SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Det blev inte som jag hade tänkt mig, men ändå rätt bra

Jag har varit alldeles för lat den här sommaren. För lat för att ge mig ut och gatufotografera så ofta som jag anser är önskvärt. Istället har mina lediga stunder gått åt till att slappa, resa, dricka rosévin, läsa böcker och allmänt ha det lite för bra för mitt eget bästa. Men, den där lille slavdrivaren inom mig har såklart inte alls varit nöjd med situationen. Han som tycker att något trots allt hela tiden måste presteras, göras, klaras av. 

De senaste dagarna, under min sista skälvande semestervecka, har jag därför gett mig ut på gatorna med kameran i högsta hugg,  Allt för att kompensera för min syndfulla lättja. Med målet att åtminstone få till några bilder som är värda att visa upp och som känns bra att ha i fotoarkivet framöver. 

Som vanligt har jag ännu en gång tvingats konstatera att gatufoto kräver tid och fokus. Att bilderna hela tiden finns där, men att det är mitt eget engagemang som är den största nyckeln till framgång eller motgång. En självklar sak för alla rutinerade fotografer, men som ibland måste återupptäckas. 

Jag har också provat på ett par olika metoder på gatan. Dels den som jag oftast brukar använda mig av. Det vill säga att hela tiden vara i rörelse och fånga bilderna i steget. Och dels en metod som går ut på att slå sig ner på en strategisk plats (gärna tillsammans med likasinnade goda vänner och en öl, se sista bilden) och därifrån låta motiven uppenbara sig framför en. Vilket fotot här ovanför är ett exempel på. 

Nåväl, att semestern nu är slut betyder på inget sätt att gatufotosäsongen är över. Den kan räcka långt in i oktober om vädret är bra. Sedan finns såklart dom som menar att det är gatufotosäsong året runt. Jag förstår såklart vad som menas, men håller inte riktigt med.

För mig handlar nämligen detta med gatufoto inte bara om att fotografera, utan i hög utsträckning även om avkoppling och njutning. Och som en sol- och värmeälskande varelse har jag ärligt talat svårt att finna den känslan när temperaturen på allvar börjar falla och mörkret med den. Och ännu mindre trivs jag när Kung Bore gör entré och snön knattrar som Kpistskott runt öronen.


Vi satt på Götgatan i Stockholm när servitrisen tyckte att borden stod för nära varandra för att det skulle vara helt coronasäkert. Så, fram åkte måttstocken. Från vänster, gatufotograferna: Martin Gunnarson, Marcus Johansson och Jimmy Dovholt. 

Inlagt 2021-08-14 19:09 | Läst 804 ggr. | Permalink
Du har det i dig! Det blir bra bilder när du försöker på allvar. Bra jobbat.
Svar från Joakim K E Johansson 2021-08-14 19:27
Tack för det Magnus. Riktigt kul att du tycker det!
Många härliga skott! Tur att slavdrivaren fick ut dig på gatorna ändå. :-)
Svar från Joakim K E Johansson 2021-08-14 23:09
Ja, ibland är den inre slavdrivaren en rätt bra tillgång ändå ;-) Tack för kommentaren!
Du får sluta med din lättja. Jag vill gärna se mer av dina bilder.
Fint det här!
/ Bengt H..
Svar från Joakim K E Johansson 2021-08-14 23:09
Tack Bengt! Nu har jag fått blodad tand, så det lär nog blir en del bilder till. Åtminstone tills mörkret och kylan kommer, som sagt :-)
Trevligt blogginlägg. Framförallt "7-eleven" och "den gröna lastbilen", tycker jag är riktigt sköna bilder.
Svar från Joakim K E Johansson 2021-08-15 20:38
Tack och bock för kommentaren, Johan! Roligt att du uppskattar bilderna.
Fantastiska bilder! Tack som delar.
Svar från Joakim K E Johansson 2021-08-16 09:16
Stort tack själv, Jörgen!



(Visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?


Lägg till

Tidigare blogginlägg

Länklista