SE BILDEN
SE BILDEN: Därför vägrar jag sälja min tio år gamla Fujifilm-kamera
I januari 2016 beställde jag mig en Fujifilm X-Pro2 och objektivet 18 mm/f2 från Cyberphoto i Umeå. Eftersom leveranserna av de då nysläppta kamerahusen dröjde, fick jag vänta ända till mars innan jag fick paketet. Jag minns fortfarande den härliga känslan när grejerna kom och jag packade upp kartongen hemma på köksbordet.
Drygt tio år senare har jag kvar både objektivet och kameran. Visst märks det att prylarna har några år på nacken nu. Jämfört med Fujifilms allra senaste grejer kan kombinationen uppfattas som lite seg – men jag älskar både kameran och gluggen och använder fortfarande båda regelbundet.
Brännvidden 18 mm på APS-C motsvarar som bekant ungefär 27 mm på fullformat. Det gör objektivet väldigt användbart för reportage och inte minst för gatufoto.
18 mm är också ett omfång som fungerar utmärkt för familjebilder, vardagsdokumentation och resefoto.
Objektivet (som började säljas 2012) har fått en hel del kritik genom åren för sina optiska brister, men jag tycker kritiken missar målet. Det jag uppskattar är stuket på gluggen, litenheten och optikens speciella karaktär. Ett objektiv behöver inte ha perfekt skärpa och detaljåtergivning för att vara bra. Det finns andra måttstockar.
När det gäller kamerahuset så gillar jag verkligen handhavandet, utseendet och den optiska genomsiktssökaren. Enligt min menig är X-Pro2 den bästa kameran av X-Pro-seriens tre versioner. Ettan har ett antal brister som är avgörande, inte minst den opålitliga och långsamma autofokusen. Och trean har allt för få förbättringar för att vara värd ett byte.
I digitalkameravärlden betraktas tio år gamla grejer som mer eller mindre obsoleta. Det är lite roligt med tanke på att jag har analoga kameror som är över 50 år gamla och som jag använder regelbundet. Fast samtidigt verkar den inställningen förändras. Jag har nämligen noterat att det i sociala medier och på Youtube håller på att växa fram ett allt större intresse kring äldre digitalkameror.
2015 gjorde jag och en kompis en kokbok om maten i Blekinge. Jag fotograferade allt från råvaror, maträtter, desserter och drinkar – till miljöbilder och porträtt – med mitt Fujinon 35 mm/f1,4, som är ett annat favoritobjektiv.
Fujinon 35 mm/f1,4 motsvarar lite drygt 50 mm på fullformat och är en utmärkt porträttglugg.
Ett annat "gammalt" objektiv som jag verkligen gillar är Fujinon 35 mm/f1,4 (som även det släpptes 2012). Jag köpte objektivet 2015 och har fortfarande kvar även det och använde det i ett professionellt sammanhang senast för ett par veckor sedan.
Det sägs att dessa två objektiv tillverkades med bildkänsla och karaktär i åtanke, inte för att vara optiskt perfekta som nyare objektiv från Fujifilm. Jag vet inte om det stämmer, eller om det bara är marknadsföringssnack, Det jag däremot vet är att jag aldrig kommer att sälja vare sig objektiven, eller min X-Pro2. Aldrig.

Undertecknad i Paris 2017 med ovan nämnda kombo. Foto: Magnus Fröderberg.


Redan under det tidiga 1930-talet, för alltså runt 90 år sedan, hade man fått fram objektiv som mycket väll kan användas än i dag:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/en-hundra-aar-gammal-objektivberaekning.htm
Tack för din kommentar, Peter! Och tack för din intressanta länk. Verkligen fascinerande.
/per-erik
Tack för det, Per-Erik! Som sagt, grejerna kommer inte att säljas :-)
Mvh
Fredrik
Tack för kommentaren, Fredrik! Kul att du också gillar X-Pro2 och använder samma gluggar som jag.
Det alltför perfekta kan vara perfekt för mycket, t ex att "återge verkligheten" men mindre lämpat för att ge särskild karaktär.
Jag har klamrat mig fast vid system Pentax och gillar deras objektiv som siktade på "bra bild" snarare än perfekt bild och nu börjar jag utforska vad ett bra pinhole"objektiv" kan användas till.
Jag har en Pentax LX och ett antal objektiv som jag använder ibland och som jag verkligen gillar. Så jag kan absolut förstå att du fastnat för Pentax optik.
Tack för kommentaren, Måns!
Jag imponeras när folk använder gamla digitala kameror för ambitiös fotografering. Det är en påminnare om att man inte alltid måste ha det senaste.
Det finns en tillfredsställelse i att använda en kamera under många år och verkligen "slita in den", tycker jag. För mig ger den avskavda färgen, reporna och bucklorna utrustningen en själ. Det är lite som med väl använda verktyg. Slitaget signalerar någonting.
Samtidigt kan jag förstå att du som jobbar så mycket professionellt vill ha de allra senaste grejerna. Är för övrigt också väldigt nyfiken på vad en X-pro4 kan erbjuda.
Tack för kommentaren, Gunnar!
Ja, det en riktigt trevlig och kompetent liten kamera som är lätt att gilla.
Eller vid närmare eftertanke, det vete fanken. Jag har blivit bortskämd av Sonyns autofokus, och den gamla X70 känns rätt racklig vid det här laget.
Däremot är jag jätteförtjust i min gamla Sony Nex-7, gärna med gammal halvformatsoptik.
Tack för kommentaren, Mattias!
Vissa kameror klarar sig tyvärr sämre över tid. Dock tycker jag att autofokusen på X-Pro2 fortfarande känns tillräckligt rapp för de flesta situationer. Sätter man en av Fujifilms nyare objektiv på huset är det inte jättestor skillnad jämfört med exempelvis X-T4, enligt min mening. Dock med reservationen för video. Där är X-Pro2 inte bra.
Sedan få man välja kamera efter vad man ska fota, känner jag. Om jag ska göra ett professionellt jobb eller av andra skäl har höga leveranskrav, använder jag trots allt min X-Pro2 främst som back-up.
Så är det helt klart. Det är kul med de här klassikerna som vägrar kännas omoderna. Fuji verkar ha fått till något enastående bra med XPro2. Lite som Nikons D700.
X70:n. Jo, sensorn och objektivet är toppen. Lite segt att komma till skott bara, men det funkar ibland.