SE BILDEN
SE BILDEN: Vilka är vår tids berättelser?
Jag har skrivit det förr, så ursäkta mig om det blir ännu en upprepning. Men något av det svåraste jag vet är att komma på vad jag ska plåta. Och då menar jag i projektform. Att fotografera gatufoto emellanåt, skjuta lite porträtt ibland och dokumentera familj och vänner är liksom något som sker kontinuerligt hela tiden. Men som sagt, att komma på ett givande fotoprojekt brottas jag ständigt med.
För egen del har jag identifierat framförallt två saker som orsakar detta frustrerande tillstånd. Det ena är brist på tid, det andra är brist på triggande berättelser. Och det är det sistnämnda som egentligen är intressantast. Var finns vår tids storys? Eller ännu mera specifikt, var hittar jag berättelserna som väcker min lust och mitt engagemang?
Frågeställning slår mig när jag tittar på en film om fotografen Mary Ellen Mark. Denna fantastiska fotograf som hela tiden hittade historier att berätta. Om unga människor, prostitution, gängkriminalitet, fattigdom, och så vidare.
Kanske kan orsaken finnas i min svenniga medelklasstillvaro. I detta mätta tillstånd blir det svårt att gå igång ordentligt. Man är liksom för långt ifrån brännpunkten för att känna hettan. Sedan har jag personligen ett problem till, och det är min i vissa fall något osociala läggning. Men det får bli ett annat blogginlägg.



Tack för länken förresten!
Hälsningar
Eva
I grund och botten håller jag med dig Eva, men samtidigt anser jag att detta med "gräv var du står" inte alltid funkar. Allting är helt enkelt inte tillräckligt intressant.
Sedan gäller ju som sagt detta också med att hitta inspirationen och få kicken som skapar drivet att hålla på långsiktigt. Jag har personligen svårt att finna den i min svenniga vardag :-)
Tack för kommentaren! Kul att länken uppskattades.
Tack för kommentaren Stefan!
Tack för kommentaren, Micke!
Jag har suttit i några dagar nu och kollat igenom en hög med filmer om Mary Ellen Mark. Och det som slår mig är precis som du skriver att det på många sätt verkade lättare förut. Kanske är många ämnen på sätt och vis uttjatade idag också.
Kul att du tycker det, Johan :-)
Det finns säkert massor att berätta, men vad är det?
Jag tror det finns många skäl till att det blivit svårare. En sak är förmodligen att folk överlag är mer skeptiska till fotografer. Det är heller inte lika lätt längre att få tillgång till olika miljöer, misstänker jag.
Sedan ligger det säkert något i det du säger att folk verkar inte umgås på samma sätt längre. I alla fall inte i västvärlden.
Dock finns det ju fotografer som lyckas väl med svartvitt. Matt Black, exempelvis: http://www.mattblack.com/
Anders Petersen gör idag ett jättejobb som pågått under flera år om Stockholm. Det är finansierat av Liljevalchs o kommer upp på vägg till hösten om jag inte minns fel. Det är ett enormt arbete, men annars saknar jag sådana projekt där det är styrt mot en mottagare och finansierat.
Den utställningen får man se fram emot!
Låter som sagt som ett riktigt intressant projekt. Ska bli spännande att se.
Jag tror att du har rätt i att folk är mer skeptiska mot fotografer idag. Men inte om fotografen använder en mobiltelefon.
Bara ett litet tips, alltså. :-)
Tror faktiskt också att mobilteleforn är ett ganska bra redskap i det här sammanhanget. Bildfilerna är inte alls så dåliga, och går även redigera en hel del om det skulle behövas.
Fortsätt med din vardag så kommer det i bästa fall något som intresserar dig tillräckligt för att du skall ta tag i det.
Att kolla på alla fotografer som redan gjort det mesta de som hade fördelen att leva i en gyllene tid då allt fanns att berätta kan ju inspirera samt ge uppslag.
Själv fotograferar jag för nöjes skull och det tror jag d flesta gör, kommer det en ide så är det bonus.
Hälsningar
Göran
Tack för kommentaren, Göran!
Kul att du går igång på min svenniga tillvaro, Conny :-)
Tack för kommentaren!
I ditt liv verkar det inte finnas några nyanser. Allting är antingen svart eller vitt.
Enligt min mening letar alla framgångsrika fotografer efter de där situationerna, miljöerna och människorna som blir bra ingredienser i en fotografisk berättelse. Det behöver helt enkelt finnas ett antal byggstenar på plats. Men dessa bör såklart också bottna i vem fotografen är och fungera utifrån dennas temperament och stil.
Alltså precis som när journalister söker efter en bra story. Med andra ord är det inte så enkelt som att ha eller inte ha något att berätta. Ibland måste man helt enkelt söka efter storyn. Nosa upp den och sedan fråga sig själv: kan jag förmedla detta på ett bra sätt?
Tja en analog med författare en del skriver en roman och sedan har de berättat allt medans andra är en outsinlig källa till berättelser. Men vist det är svårt att sadla om så det gäller att ge en illusion av skapande det finns det flera exempel på. Att försöka överträffa sig själv medan publiken applåderar utan att fundera på innehållet. Varför bara inse att det inte finns något mera jag vill säga. Sen har media förändrats men har fotograferna gjort det, ser många bra multimedia projekt på nättet där man går i från den klassiska bild/dokumentärfotografin till att genomlysa ämnet med nya grepp.
Din beskrivning av författarlivet stämmer helt enkelt inte. Jag har levt med en författare och dramatiker och det var ett ständigt sökande efter allmänmänskliga eller aktuella ämnen att skriva om. En ständig process. Ty alla konstnärer är ju inte inåtblickande, och det är väl tur att en del vill skriva om mer än sig själva.
Ta en stund och tänk på vad som är viktigt för dig.
Så är det verkligen Hans Erik, jag känner igen det. Jag hittade exempelvis några bilder från min värnplikt i början av 90-talet och önskar verkligen att jag hade tagit många fler.
På flera sätt är det rent tekniskt lättare och billigare att fotografera idag. Och det är även lättare att visa sina bilder för en publik på webben. Och nu har du fått 479 visningar på Fotosidan.
Jag har tyvärr lite svårt att förstå ditt problem. Jag tycker att det finns massor att fotografera, men för mig så lockas jag av de tidlösa kustlandskapen och naturen. Jag fann mitt fototema för 30 år sedan och fortsätter fortfarande.
Lycka till!
Hälsningar
Mats
Jag håller på med det fortfarande. Dock ganska lågfrekvent just nu. Men bilderna ovan ingår i det projektet och jag har planer på att fota mer.
Kul att du tyckte det verkade intressant, Mats!
Mitt trick är att göra fotograferandet praktiskt enkelt. Jag har en bra kompakt och tre batterier i fickan ständigt. Märker att jag dras till risiga kommersiella byggnader. Har siktet inställt, är redo att stanna när jag ser något som fångar ögat. Lägger bilderna i mappar att kolla på med jämna mellanrum. Arbetet framåt går liksom av sig självt om man låter det.
Den medelklassiga tillvaron du beskriver är ett utmärkt ämne.
Tack för kommentaren, Mattias! Medelklasstillvaron kanske har något intressant, trots allt :-)
Absolut! Tänk på vad som utgör den tillvaron, vilka markörer som finns, och plåta på utav helskotta. Jag vill gärna följa ett sånt projekt. Skulle berätta massor om vår tid.
Nej, egentligen inte eftersom jag är uppväxt i arbetarklass och har det med mig. Men visst börjar jag bli van :-)
Tänkte jag ska se den nu kl 20:00 på svt2. Men om man hellre vill se PÅ spåret på andra kanalen, så finns den på svtplay en hel månad ;)
https://www.svtplay.se/video/16724089/raghu-rai--masterfotograf-i-indien/raghu-rai-masterfotograf-i-indien
Fint tips! Såg den igårkväll, var en fin skildring hans dotter gjort. Utöver hans fina känsla som han förmedlade så bra tips om hur han går tillväga för att få fram i bilderna (hur han gick upp i motivet så intensivt), förundrades jag över hur hans (uppenbarligen) digitalt fotograferade senare svartvita bilder, även dom såg väldigt "råa" och analoga ut i karaktären. Hur gör karln, han måste ha något knep som ingen annan kommit på? Har själv försökt få till den här råa småbilds 400 ASA karaktären på mina digitala svartvita bilder, och har kommit en bit på vägen mot det jag vill få fram, men han verkar ha något extra som gör att den råa känslan finns kvar på ett häpnadsväckande sätt?
Ja, jag såg också den igår. Jättebra film! Jag vet inte hur han går tillväga med de sv/v bilderna. Men, som du skriver, så ser de ju analoga ut. Många av dem var ju analoga, då de var äldre bilder som också visades, men de senare, vet jag inte. Fina bilder iaf, och en fin dokumentär.
Tack för tipset Johan. Jag kollade på halva. Ska se klart resten i veckan. Den var bra.
Då finns det mycket att fotografera! Du måste själv se och känna för vad du gör och att du kan omsätta i bild och visa vad du tänker.
Sedan är det inte självklart att omvärlden blir övertygad och ger bekräftelse, att du når ut - ändå!
Om du fotograferar och tar bilder som ingen förstår att de ’behöver’ eller har ’saknat’ tidigare, utan tar bilder som har tagits många gånger förut - då måste du inse och nöja dig med att fotografera bara för eget nöjes skull. Att inse egen talang och förmåga - att vara ödmjuk inför vad idé, utmaning och krav innebär är nog de viktigaste utgångspunkterna inför jakten på motiv.
Hälsar Gunilla
Tack för kommentaren Gunilla! Vet inte om jag hänger med i hela ditt resonemang, men att vara ödmjuk är viktigt, det håller jag med om.
så denna fråga ställer jag mig varje dag, vill så gärna dokumentera nått.
Testade att göra en liten serie bilder under en hockeycup grabbarna var på innan jul, det var spännande o lite kul, men så är det vardag igen och man kollar FB igen o ser alla andra göra SÅ mycket roliga fotografering.
Men är det så? gör alla andra SÅ roliga fotograferingar?
Alla gör inte det, men visst finns det fotografer som är duktiga på att nosa upp och genomföra spännande projekt. Men de flesta känner nog ingen sig i din och min beskrivning.