SE BILDEN

SE BILDEN: Ve och fasa - mörkret lockar igen...

Föreställ dig följande scenario: Du står instängd i ett trångt mörkrum sedan tio timmar tillbaka. Luften är fylld av stinkande kemikalieångor och den kvalmiga värmen gör dig svettig och kletig. Klockan har passerat midnatt och du försöker i ett omtöcknat tillstånd betrakta bilden som du kopierat om och om igen under kvällen. Bilden är fortfarande kass och du får hålla på i flera timmar till innan du är nöjd.

Ungefär så är mina minnen från åren då jag stod i mörkrummet och blaskade. Jag kan med andra ord inte påstå att det alla gånger var särskilt roligt och jag var sannerligen aldrig någon kopieringsfantom. Och om väggarna i mörkrummet hade kunnat tala så hade de förmodligen mest refererat till en mängd svordomar, är jag rädd för.

Ändå har en smått irriterande tanke slagit rot i skallen på mig den senaste tiden. Jag funderar helt enkelt på att ge mig in i mörkrummet och kopiera bilder igen. Det låter som ett ovanligt groteskt försök till självplågeri som rent av kan sluta i fullständig katastrof med tanke på att det är mer än 15 år sedan senast. Men trots riskerna för ett episkt haveri bland skålar och vätskor så lutar det åt att jag nog ska ge mig i kast med denna utmaning trots allt.

Det jag hoppas på är nämligen att samma sak ska hända som när jag började plåta analogt igen för några år sedan. Det analoga var också något som jag såg tillbaka på med fasa. Men tack vare ett helt annat förhållningssätt har det gått bättre än någonsin och istället har jag hamnat i ett läge där jag nästan enbart plåtar med film.

En annan sak som verkligen lockar är att få se mina bilder kopierade på ett riktigt fotopapper igen. Det är en oslagbar känsla som jag minns med stor tillfredsställelse. Så nu ska jag bara kolla upp ett bra fotopapper och lämpliga kemikalier för att sedan antingen gå med i den lokala fotoklubben som har mörkrum, eller se om jag kan bygga upp ett eget hemma i badrummet.

Om jag mentalt och fysiskt klarar mig igenom detta äventyr återstår att se. Men det lär ni förmodligen märka här i bloggen...

P.S. Alla möjliga användbara tips om fotopapper och kemi mottages tacksamt.

2013-12-15 13:43   Johan Pihl

Fin bild, Joakim. Men jag tror att du är ute på hal is nu, eller iaf att du är i fel spår ;) Visst är en analog kopia helt oslagbar i jämförelse med en digital print. Men att gå tillbaka till mörkrummet... Tänk igenom det ordentligt först.

Jag tycker att man vänjer sig vid att digitala utskrifter håller sämre kvalitet än analog mörkrumskopior. Huvudsaken är ju att bilden är bra (utskriftskvaliteten kommer först i andra hand). Är det inte bättre att köra analogt med film, och sedan skanna (eller avfotografera) negativen? Jag menar, de flesta bilder skall ju ändå in i datorn för eller senare. Det enda som skulle få mig själv att återvända till mörkrummet, om jag körde analogt, är isf möjligheten till att göra kontaktkartor.

Lägg tiden på fotografering istället för att börja med mörkrumsarbete igen. Men det är bara som jag känner, du får såklart göra som du själv känner är bäst för dig och ditt fotograferande. Hur har det gått med dina Fuji Finepix X100s? Är inte den tillräckligt bra för att du ska bli mer sugen på att fota digitalt än analogt?

Edit: Tips på fotopapper och kemi. Själv körde jag mest Emaks K888 fiberpapper. Billigt och bra på Photax. Vet dock inte om det fortfarande säljs? Och Agfas pappersframkallare. Kentmere fick jag mina kontaktkartor gjorda på för nåt år sen. Ett fint fotopapper (plast) med en skön neutral tonalitet. Finns ganska billigt på Photax

Svar från Joakim K E Johansson 2013-12-15 19:07

Hahaha - du kanske har helt rätt Johan. Jag tänkte mest att det vore kul med något slags projekt nu i vintermörkret när man ändå inte kan vara ute och plåta så mycket. Men det kanske blir för mycket för mig ;-)

Jodå, jag använder min X100s ganska ofta faktiskt. Men mest som snapshotkamera för privata bilder. Jag ska använda den till lite annat också längre fram :-)

Tack för tipsen om fotopapper, med mera.

2013-12-16 10:47   froderberg

Känns som det kan gå två vägar. Antingen så har du nytta av hur ditt bildseende utvecklats och hittar snabbt hur du ska kopiera bilderna utifrån din inre syn.

Eller så blir du tokig på att du inte kan få det som du vill ha det då du är van vid digital totalkontroll. Vid Georg Oddner-utställningen i Malmö kunde de visa nya bilder av GO som var omöjliga att kopiera, men som gick att få fram bra genom skanning och utskrift.

Det går att skriva ut på barytpapper, så jag tror inte att upplevelsen av den färdiga bilden skiljer sig så mycket. Men det kan ju vara kul att känna på hantverket. En kompis till mig tog en snabbkurs hos Anders Petersens kopist och lärde sig på en dag att göra grymma kopior. Lärde sig också att framkalla filmen för att få fram fler toner.

Kör du fast finns det flera kunniga på FS att be om råd.

Svar från Joakim K E Johansson 2013-12-16 15:21

Ja du Magnus, nu blir jag tveksam efter din och Johans kommentar :-) Har också läst det där om Georg Oddners bilder. Kanske borde jag istället öva upp mig och bli en riktig fena på att få fram toksnygga utskrifter :-)

Jag får helt enkelt suga på karamellen :-)