SE BILDEN

SE BILDEN: Vad vill vi gatufotografer berätta egentligen?

När jag var medlem i en fotoklubb under några år på 90-talet var det en fråga som alltid dök upp vid bildvisningarna. "Vad vill du berätta med den bilden, egentligen?". Frågan retade upp en del så mycket att de nästan blev arga. Måste en bild alltid berätta något, undrade de.

Ja, så är det nog tyvärr. I alla fall om målet är att skapa något som på allvar väcker intresse hos betraktarna. Bilder som stannar kvar. Då måste det finnas ett innehåll som säger något, även om effektfulla eller formmässigt starka fotografier också kan vara tilltalande. 

Det är ungefär som en text. Om den bara består av spektakulärt formulerade meningar kan den säkert fascinera en stund, men sedan då? Nej, i längden vinner såklart en text som också har ett genomtänkt budskap, något att säga. Ja, ni fattar galoppen.

När det gäller gatufotografins ädla konst kan jag tycka att det är för lätt att fastna i en jakt på ögonblick som sticker ut på olika sätt. Men sedan då? Vad mer vill vi berätta med våra gatufoton? Vad är det vi vill tala om för den som ser våra alster egentligen?

Sedan jag flyttade hit till Stockholm så vet jag själv inte vad det är jag vill berätta med mina gatufoton. Vad är det med den här staden och människorna som intresserar mig? Vad finns här som berättar något om livet och tillståndet just nu? Vad kan jag rikta in mig på?

Detta är frågor som jag ställer mig. För jag tror att det är först när vi har en berättelse och en röd tråd som det på riktigt går att producera något som blir intressant för omgivningen. Annars riskerar det bara att bli fragment utan större mening.

2014-09-15 23:25   gorred

Du har alldeles rätt. Det blir lätt en jakt på de lustiga situationerna som gör att många gatufotobilder egentligen blir rätt så ointressanta. Och inte hjälper det då alltid heller med kompositioner, oavsett hur mycket linjer, vinklar eller perceptuellt djup i bilden man ser.

Jag tror också att det är viktigt att bilden berättar en historia, ger uttryck för något som man kan förstå och förhålla sig till. Och då handlar det ofta om att bilderna blir rent dokumentära. Här är fotografens roll också viktig, om fotografen är engagerad, känner för sitt/sina motiv. Några av de bästa gatufotona jag sett har varit dokumentära bilder av situationer, där man känner med magen att fotografen bryr sig, och vill berätta något.

Sen tror jag i och för sig att en bra text och en bra bild kan samarbeta, illustrera och förklara varandra, så att den sammantagna berättelsen blir än mer intressant.

En riktigt intressant frågeställning i grunden. Det finns så mycket att säga i den här frågan....

Svar från Joakim K E Johansson 2014-09-16 09:18

Håller med dig om att text och bild kan samverka väldigt bra. Det är något som ibland blir tydligt när man exempelvis går på en del utställningar där det bara hänger bilder utan någon beskrivande text.

Tack för din kommentar!

2014-09-16 06:45   pia51

Intressanta och tänkvärda tankar.
Hälsningar pia

Svar från Joakim K E Johansson 2014-09-16 09:16

Tack så mycket Pia!

2014-09-16 07:27   Benganbus

Mycket intressanta funderingar, men kanske provocerande i en tid då alla är fotografer!
Tycker sådana här funderingar ofta saknas, många e bara på sta'n för att det e så lätt numera!
Ursäkta mej!
Å har man synpunkter på en pool där man tycker de flesta bilder bara e turistbilder, så kan man ligga illa till!
"E du så bra då?"

Å man kan såklart se det här fotandet, gatufotandet, som ett trevligt tidsfördriv på internet bland många andra tidsfördriv bland trevliga människor som säger "Gilla" hela tiden! ;)

Se'n finns det såklart några fotografer som oroar, inte bara med sina bilder utan dom oroar även med sina funderingar och texter, och det är där jag tror det kan hända något...
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2014-09-16 09:31

Förmodligen är det väl så att vi börjar där, med att fånga ögonblicken. Det är helt enkelt något vi måste behärska för att komma vidare. Men sedan blir det lite fattigt att bara göra det. Så känner jag.

2014-09-16 08:40   Bob Bovin

Hej,
För mig är gatufoto ett trevligt sätt att kommunicera med de som tycker om att se bilder med något innehåll. Innehållet kan vara så att det:
Roar
Upprör
Väcker nya tankegångar
Dokumenterar tidsandan

Jag är inte rädd för att vara fragmenterad, därför att händelserna är så kortvariga idag. Vi lever i 6 sekunders intervall. Allt som är längre är uttråkande.

Ha en bra fotodag
Bob

Svar från Joakim K E Johansson 2014-09-16 09:27

Jag tycker absolut att förhållningssättet som du beskriver kan fungera - till en viss gräns. Alltså om fotograferandet mest är ett slags tidsfördriv. Men om du på allvar vill jobba fram något av värde tror i alla fall jag att du behöver ha en tanke med vad du vill berätta.

2014-09-16 13:30   Johan Pihl

Bra text och fina bilder, Joakim. Gillar framförallt den översta och den nedersta.

Ibland ser man bilder som bara är sådär jävla bra, och påverkar en, utan man kan säga varför. Det behöver inte alltid vara bilder som säger så mycket, eller där fotografen har haft för avsikt att vilja berätta nåt.

Kanske är det så med fotografi, att hade man vetat exakt vad det är man vill berätta, så hade man gjort det ord, och inte med bild?

Jag brukar tänka på Garry Winogrands bilder. Han jobbade ju mer sådär fragentariskt, utan att inte riktigt veta vad han hade för avsikt med sina bilder. Och jag kan gilla det (också).

Svar från Joakim K E Johansson 2014-09-16 13:55

Förstår vad du menar Johan, visst kan det vara så. Kanske är det olika mentaliteter - eller olika metoder. Själv tappar jag lätt intresset när jag inte har något riktning i det jag gör. Att gå runt och "snappa" kan vara enormt givande och kul, men efter ett tag börjar jag fundera på vad jag vill, egentligen :-)

2014-09-16 21:07   annika.s

Med all respekt, jag tror man behöver ha en idé. När surrealisterna gav sig ut på gatorna var det vad jag förstår ett sätt att gå emot konstens utveckling (L'art pour l'art ) Man ville fånga vardagslivet och det fanns på gatorna. Efter kriget började kommersialiseringen och till slut gick det inte att fånga något genuint gatuliv längre. Där tror jag vi står idag. Var och tittade på Vivian Maier på Hasselblad center. Det mesta hon fotade var på 50 o 60talet. Hon verkar ha varit genuint intresserad av folklivet och också haft ett folkliv att dokumentera....Jag tror inte hon behövde någon genomtänkt idé. Hon kunde bara kliva ut med kameran. Idag däremot, är det svårt att hitta det där folklivet och lätt tror jag att det blir form och färglekar. Hur fångar man frånvaron av folkliv?

Svar från Joakim K E Johansson 2014-09-16 22:17

Ja, man behöver ha en idé. Intressant kommentar. Tack Annika!