SE BILDEN
SE BILDEN: Är detta gatufoto?
I lördags åkte jag in till Stockholm city för att fotografera under Prideparaden. Så var det i alla fall tänkt. Men istället skulle det visa sig vara mycket roligare att plåta raggarna som höll till på Sveavägen. Förmodligen för att man inte behövde armbåga sig igenom ett hav av människor för att komma riktigt nära med kameran. Eller också har jag en dragning till just raggare som jag inte riktigt vill kännas vid.
Oavsett vad så slog mig en tanke efteråt som jag har haft tidigare. Nämligen om detta verkligen är att betrakta som gatufoto? Det jag är ute efter är att det kan kännas lite för enkelt att plåta under sådana här omständigheter. Nästan som att bilderna arrangeras åt en. Det är också lätt att bilderna blir förutsägbara och utan den där speciella "knorren" som ett bra gatufoto gärna får ha. Att det mer blir ren dokumentation av vad som pågår.
Jag vet, en del tycker frågan är banal och ointressant. Vissa hävdar till och med att det inte går att ringa in vad gatufoto är och inte är, utan att typ allt är gatufoto bara fotografen i fråga tycker det. Något som givetvis är helt fel.
I just det här fallet handlar det dock ganska mycket om känslor, tror jag. Det är min känsla av att det är för lätt som ställer till det. Så kanske borde jag göra det svårare för mig själv och inte falla för de där allt för simpla och förutsägbara motiven. Möjligen är det lösningen på dilemmat.
Det som gör bilderna till gatufoto är att du inte fotograferat det som visas upp utan letat och funnit egna bilder.
Det finns många bra gatufotografier som tagna under liknande omständigheter, t ex Bruce Guildens bilder från Coney Island och Elliot Erwitts bilder från parader i New York. Jag tänker också på han som fotograferade nattliv i en stad i Skottland. Det går att hitta fler exempel.
Det är kontrasten mot det nästan tröstlösa jagandet efter bra bilder på gatorna under vanliga dagar som skapar känslan av att det är för lätt under Pride eller raggarfester.
På samma sätt tycker jag att det fungerar utmärkt att göra gatufoto där det liksom är serverat. Man måste ändå anstränga sig för att göra något extra, och folkfesterna är lika mycket del av stadslivet som en bakgata en torsdag klockan tio är. Tricket är att göra båda.
Intressant jämförelse med ett dokumentärt uppdrag. Förstår vad du menar. Ibland ska man bara ta för sig av det som ges, utan att skämmas eller vara kräsen ;-)
Det är nog när bilderna vill efterlikna, eller berätta om något som inte finns som de de tappar intresse. Eller skapa en komposition utifrån något i motivet som det krånglar till sig. Gatufoto som dokumenterar, gärna med kontakt och med en fotografens tanke och närvaro är i mina ögon bäst.
/Gunnar S
Testade faktiskt att göra den första bilden svartvit, kornig och lite ruff. Blev helt klart snyggt.
Håller med dig i det du skriver i inlägget. Kanske bilderna här känns allra bäst som en helhet som en dokumentation/kollektion eller ett bildreportage. Samtidigt så finns det ju också enstaka bilder här som var för sig skulle kunna betraktas som gatutofon, väldigt fina såna, dessutom. Gillar ffa den översta bilden, den nedersta, och tjejen med korv och bröd, som jag tycker alla skulle kunna ses som bra gatufoton (om du väljer att publicera dem som enstaka bilder, utanför sitt sammanhang). Men det är bara mina tankar.
(Bilderna för förresten tankarna till Lars Tunbjörks blixtbilder i boken "Om sakernas tillstånd i Paris 200 år efteråt". Och han uttnyttjade ju också situationer med folksamlingar som nationaldagsfirande och annat för att få till det lilla extra i sina bilder.)
Tycker att du gjorde helt rätt att undvika Pridetåget. Personligen ogillar jag stora folksamlingar och i just denna så blir det ofta mest bilder på extroverta individer med en massa regnbågsfärger överallt. Det är vad jag ser från de flesta gatufotografer som trotsar folkmängden. Blir sällan bra. Jag tycker att dina "regnbågsbilder" är bättre än så, särskilt den sista. Annars så tycker jag att du överlag fått till det gf-mässigt. Första bilden och sista bilden är bäst. Korvbilden inte långt efter.
Mvh
Fredrik
Kan vara så att jag i viss mån blandar in kvalitet i sammanhanget. Ligger helt klart något i det du skriver.
För mig behöver det finnas ett extra lager för att det ska kännas som gatufoto. Jag som fotograf måste alltså tillföra något och inte bara rakt upp och ner visa upp vad som händer, eller hur något ser ut. Sedan är detta såklart inget som är så lätt att få till. Själv misslyckas jag med det hela tiden.
Kul för övrigt att du gillar bilderna.