SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Mitt stora fotoprojekt som inte blev klart...

Till sommaren är det redan fem år sedan jag slutade harva omkring på gatorna hemma i Karlskrona. Ni som har följt min blogg vet förmodligen vad jag snackar om. Nämligen det där gatufotoprojektet som jag höll på med innan jag flyttade till Stockholm. Den grandiosa planen var då att det i slutändan skulle bli en bok och en utställning. Pinsamt nog har inget av detta blivit av. Men visst, det är inte försent ännu.

När jag fotograferade som intensivast klagade en del på att bilderna kändes alldeles för gammalmodiga. Det kan nog delvis ha berott på att jag körde analogt, svartvitt och med äldre objektiv som gav bilderna lite av en retrokaraktär. Men förmodligen också på att jag rent metodiskt plåtade väldigt traditionellt med 50-glugg på kameran, zonfokus och ett skott i taget. Något som resulterade i ett ganska klassiskt uttryck.

En annan tänkbar anledning är att livet i en småstad faktiskt skiljer sig från det i en storstad. Även om mina vänner och släktingar hemma i Karlskrona kan ta illa upp nu så är staden aningen sömnig och något efter i utvecklingen. Så när jag nu snart fem år senare plöjer igenom det jag presterade då kan jag på sätt och vis hålla med. Bilderna kan upplevas som äldre än vad de är. Fast man kan också lika gärna säga att de är tidlösa, vilket har en mer positiv klang. Så jag föredrar att se det så.

Oavsett vad andra tycker så gillar jag själv många av bilderna väldigt mycket. Till och med ännu mer nu än när de var nytagna. De har växt på något sätt. Inbakat i detta ligger såklart även att jag hade riktigt roligt under tiden som jag höll på med projektet. Liksom att ämnet låg mig väldigt varmt om hjärtat. Och sådant ska inte underskattas.

I den här bloggposten kan ni se några bilder som främst visar barn och ungdomar. Det är framförallt bland dessa motiv som jag hittar mina egna favoriter.

Inlagt 2019-05-27 09:01 | Läst 9071 ggr. | Permalink

2019-05-27 11:31 Johan Pihl

Mycket fina bilder, och bra skrivit, Joakim!
Jag tillhör inte de som tyckte att "bilderna kändes alldeles för gammalmodiga."
Däremot slår det mig nu, när jag ser dem så här lång tid efteråt, att de känns väldigt enkla och "snälla", jämfört med dina nya färgbilder från Stockholm.
Har antagligen med allt det som du räknar upp, att göra. Att du tidigare plåtade analogt, i sv/v, med en normal-glugg - och att en småstad, som man bor i och känner många av människorna, skiljer sig väldigt mycket från en storstad, där man bli mer anonym. För du verkar ha lite mer (ögon)kontakt med människorna på dessa bilder, än i de du tar idag i Stockholm, tycker jag.
Favoriterna blir nog dubbelbilderna med cirklar; hen som sitter och gungar i ett bilddäck, och flickan som står och snurrar en rockring i luften.

Svar från Joakim K E Johansson 2019-05-27 15:14

Tack Johan, det glädjer mig att du gillar bilderna.

Ja, dom är snällare och nästan lite försiktiga. Fast jag minns att det blev så eftersom jag då var mera av en nybörjare, plus att det är annorlunda att plåta i en liten stad där du känner människor och där det ofta är ganska glest på gatorna , vilket du också är inne på.

När jag själv tittar på bilderna så kan jag också sakna det svartvita. Det finns något tilltalande med att utveckla och förfina det svartvita sättet att fotografera på. Ibland blir jag sugen på att enbart köra svartvitt ett tag igen och se vad som händer.

2019-05-27 18:43 Nils Bergqvist

Den här typen av bilder växer i regel med tiden. När man tittar i sina negativpärmar från förr så är det de här vardagliga bilderna, och bilder på människor som man uppskattar mest. Att fotografera barn och ungdomar kan ibland missuppfattas. Jag har haft kameran med mig i lekparken när vi besökt barnbarnet, och när jag börjat fota har man fått en del misstänksamma blickar. Har du några såna upplevelser från Karlskrona?

Svar från Joakim K E Johansson 2019-05-28 10:58

I början körde jag bara på och tänkte inte så mycket på saken. Jag var väl lite naiv, ärligt talat. Men sedan blev jag mera försiktig och började i viss mån hålla tillbaka mig själv. Inte för att något hände. Det var istället min egen ökande medvetenhet kring vad jag höll på med som påverkade. Så mycket sitter nog i skallen på en själv

Men visst, jag hade också en teknik där jag ofta tog bilderna snabbt och omärkligt. Eller helt enkelt bara plåtade på och såg glad och ofarlig ut. Och om någon undrade så förklarade jag efteråt vad jag höll på med. Det funkade bra. I alla fall hemma i Karlskrona.

Men det är absolut knepigt. Ju äldre jag blir, ju svårare tycker jag det är att fotografera barn på det där sättet. Man är rädd för att någon ska reagera negativt och tycka att man är en creepy gubbe :-)