SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Är alla bilder redan tagna?

På Fotografiskas hemsida finns en text som fångade mitt intresse. Det är en läsarfråga från en kvinna som upplever att alla bilder redan är tagna. Något som verkar ha fått henne att tappa fotolusten. Fotografiskas huvudlärare, Göran Segerholm, skriver ett intressant och klokt svar. Han menar ungefär att det i ett sådant läge är bra att ge näring åt kreativiteten. Bland annat genom att ta en paus från sitt eget bildskapande och istället förkovra sig i andra fotografers arbeten. Men också genom att försöka hitta ett projekt som väcker det personliga engagemanget.

Även om jag sympatiserar med Göran Segerholms tankar så tycker jag inte riktigt att han svarar på själva grundfrågan. Snarare svarar han på frågan om hur du hittar tillbaka till din förlorade motivation. Så frågan kvarstår: är alla bilder redan tagna?

Om vi gör oss lite dumma och tolkar frågan ordagrant så är svaret såklart nej. Det tas ju nya bilder hela tiden. Men det är såklart inte alls vad som menas. Utan det handlar om det går att hitta nya sätt att gestalta sina bilder på? Nya kompositioner. Nya vinklar. Nya motiv. Eller, om allt redan är gjort?

Personligen känner jag igen mig allt för väl i frågeställarens funderingar. Det ska nämligen extremt mycket till för att du ska lyckas sätta en bild som inte på flera avgörande sätt påminner om tidigare bilder som antingen du själv, eller någon annan, redan har tagit. Titta på bilderna i den här bloggposten, till exempel. De är fotograferade under Power Big Meet i Västerås för ett par år sedan. Googla nämnda evenemang, eller sök bland andra fotografer här på Fotosidan, och du lär se mängder med bilder som i allra högsta grad påminner om dessa.

Detta är något som verkligen kan få mig att tappa fotosugen. Så mycket att jag exempelvis inte alls har varit intresserad av att fotografera några fler raggarträffar. För det kommer bara att bli tjatiga upprepningar hur jag än gör. Sedan är det väl ändå inte osannolikt att jag finner mig själv på ännu en raggarträff igen i framtiden. För samtidigt är det ju förbannat kul när jag väl är där.

Och det är väl detta som egentligen är själva nyckeln. För om du tror att du kan gå ut och ta bilder som ingen har tagit tidigare så ställer du helt orimliga krav på dig själv. Då har du helt enkelt fel ingångsvärden. Det är skaparlusten du behöver hitta tillbaka till. Fotoglädjen. Kreativiteten. Så han har i grund och botten rätt, Göran Segerholm.

Inlagt 2019-10-22 17:18 | Läst 7833 ggr. | Permalink

2019-10-22 17:33 froderberg

Klokt och bra skrivet. Visst kan man vara frustrerad över att inte känna sig nyskapande, men samtidigt kan man ändå lyckas ta bra bilder som har ett värde för en själv och för andra.

PS. Det är nog Västerås du menar och inte Eskilstuna.

Svar från Joakim K E Johansson 2019-10-23 12:55

Tack, Magnus! Och visst var det Västerås. Har ändrat :-)

2019-10-22 17:45 Håkan Eklund

Ja, detta är en fråga som många ställer. Dock en fråga som aldrig kommer att få mig att tappa intresset. Förstås är allt redan fotograferat, i princip. Men ändå inte. Alla har vi våra egna små världar att dokumentera.

När jag sysslade med fotokurser uppmanade jag mina adepters att lära sig skriva, kombinationen ord och bild är 1 + 1 = 3, dvs. mera än bara bilder.

Personligen tröttnar jag aldrig på reportageuppslag med bra bilder och bra text, om ämnen som berör.

Bilderna ovan är verkligt fina, skulle göra sig bra i ett reportage med en bra berättelse. Människor tröttnar lätt på bilder, men aldrig på bra berättelser!
- hawk

Svar från Joakim K E Johansson 2019-10-23 12:57

Tack för kommentaren, Håkan. Kul att du gillar bilderna.

Håller verkligen med om att en bra berättelse kan skapa synergieffekt mellan text och bild. Ibland funderar jag på om jag skulle ta mig an något eget litet dokumentärprojekt. Vi får se. Det är inte helt omöjligt.

Sten-Åke Sändh 2019-10-29 11:45

Håkan och Joakim:

Håller helt med Håkan om att 1+1 verkligen ofta är 3. Jag har aldrig lagt upp enstaka bilder här på FS utan håller mig konsekvent till att lägga upp bildberättelser/reportage med en förklarande bakgrund som jag alltid skriver i bloggdelen eftersom FS portfoliodel inte fungerar särskilt bra när det gäller att presentera inledande kontext. Så jag har till slut landat i att konsekvent använda FS bloggar för kontext och därifrån länka till relaterad FS Portfolio. Det finns ett problem med det också men det går att övervinna rätt enkelt. Man tvingas själv göra några länkar i Portfolio-huvudet för att det ska gå att navigera smidigare mellan blogg och portfolio.

En annan sak som ännu inte fungerar på Fotosidan men som David Elmfeldt sagt ska komma, är Google-indexering av portfoliobilder. Om vi skulle få det så skulle väldigt många fler kunna hitta in i portfolios med tillhörande bloggar via den sektion i Google-resultaten som redan idag visar exv. de bilder jag och andra på FS lagt upp i utställningar på Federationen Svenska Fotografers site.

När det gäller huvudfrågan om alla bilder tagits eller ej så tror jag att de flesta miljöer och sammanhang är täckta idag. Många upplever och uttalar en viss leda idag över sitt fotograferande och det finns definitivt en avtagande nytta med att ta med sig sin systemkamera på semestern om man åkt till exakt samma resmål ett antal gånger. Det har jag nyligen upptäckt själv.

Det finns dock även andra faktorer vi inte alltid tänker på. Idag med det billiga flygandet så reser vi inte längre på samma sätt som förr - vi transporterar oss eller förflyttar oss om ni så vill från A till B och upplever överhuvudtaget nada mellan de punkterna. Det vi skulle kunnat göra i mycket högre grad än nu "om vägen varit målet", nu missar vi oftast det.

Något som jag också tror minskar vår motivation och upptäckarglädje är att världen efter WW II har blivit alltmer tillgänglig och homogen kulturellt. De flesta unga över hela världen har bytt lokala sedvänjor och sätt att klä sig mot jeans och T-tröja. Det mesta blir allt mer likt det vi redan har hemma. Vi har fått alltmer av en utsmetad urvattnad själlös global enhetskultur som inte är särskilt inspirerande längre. Greta pratar med darr på rösten om "whole ecosystems are collapsing" och hon kanske avser grodor, fiskar och andra hotade djur men det kan ju faktiskt även appliceras på världens alltmer hotade subkulturer.

När jag växte upp var det dominerande idealet i Skärmarbrink söder om Skanstullsbron fortfarande inte särskilt långt från Ronny & Ragges. Jeansen skulle hänga så långt ner att man kunde förnimma analöppningen. Ja det var raggarkultur, brännvin och öl som gällde då ända fram på 60-talets mitt innan 1968 ändrade på allt. Visst rökte en del brass men det avfärdades i denna subkultur då eftersom "brass blir man väl inte packad av".

Idag för nog raggarkulturen en tynande tillvaro i Stockholm och det var länge sedan jag såg några raggarkaravaner efter Kungsgatan, Sveavägen och Birger Jarlsgatan men i delar av landsbygden lever det fortfarande vidare. Annat var det förr! Jag minns att ett tyskt TV-team var i Gustavsbergs Folkpark på Värmdö på 60-talet (som inte sällan besöktes även av raggare från stan) och dokumenterade krökandet och pökandet i buskarna där. Idag finns inte ens parken kvar, så dagens unga går helt miste om den utbildningen i snusk och förnedring som så förtjänstfullt danat tidigare generationer!

Härliga bilder, bra berättelse och funderingar Joakim! .. och även om massor av bilder på raggarkulturen tagits genom åren, så måste varje generation själv upptäcka sina subkulturer vare sig de går i repris eller är helt nya så länge de nu finns kvar!

Svar från Joakim K E Johansson 2019-11-01 10:33

Tack för ett långt och intressant svar Sten-Åke. Jag köper ditt resonemang, det stämmer mycket överens med vad jag själv har tänkt. Kul också att du uppskattar bilderna.

2019-10-22 18:18 Benganbus

Vill börja med att säga, fina bilder, och några blev mina favoriter, bilden där man ser fötterna på taket, de e ingen dussinbild! Och bilden på kvinnan framför den vita väggen!

Ok, vad gäller det vi fotar, vissa bilder påminner nog om andras bilder, som människor påminner om varandra! Men de är ändå olika! Och jag tycker, skit i andra, jag fotar för mig själv!
Lätt att säga liksom, men jag tror det e viktigt!
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2019-10-23 12:58

Kul att du gillar bilderna, Bengt. Tack för kommentaren! :-)

2019-10-22 18:45 syntax

Det som Bengt säger här ovan är nog väldigt viktigt. Varför fotar jag, och för vem fotar jag?
Om jag hela tiden har en förnimmelse i bakhuvudet att jag plåtar för andra, att jag mer eller mindre självklart skall ha en publik - då kommer ju tankarna rent automatiskt på hur bilderna skall tas emot. Gäspar folk och tycker, att detta har vi ju sett många gånger förut.
Efter att ha fotograferat sedan 1960-talet, och varit yrkesfotograf under 1970-talet, har jag i grunden insett att jag numera fotograferar för min egen tillfredsställelse, att jag själv skall kunna titta på bilderna. Om sedan någon annan i något sammanhang vill titta så är det ju kul - men det är inte något förstahandsintresse, och inget som jag jobbar för.
Dom som snabbt bränner av tagningar för att genast, helst direkt från mobilen få ut bilderna på nätet, klassar jag som fotografiska stollar.

Svar från Joakim K E Johansson 2019-10-23 13:02

Ja, det är nog inte fel att låta bilderna vila och inte ha för bråttom med att publicera. Annars är det lätt hänt att man sänker sin egen kvalitet.

Tack för kommentaren, Peter!

2019-10-22 19:31 PMD

Bra bilder, men den första är helt suverän. Moderna raggare i internetåldern.

Svar från Joakim K E Johansson 2019-10-23 13:03

Tack, Per! Riktigt kul att du gillar bilderna!

PMD 2019-10-23 15:38

De första av bilderna ovan är nog inte tagen förut. Den innehåller sådant som hör till vår tid, så det hade inte gått att ta den för ett antal år sen.

2019-10-22 20:08 funkynila

Det gör inget att alla bilder är tagna redan. Eftersom ingen gjort någon backup så försvinner bilderna och de måste tas om igen... :-)

Svar från Joakim K E Johansson 2019-10-23 13:03

Tyvärr kan det nog ligga en del i det ;-)

2019-10-22 21:25 Anders F. Eriksson

Så länge JAG inte tagit alla bilder är jag nöjd med att göra sånt som redan är gjort av någon annan. Jag publicerar gladeligen mina alster på nätet i alla dess former, och någon gång ibland är det någon annan som uppskattar bilden.

Dina bilder i det här inlägger tycker jag om, även om det som du säker kanske är så att jag sett dem förut. Det där med att ta bilder för sin egen skull tror jag inte ett dugg på - visst är det kul med rena minnesbilder, men för mig är det roligaste med bilder när någon annan också tycker om dem.

Svar från Joakim K E Johansson 2019-10-23 13:16

Jag fotar ju också för att jag vill visa mina bilder för omgivningen. Och såklart vill jag ju att bilderna ska uppskattas. Det är en stor del av poängen. Men samtidigt behöver jag också fotografera för min egen skull. Känna att det är kul och givande. Så det kanske är så att båda dessa saker behövs :-)

Tack för kommentaren, Anders!

2019-10-22 21:52 mombasa

Att det upplevs som ett bekymmer att alla bilder redan är tagna är något av modernismens eviga dilemma. Att vara unik, att vara först. Men alla sagor och berättelser är redan skrivna. Och alla bilder är redan tagna. Men. Du har inte tagit alla dessa bilder ännu. Och ännu inte skrivit alla berättelser för övrigt.
Så har du inte heller tecknat alla bilder ännu. Att skapa är varje människas eget unika äventyr. Ungefär så.
/Gunnar S

syntax 2019-10-22 22:27

Alldeles precis! Men det är ju själva skapandet som är grejen, inte folk som tittar på.

Svar från Joakim K E Johansson 2019-10-23 13:13

Håller verkligen med. Att göra det själv betyder något.

Tack för kommentaren, Gunnar!

2019-10-23 06:30 gamleJ

Håller med afe. Har jag fångat en pärla i mitt tycke så vill jag visa den för andra och förhoppningsvis få någon trevlig eller lärorik kommentar.

Känslan av att alla bilder är tagna förstärks av gensvaret. Bilder som för något år sedan skulle gett 30 kommentarer här på FS får kanske 4-5 idag och då har nog kvaliteten totalt sett ändå ökat (tror jag).

Mycket trevliga bilder. Favorit för mig är den klassiska bild 3 som nog finns i flest tappningar. Din version är så bra att den ändå sticker ut fast den är tagen.

Svar från Joakim K E Johansson 2019-10-23 13:11

Tack för det, Jonas!

Jag tror också att kvalitén har ökat. Det finns många väldigt duktiga fotografer.

2019-10-24 01:30 MattiasL

Bra tankar och text. Det är helt klart något att brottas med. Jag också. I mitt jobb kan det bli tjatigt med politiska demonstrationer till exempel och sjukt knepigt att förnya sig.

Jag spontantänker att det finns två sätt att hantera det. Det ena är att försöka köra hundra procent sin vanliga stil och plåta på tills man slutar tänka på vad man gör och kör på i timtal. Då brukar det till sist bli bra för att man är så inne i det och inte orkar hålla självmedvetenheten.
Det andra är motsatsen: att sätta upp någon sorts konstgjorda förutsättningar som bryter mot vad man själv brukar göra. Jag har någon gång blivit så trött på mig själv, mitt sätt att vara i situationen och de bilder jag kommit hem med, att jag lämnat den trygga jobbkameran hemma, hängt på en blixt på kompaktkameran och öst på utifrån de förutsättningarna. Då har jag kommit hem med bilder som jag verkligen trivts med, och som känns nya åtminstone för mig.

I båda fallen är det alltså ösa på som gäller. Plåta först, tänka sen.

Tycker dina bilder verkligen är toppen. Om de är unika, tja, det är kanske inte det viktiga. Du dokumenterar ett kulturellt fenomen, och värdet av det visar sig nog med lite distans till det.

Svar från Joakim K E Johansson 2019-10-24 09:43

Tack för en intressant kommentar, Mattias.

Tror det ligger mycket i det du säger att med jämna mellanrum tvinga ut sig själv ur invanda mönster. Liksom att bara köra på utan att tänka för mycket. Då kan riktigt spännande saker hända.

Kul att du uppskattar bilderna!

2019-10-24 10:42 Ventures

Jag tycker att det på grund av lagar (som GDPR), samhällsdebatten (pedofiler etc) mm blivit allt svårare att fotografera människor öht. Jag har också åtskilliga "raggarbilder" och frågan är om många inte kan anses vara "kränkande fotografering" då personerna på bilderna inte sällan är i "hjälplösa situationer" Visserligen åstadkomna på frivillig väg i de flesta fall. :)

Den nya utmaningen är att ta intressanta bilder där personer inte kan identifieras. En fot på ett biltak är ju ett utmärkt exempel.

froderberg 2019-10-24 20:26

”Kränkande fotografering” kräver att bilderna är tagna i smyg, så det kan det inte vara frågan om.

”Olaga integritetsintrång” är ett annat brott, men för det krävs det att du vill skada den du fotograferar genom att sprida bilderna.

GDPR har undantag för konstnärlig verksamhet och privat verksamhet, du går alltså fri även där.

Ventures 2019-10-24 20:43

Tänker att eftersom polisen räknar inuti bilar som privat område (det brukar vara tillåtet att dricka alkohol inne i bilar för de som inte kör men inte utanför, åtminstone i Rättvik) så borde det kunna motsvara att fota in i någons hem. Vad som sedan försiggår där och om det är en "kränkande situation" eller inte beror ju på. De som blir avbildade är nog inte medvetna om det alla gånger och då borde det kunna räknas som i smyg. Ingen har väl kommit på att pröva det i rätten ännu.

froderberg 2019-10-25 14:07

Fotograferingen ska vara dold. Om du öppet fotograferar så är du inte dold, oavsett om du uppfattas av dem som avbildas eller inte. Vidare så finns det undantag om fotograferingen är försvarlig, det vill säga om du har lovliga syften. I ditt fall kan det antagligen både sägas vara konstnärlig och dokumentär verksamhet, vilket är försvarliga syften. Lagstiftaren vill ju inte göra intrång i yttrandefriheten utan bara komma åt "fula gubbar"

2019-10-25 19:17 kid.svala

Vi kan vända på den filosofiska frågan lite grann eller hur. Istället fråga oss var någonstans i livet överhuvud taget vi kan komma undan detta faktum. Skulle vi då sluta leva, frodas, vara lyckliga (förhoppningsvis) av den orsaken? Skulle vi ge upp våra jobb då vi ju knappast lyckas åstadkomma något unikt på den arenan, sluta idrotta för att miljontals kanske redan sysslar med den idrotten. Ett världsrekord i idrott, vad är det för unikt med det. Imorgons slås det av nästa person. Så unikt är det.
Så, ni som tänker på det unika.....som sagt, fel frågeställning!

Svar från Joakim K E Johansson 2019-10-31 14:14

Tack för kommentaren, Kid!

Ja, det stämmer såklart. Det mesta är redan gjort, oavsett område.