecklingen går vidare.

På sajten www.in-public.com finns många av de bästa gatufotograferna idag. De flesta fotograferar i färg till skillnad mot många i gatufotopoolen. Jag gillar att de kallar sajten "In public" eftersom det är en bättre beskrivning än "gatufoto". Det handlar ju om att fotografera människor eller spår av människor i publika miljöer om man ska förenkla det lite.

Lars Tunbjörks böcker "Landet utom sig" och "Borås Borås" är bra exempel på hur man kan ta gatufotografin vidare. För att inte tala om Martin Parr.

Det är nog lätt att falla i fällan och plåta mitt i stan och inte på andra platser där folk finns. För mig handlar gatufoto mycket om att berätta om hur det är att vara människa och då kan man ju inte bara hålla sig till city och klassiska gatufotobilder som tas om och om igen.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-02-14 10:08

Intressant det där du skriver om fotografering i publika miljöer. Det är ju ett mycket bättre tankesätt egentligen. Och det är nog också vad jag är ute efter. Martin Parr är förresten superskön. Verkligen ett klockrent exempel på vad jag menar.

Lägg till

SE BILDEN

Lider gatufotografin av för mycket nostalgi?

Tidigare blogginlägg

Länklista

SE BILDEN

Lider gatufotografin av för mycket nostalgi?

Tidigare blogginlägg

Kategorier

Länklista