SE BILDEN

SE BILDEN: Mina problem med känslor

Egentligen har jag inte riktigt tid med gatufoto just nu. Därför försöker jag klämma in fotograferandet där det finns luckor. Bland annat så jobbar jag inne i city ett par dagar i veckan och då passar jag på att lufsa runt med kameran under lunchen och en stund efter jobbet om jag hinner.

Sedan brukar jag åka in några timmar på en lördag ibland. Men det är mera sällan.

När jag är inne i stan på vardagar så knallar jag mest runt på Norrmalm. Främst kring Sergels torg, Drottninggatan, Hötorget och Sveavägen. Jag skjuter ganska förbehållslöst utan att tänka för mycket.

Håller fortfarande på att komma in i det analoga igen så det blir också en hel del "trial and error", så att säga. 

I den här bloggposten kan ni se några av mina senaste bilder. Plåtade med Pentax LX, SMC Pentax-M 35 mm f/2 och Tri-X 400.

När jag satt och tittade på bilderna i datorn insåg jag (återigen) att min stil är ganska klassisk på det där raka och registrerande sättet. Pang på rödbetan utan krusiduller, liksom. 

Ganska ofta tänker jag att det kanske hade varit en bra idé att gå mer efter känslor och stämningar. Alltså att anamma ett mer poetiskt bildspråk. Det finns flera fotografer som plåtar så och som jag verkligen gillar. Italienaren Giacomo Brunelli är ett exempel. 

Men varje gång jag försöker ge mig på det där poetiska stämnings- och känslofotograferandet så går det åt skogen. Jag har extremt svårt för det och tröttnar allt för snabbt. Kanske har jag inte ens förmågan, vad vet jag?

Så jag får väl helt enkelt inse mina begränsningar och acceptera att jag förmodligen är en ganska hämmad och kallhamrad typ :-) 

För övrigt så har jag även tänkt på en annan sak. Nämligen vilken av mina tre analoga kameror som känns bäst att använda och som är roligast att gatufotografera med? Och jag måste säga att det inte är helt givet. 

Min Leica M2 vinner visserligen. Den är helt enkelt i en klass för sig. Men min Olympus OM 1n och Pentax LX ligger inte långt efter, måste jag ändå säga. 

Framförallt inte Olympusen. Visserligen är den inte lika välbyggd som Pentaxen. Samtidigt gör litenheten, smidigheten och den ljusa och stora sökaren att jag föredrar den nästan lika mycket som Leican.  

Sedan detta att du kan hitta ett schyst kamerahus och en standardglugg för sammanlagt ett par-tre tusenlappar. Det gör Olympusen till ett helt suveränt val för den som vill plåta analogt och som inte vill eller kan betala dyra pengar för en Leica.

För ett par veckor sedan när jag kom hem från jobbet möttes jag av sonen och sambon på pendeltågstationen i Spånga. Om några år kanske jag kan få honom intresserad av detta med gatufoto. Men just nu är det mest tåg som gäller för den killen :-)

2024-10-01 15:52   Benganbus

Jag tycker bilderna ser bra ut! Det som det kanske handlar mer om, som du själv nämner är tid! Kanske kan vara svårt med jobb och familj! Men barn och familjebilder kan också bli bra i ett gatufotosammanhang! /B

Svar från Joakim K E Johansson 2024-10-02 09:53

Ja, det handlar såklart också om tidsbrist.

Håller med! Barn och familj kan funka bra i gatufotosammanhang om situationen är rätt.

2024-10-01 16:14   MattiasL

Första bilden är kalas, och känslosam nog!

Svar från Joakim K E Johansson 2024-10-02 09:53

Tack, Mattias! Kul att du gillar bilden.

2024-10-01 17:54   froderberg

Du har för många kameror att välja välja. Du borde lära dig av en minimalist som jag ;)

Första bilden är pangbra och känslosam, men inte på det poetiska sätt som jag antar att du menar.

Är någon av bilderna från Pentax LX-rundan i lördags?

Svar från Joakim K E Johansson 2024-10-02 09:55

Tack, Magnus!

Du har nog blandat ihop orden "minimalist" och "maximalist" ;-)

Nej, ingen av bilderna är från i lördags. Tyvärr!

froderberg 2024-10-02 12:24

Vadå maximalist? ;) Jag använder ju samma kamerahus till allt. :)