SE BILDEN
SE BILDEN: Jakten på den analoga svartvita känslan
Ovanstående bilder är fotograferade med 113 års mellanrum. Den till vänster tog jag nu i helgen framför Drottningholms slott i Stockholm. Medan den till höger är fotograferad 1905 och hämtad från Digitalt Museum. Platsen är Stortorget i Karlskrona (min hemstad) och i bakgrunden syns den karakteristiska Fredrikskyrkan.
Men det är inte tidsskillnaden eller platserna som just nu intresserar mig. Det är skillnaden mellan den digitala svartvita bilden och den analoga motsvarigheten. För enligt min mening vinner analoga svartvita bilder nästan alltid över digitala. Något som regelbundet leder mig in i en desperat jakt där jag försöker få till den där goa analoga känslan i mina digitala bilder.
Vad menas då med den analoga känslan? Ja, det beror såklart på vad för slags kamera som har använts, vilket objektiv, filmformat, filmtyp och mycket mer. Men det skulle kanske kunna kokas ner till att analoga svartvita bilder har mjukare gråskalor, en mera levande organisk karaktär på grund av korn istället för pixlar - och att det analoga hanterar högdagrarna snyggare.
I just det här fallet är jämförelsen visserligen inte helt rättvis. Min bild är fotograferad med en Fujifilm X100F som har en APS-C sensor. Det andra fotografiet är taget med en storformatskamera och glasnegativ. Så jag borde såklart ha jämfört med åtminstone ett småbildsnegativ om det skulle ha varit någorlunda schyst.
Hursomhelst, det jag tycker är svårast är att få bort den vassa karaktären som lätt uppstår i digitala bilder. De är helt enkelt så väldigt skarpa, kontrastrika, och detaljrika. Ja, lite för bra skulle man kunna säga. Att "fula till" och mjuka upp den digitala bilden så att den påminner om den analoga är därför vad som krävs. Men också att få högdagrarna att hålla ihop och inte fräta ut.
För att lyckas bättre med detta underexponerar jag mina bilder runt ett halvt steg eller till och med lite mer. Jag har också ställt ner vitheten i kamerans inställningar så att högdagrarna inte blir för ljusa. Tillsammans med efterarbete i Silver Efex Pro 2 och Photoshop för att bland annat lägga till korn och minska kontrasten kan jag komma ganska nära det analoga, anser jag själv. Men helt i mål har jag inte kommit - ännu!
P.S. Varför plåtar du inte bara analogt istället då, undrar kanske någon. Jo, det gör jag också. Men oftast är jag helt enkelt för lat.
Själv plåtar jag analogt, men sedan kommer det digitala in. Det är ju både skanning och bildbehandling och utskrift - alltså ett massivt digitalt block. Likväl framgår den analoga känslan klart i bild - även när det gäller färg.
Jag tror nog detta främst är något för oss som nördat in oss i ämnet. Alternativt tittat mycket på bilder genom åren och lärt oss att se skillnaden.
Observera nu att jag inte påstått att det inte finns skillnader, men dom är mindre än vi oftast tror och beror bla på att vi gärna utnyttjar den nya digitala teknikens alla möjligheter till skärpa och efterbehandling på ett sätt vi inte behöver göra om vi vill att det ska se ut som dom gamla bilderna Och som sagt, mest saknar vi nog dom gamla motiven/ Björn T
Visst ger exempelvis optik med sämre reflexbehandling och så vidare en annan karaktär på bilderna. Så där håller jag med dig om att den nyare tekniken såklart påverkar resultatet. Likaså att folk numera kanske drar lite för mycket i spakarna i vissa fall när de efterbehandlar sina bilder.
Däremot är i alla fall jag personligen inte alls ute efter att bilderna ska se gamla ut. Jag menar specifikt känslan i bilderna. Tonomfånget, mjukheten, kornet och så vidare.
Sedan har du säkert helt rätt i att det är något som de allra flesta faktiskt inte lägger märke till. Men jag vill ändå nå hela vägen - för jag ser skillnaden :-)
Sedan håller jag med om att det finns mycket subjektivt i det här med bildintryck och bildbedömning. Ändå är det så att jag kan fotografera med 80 år gamla objektiv på film, och få ut ett resultat som rent objektivt skärpemässigt, färgmässigt, och valörmässigt är svårt att skilja från moderna bilder (vid ett normalt betraktningsavstånd) - ändå finns det en restpost som var och en kan se, att det handlar om analoga bilder tagna på färgfilm. Det handlar om positiva värden som folk med viss svårighet försöker säta ord på.
När andra snackar om sådant brukar jag säga: "OK - bilderna på bordet så får vi se". Det är vad jag själv kommer att lägga fram nu.
Om allt går i lås som det skall så kommer jag att ha en mini-bildutställning på LP foto under nästa auktionsvisning och en tid framåt. Sedan har jag tänkt att den går till Wibergs Foto. Det handlar om ett femtiotal färgbilder framtagna på A4 papper, och åstadkomna med kvalitetsoptik från 1930-talet. Var och en får då titta själv och bilda sig en uppfattning.
Korn lägger jag på i Silver Efex Pro. Men det gör jag väldigt försiktigt så att det inte blir för uppenbart.
Angående höga ISO-tal så är fördelen med i alla fall X100 att du har ett inbyggt ND-filter som går att slå på och därmed få upp ISO.
Det jag tycker ofta fattas i digitala sv/v bilder är avsaknaden av mellanregister i gråskalan. Oftast är de antingen för mjuka, eller så drar man lite i kontrastspaken, så blir de för hårda. Svårt att få till det där snygga "lagom" i gråskalan.
Ja, det är lite smått och gott som saknas. Även om det digitala såklart i grunden är otroligt bra också. Så att vi inte glömmer det ;-)
Hälsar
Eva
Däremot kan du välja vanlig svartvit filmsimulering.