SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Är gatufoto värt mödan?

Att vara gatufotograf är ett hårt och i många stycken krävande värv. Det är nämligen väldigt mycket slit för att i bästa fall få till några få hyggliga bilder om året. Kanske bara en som faktiskt är riktigt bra vilket är en ganska fjuttig belöning för mödan. Alla gatufotografer kan vittna om detta.

Som inte det var nog så uppskattas gatufoto dessutom väldigt lite utanför sina egna kretsar. Att få med gatufoton i större fototävlingar, salonger, gallerier och liknande utanför gatufotosfären är inte det lättaste. Dokumentärbilder över lag göre sig icke besvär, men allra helst inte gatufoton, verkar det som.

Varför är det så? En förklaring kan vara att den som snöar in sig för mycket på gatufoto faktiskt riskerar att bli obegriplig utanför den egna kretsen. Jag ser hela tiden exempel på det. En hel del som görs är effektsökeri. Annat är tillkrånglat och långsökt. Bara den som pratar gatufotografernas speciella språk hänger med. Få andra fattar vad själva grejen är.

I bästa fall kan tiden göra sitt till. Alltså att när åren går växer något intressant fram. Bilderna blir tidsdokument. Men är det värt den väntan och slitet som det innebär att vara gatufotograf? Förmodligen, annars hade vi väl inte hållit på – vi som ändå gör det. Det finns också andra värden i det hela som gör det roligt, tack och lov.

Samtidigt finns det några tankeställare inbakad i det här resonemanget. Vem pratar vi med? Vad är det vi vill visa med våra bilder? Vilken betraktare är viktig? Det kan vara värt att fundera på. Är det den smala inre kretsen av vänner och likasinnade som ska bli imponerade? Eller vill vi nå ut längre?

Inlagt 2016-05-12 15:34 | Läst 4388 ggr. | Permalink

2016-05-12 17:00 Khalad

Gillar bilden men det kanske inte är gatufoto, det är ju gräs under och inte asfalt! :-)
Mer seriöst, tror att det är ungefär som du säger men undrar också - kan man inte byta ut ordet gatufotografi mot porträttfoto,/naturfoto/sportfoto osv? Vad jag undrar är - är bra gatufoto svårare än bra naturfoto/porträtt/sportfoto eller vad det nu kan vara? Jag menar - på en riktigt bra bild går det förfärligt många inte alls bra bilder och faktiskt ganska många bra bilder också inom annat än gatufoto? Eller?
Och diskussionen om vad vi eg vill med våra bilder är ju lika viktig jämt. Dom flesta bilder är ju aldrig avsedda att bli prisbilder, dom kan ju ha helt andra syften. En annan sak är ju att dom flesta här på bloggen ändå försöker åstadkomma så "bra" bilder som möjligt. Hälsningar/ Björn T

Svar från Joakim K E Johansson 2016-05-13 09:57

Visst är det så Björn, det har du rätt i. Det krävs en hel del plåtande för att få till bra bilder även inom andra genrer. Skillnaden är väl kanske att mycket annat foto går att planera på ett sätt som inte riktigt är möjligt med gatufoto. Tack för kommentaren!

2016-05-12 20:54 Benganbus

Gatufoto e speciellt! Och smalt!
De e inte det första man börjar med som fotograf heller!
Det e nog natur och familjebilder som de flesta startar med, även om många även fotar på gatan numera!
Och som jag tycker mig märka, av egen erfarenhet, det blir få samtal om gatufoton på utställningar, men ofta om naturbilder. Och jag säljer mest naturbilder! De kan såklart bero på att jag har helt värdelösa gatufoton! :)
Men, efter ett tag blir ofta gatufoton eller dokumentärbilder intressanta!
Det e bilder från förr! Nostalgi kanske? Men bilden bör ända vara bra!

Men en bra gatufotobild idag, kan även stå sig bra i dag! Men i en ganska smal krets!
Det påminner om en litet udda och speciell musikform...
Så varför fota gatufoto då? :)
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2016-05-13 09:58

Bra jämförelse med en smal musikform. Det stämmer rätt väl, faktiskt :-)

2016-05-12 21:16 Anders F. Eriksson

Jag vann ett makroobjektiv med den här bilden, som jag nog skulle klassa som gatufoto. Tävlingen arrangerades av objektivtest.se, och det var 1400 bilder som deltog så det var ju ingen jättetävling, men ändå :)

http://www.fotosidan.se/blogs/afe/det-har-med-fototavlingar-ar-inte.htm

Svar från Joakim K E Johansson 2016-05-13 09:59

Visst går det! Grattis till vinsten :-)

2016-05-13 00:47 mombasa

Hej
Det här är en jätteintressant diskussion som tangerar flera fält inom bildgörandet. Hur en genre kröker sig inåt och mer eller mindre imploderar av sin egen tyngd. När avsikten, anledningen, berättelsen blir mindre än regeln, uttrycket och formen. Det handlar inte bara om gatufoto ( när skapades uttrycket gatufoto? Bra mycket senare än HCR i alla fall.) Många fotografer drivs av viljan att ta en, eller helst flera (massor) av bra bilder. Nu pratar jag inte om yrkesfotografens eller den professionelles tvång att skapa bra, liktydigt med att sälja och försörja sig. Nu handlar det om lusten att skapa, att uttrycka något.
Men som i fotografins alla genrer likaväl som i andra bilduttryck försöker man kanske att gå en genväg över formen, och glömmer att man måste ha en berättelse,
Titta på "de stora", HCR, Robert Frank, och, Tore Johnson ( fin utställning på Nordiska museet i vintras) med flera, ingen nämnd, ingen glömd. Ingen av dem arbetade sannolikt i något slags uttalat gatufotografi-perspektiv. Okay, det är mycket gata men det beror väl snarast på att gatan var den scen som fanns att tillgå för att berätta om livet, skeendet. Vad dessa fotografer arbetade med, och, det som kommer fram i nutida lyckade gatufoton är livet och berättelsen om det..
Fotografi är mycket av genretänkande. Det är i och för sig inget nytt, så har det sett ut sen de första fotoklubbarna startade. Man jämför, och man pratar teknik. Men man glömmer ofta berättelsen.
Jag tror inte att Walter Hirsch tänkte gatufoto när han gjorde London på 24 timmar med en Canon Dial. Han plåtade för att han ville berätta något. Om han lyckades? Ja, det blev i alla fall en banbrytande utställning på Moderna en gång i tiden.
En del gatufoto får ett extravärde med tiden för att de får en dokumenterande dimension, Ja, det skiljer genren från fågelfoto till exempel. Fåglar har inte förändrats särskilt mycket under fotografins historia. Därför blir fågelfoto och mycket annat liknande mer en demonstration av fotografens kunnighet. Inte så mycket dokumentation och reportage. Inte så mycket tid. Inte så mycket mänsklig allmängiltighet.
Det behövs en berättelse.
Jag återkommer, det här är en intressant och fundamental diskussion. Jag kanske återkommer på min egen blogg.

Svar från Joakim K E Johansson 2016-05-13 11:15

Väl formulerat, Gunnar. Speciellt gillar jag detta som du skriver "Hur en genre kröker sig inåt och mer eller mindre imploderar av sin egen tyngd. När avsikten, anledningen, berättelsen blir mindre än regeln, uttrycket och formen." Exakt så är det. Tack för kommentaren!

2016-05-13 06:59 N Thomas Meldert

Jag har hållit på ett tag med det här och konstaterat precis detsamma som du. Det är bara de som håller på som uppskattar bilderna. Själv har jag väl kommit fram till att kontexten är viktig och berättandet. Jag försöker oftast ta en hel bildsvit från samma tillfälle. Enstaka gatubilder är svårt att få till riktigt bra. Det finns några som är bra på det här på FS. Men inte jag =)

Svar från Joakim K E Johansson 2016-05-13 11:15

Tack för kommentaren Thomas!

Lägg till

SE BILDEN

SE BILDEN: Är gatufoto värt mödan?

Tidigare blogginlägg

Länklista

SE BILDEN

SE BILDEN: Är gatufoto värt mödan?

Tidigare blogginlägg

Kategorier

Länklista