SE BILDEN
SE BILDEN: Det knepiga med att hitta rätt uttryck i ett projekt
För några veckor sedan påbörjade jag lite försiktigt mitt nya fotoprojekt om Akalla. En viktig sak för att komma igång på allvar är att verkligen börja tänka bild. Alltså att mentalt bryta sig ur den rutinmässiga vardagslunken och se sig omkring ordentligt. För det gäller ju att se alla dessa bilder som faktiskt finns där hela tiden.
En annan viktig sak är såklart också att ha kameran med sig så mycket som möjligt. Därför har jag återigen kameran med mig i stort sett alltid när jag lämnar bostaden. Så med kameran redo och hjärnan inställd på att skanna efter intressanta motiv är min förhoppning nu att högen med bilder ska börja växa.
Men det finns en till viktig sak som jag grubblar över. Till skillnad från mitt projekt om Karlskrona som gjordes med analoga kameror och svartvit film i klassisk gatufotostil tänker jag plåta det här digitalt och i färg. I och med det beslutet måste jag också hitta ett fungerande uttryck.
Jag vet ännu inte hur det slutligen kommer att se ut. Kanske är det helt enkelt så att det får växa fram och uppstå av sig självt under tiden projektet fortgår. Bilderna i den här bloggposten är i alla fall ett exempel på hur uttrycket skulle kunna bli. Som ni ser är det en slags motsats jämfört med mitt projekt i Karlskrona.
Personligen kan jag tycka att det finns en nackdel med att fotografera digitalt i ett projekt. Och det är helt enkelt att valmöjligheterna blir för många. Det går att fibbla och ändra i all evinnerlighet med olika uttryck. Du hamnar lätt i det berömda "The paradox of choise" - ju fler valmöjligheter, desto svårare blir det att bestämma sig.
Med det analoga så kommer uttrycket på sätt och vis automatiskt utifrån valet av kamera, brännvidd och film. Kanske är det just därför så många av de fotografer som ses ställa ut, göra böcker och så vidare plåtar analogt. Jag tror inte att det är en slump. Men oavsett vad tänker jag köra på med det digitala nu. Det får bli så den här gången.
Å de e bra att fundera! ;)
De e nog viktigare att fundera i den digitala världen,
då det finns så många valmöjligheter!
/B
Här är i alla fall en fotograf som hittat en konsekvent bildstil. Men då är han också begränsad till att fotografera om natten. http://estonianworld.com/life/pictures-eesti-noir-through-the-eyes-of-photographer-tonu-runnel/
Det du säger om den röda tråden är viktigt. Akalla är just en begränsning, inte själva berättelsen. Men även det kan säkert också växa fram. Det vill säga genom att gå runt och undersöka med kameran framträder det intressanta efterhand.
Och Joakim, tack för "The paradox of choice | Barry Schwartz"
/B
Se det som en fördel att arbeta digitalt, fördelarna är många, du kan arbeta med samma objektiv men utan den analoga filmens begränsningar, ljuskänsligheten är överlägsen och därmed även friheten.
Att man som konstnär vill arbeta manuellt förstår jag, men för dokumentation är digitalt absolut minst lika bra eller till och med bättre, det är en vanesak.
Hälsningar Lena
Tack för din kommentar, Lena!
Det är något sådant som jag också ser framför mig. Det lär inte bli gatufoto på det sättet utan mer porträtt, miljöbilder, detaljstudier, och så vidare.
Varför begränsa dig kör digitalt så kan du fixa den analoga känslan sedan om du vill.
Din tredje bild tycker jag har det rätta anslaget till projektet.
Man skall inte jämföra fotograrfer med den tredje bilden har lite av ”Lars Tunbjörk” i sin framtoning.
Skall bli intressant att följa ditt projekt, du har en fin start!
Göran
Kul med projekt!
Tack för din kommentar, Lena!