SE BILDEN
SE BILDEN: Mitt analoga äventyr har återuppstått
Ni som följer mig på Instagram vet redan att jag har börjat fotografera analogt igen. Något som jag inte har gjort på allvar sedan min flytt till Stockholm för i år exakt tio år sedan. Då la jag ner det analoga nästan helt och hållet, men nu är jag som sagt i farten igen och det känns skitkul.
I ärlighetens namn så beror det här en hel del på Payman Hazheer som jag för ett tag sedan intervjuade för Gatufotopodden. Han plåtar nästan enbart med film och när vi tittade på hans bilder och pratade om vad som är charmen med det analoga så kom suget tillbaka med full kraft.
Samtidigt är det lite besynnerligt faktiskt. För ända sedan jag slutade fotografera analogt har jag saknat allt det där som Payman så tydligt satte fingret på. Den där goa taktila känslan i analoga kameror, hur det manuella tvingar fram en större närvaro och medvetenhet, den organiska bildkvalitén som film ger och så vidare. Så det är på sätt och vis lustig att jag inte fortsatte att fotografera analogt.
Samtidigt som det är väldigt roligt så har jag också återupptäckt utmaningarna med det analoga som jag delvis hade förträngt. Exempelvis hur svårt det kan vara att sätta skärpan med manuella gluggar. Speciellt när man som jag har lite taskig syn. Hur mjuka gamla objektiv är jämfört med nyare och att du egentligen inte kan få ordentlig skärpa under bländare fyra. Men också hur brutalt kornig film är i jämförelse med de släta och i det närmaste perfekta bildfilerna från moderna digitalkameror.
Fast just nu känns dessa utmaningar enbart sporrande. För de innebär att jag som fotograf måste skärpa till mig och försöka överkomma svårigheterna så mycket som jag kan. Så jag lär fortsätta fotografera analogt för att ta bilder likt de ni kan se i den här bloggposten. Alltså mer slow photography åt det traditionella hållet. Samtidigt kommer jag parallellt att köra på med det digitala för att ta den typen av gatufoton som jag har gjort under de senaste tio åren.
I det här inlägget bjuder jag på några bilder från mina två första rullar. De är plåtade med min Olympus OM-1n, 35mm f/2 och Kentmere Pan 400 framkallad i D-76. Jag har också köpt mig en Pentax LX som jag kommer att använda framöver. Och jag måste säga att dessa båda kameror är så otroligt sköna att använda. De genererar den renaste formen av fotoglädje som jag kan komma på.
Jag lämnade aldrig det analoga, jag köpte aldrig någon digitalkamera.
/B
Jag gillar också det analoga, främst hur det ser ut (i förhållande till det digitala). Tycker helt enkelt att det är snyggare :)
Däremot skulle jag aldrig orka börja fota analogt igen. Men jag är imponerad över ert engagemang, ni som gör det.
Och det är ju två trevliga kameror du hittat, små och diskreta för att vara spegelreflexkameror med utbytbara objektiv.
Lycka till i fortsättningen, jag ser fram emot fler nya analoga bilder!
Visst är det lite bökigt med det analoga. Men, jag tycker ändå att när man fått upp rutinen så går det rätt snabbt att framkalla film. Jag kör en snabb och okomplicerad metod så det tar inte mer än 20-30 minuter.
Sedan fotograferar jag av negativen (har ingen skanner) och det är mest kul, kan jag tycka.
/B
Men, med det sagt så är både OM-1 och LX otroligt fina kameror som är riktigt kul att använda. Så jag klarar mig bra ändå. Fast vem vet, kanske köper jag en M6 igen om det här analoga rycket håller i sig :-)