SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Gatufoto med blixt gör mig ambivalent

Att gatufotografera med blixt är svårt, men samtidigt galet kul. Det svåraste är enligt min mening att uppbringa modet som krävs för att smälla av blixten i ansiktet på folk. Det tar gatufotograferandet till ytterligare en nivå av intrång i människors personliga sfär. Risken att bli upptäckt ökar också till mer eller mindre 100 procent. Och personligen vill jag helst inte blir upptäckt när jag gatufotograferar.

Samtidigt är det som sagt galet kul. För gatufoto med blixt kan ge ett uttryck som jag verkligen gillar. Blixten får huvudmotivet att separeras från bakgrunden. Färger poppar fram. Det skapas ett intressant visuellt fokus - nästan en övertydlighet. Något som jag nyligen återigen konstaterade för mig själv, när jag under KTH:s studentkarneval i Stockholm knäppte bilderna som ni kan se i den här bloggposten.  

Men, blixtrandet är också en metod för att göra ganska banala motiv intressanta. Därför är det på sätt och vis också enklare än vanligt gatufoto. Det räcker mer eller mindre med att smälla av blixten på någon, för att många ska tycka att du har tagit en lyckad bild. Eller åtminstone en häftig bild som krävt lite extra tuffhet från fotografens sida. 

Därför är jag något ambivalent till detta med gatufoto med blixt. Jag både gillar och inte gillar fenomenet. Det är svårt, samtidigt som det lätt kan bli en effekt bland alla andra. Likt ett Instagramfilter fungerar det som en genväg till att skapa uppmärksamhet kring bilder som i grund och botten är rätt ointressanta.

Utmaningen blir väl då att lägga till det där extra lagret av komplexitet som gör det till ett riktigt gatufoto och inte bara till en helt vanlig blixtbild. Så försöker i alla fall jag tänka. Sedan är frågan om man lyckas eller ej. 

Inlagt 2023-05-23 21:10 | Läst 2844 ggr. | Permalink
Intressant reflektion tycker jag. Det är så klart en bit mellan en Bruce Gilden-aggressiv blixt till blixten som ett verktyg för att separera ett plan i bildens djupledd, som nog dessutom funkar bäst i färgfotografi. Sen finns det väl en del referenser till åttio- nittiotalets vurm för Instamatic, Polaroid-fotografi, gärna i lätt depraverade miljöer. Men visst är det en effekt, ytterligare en parameter att hålla reda på förutom alla de andra bildspråkliga verktygen.
Hälsningar Gunnar S
Svar från Joakim K E Johansson 2023-05-25 09:51
Tack för kommentaren, Gunnar!

Visst är det så. Blixten blir ännu ett verktyg att använda och att behärska.
Man kan se Lars Tunbjörk och Martin Parr som exempel på fotografer som använder blixten för att tydligare visa vad de vill berätta om - inte för att skapa en cool effekt.

Jag tycker inte du behöver vara ambivalent till ditt eget användande av blixt så länge som dina bilder är intressanta i grunden.
Svar från Joakim K E Johansson 2023-05-25 09:51
Tack, Magnus!

Det är ju det man siktar på. Att bilderna i grunden ska vara intressanta och sevärda.
Håller med dig om,
"Därför är jag något ambivalent till detta med gatufoto med blixt. Jag både gillar och inte gillar fenomenet. Det är svårt, samtidigt som det lätt kan bli en effekt bland alla andra. Likt ett Instagramfilter fungerar det som en genväg till att skapa uppmärksamhet kring bilder som i grund och botten är rätt ointressanta".
Men du har tagit intressanta bilder och väcker intressanta gatufototankar! Tack för det!
/B
Ps. Du borde kanske blogga litet oftare av den anledningen! :)
Svar från Joakim K E Johansson 2023-05-25 09:52
Stort tack för det, Bengt!

Ska försöka blogga lite oftare. Får se om jag hinner med bebisen där hemma :-)



(Visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver

Lägg till

Tidigare blogginlägg

Länklista